Debatt: Regeringen satsar på de rikaste – låter äldreomsorgen kollapsa

Tänk dig en äldreomsorg där ingen äldre behöver känna sig ensam eller som en börda. Där tiden finns för ett samtal, en promenad eller en trygg hand att hålla i. Där personalen inte rusar mellan larm och måltider, utan har arbetsvillkor som gör att de orkar – och vill – stanna kvar. Där omsorgen präglas av trygghet, kontinuitet och kvalitet. Där människovärdet är viktigare än budgetrader. I dag ser verkligheten annorlunda ut. Men en sådan äldreomsorg är möjlig fast den kräver politisk vilja.

Nyligen påstod äldreministern Anna Tenje att äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen. Samtidigt visar Socialstyrelsen att arbetsvillkoren inom äldreomsorgen i stort sett stått stilla i 20 år – och att kvaliteten enligt de äldre själva försämrats det senaste decenniet. När detta larm kom, valde Tenje att hänvisa allt ansvar till kommunerna.

Så hur vill egentligen regeringen ha det? Är äldreomsorgen ett statligt ansvar – eller lämnas kommunerna ensamma att hantera ökade kostnader med en platt kommunalskatt och krympande ekonomiska ramar?

Svaret borde vara självklart. Men det är det inte – åtminstone inte för den nuvarande regeringen. Sedan Tidöpartierna tog makten 2022 har äldreomsorgen i praktiken lämnats åt sitt öde. Samtidigt har regeringen prioriterat omfattande skattesänkningar för höginkomsttagare och förmånliga bidrag till lyxrenoveringar, hemstädning i innerstan och fritidshus i södra Europa. Välfärden, inte minst äldreomsorgen, har fått betala priset. 

Effekterna syns över hela landet. Äldreomsorgens personal är bland de mest sjukskrivna i Sverige. Många jobbar deltid, på visstid och med osäkra villkor. Chefer har ofta ansvar för alldeles för många medarbetare. Underbemanningen är ett kroniskt problem. Och när arbetsvillkoren urholkas, påverkas också de äldre. De får vänta timmar på hjälp med blöjbyten, naglar klipps inte på månader, mellanmål halveras, och personalen hinner varken äta lunch eller gå på toaletten – än mindre umgås med sin egen familj.

I detta läge blöder minst 130 kommuner ekonomiskt – många gör miljonunderskott inom äldreomsorgen. Trots detta vägrar regeringen att ta det ansvar som krävs: att tillföra resurser och ta ett ökat statligt ansvar för att säkra kompetensförsörjningen och förbättra arbetsvillkoren. Fler måste vilja – och orka – arbeta inom äldreomsorgen. Behovet kommer bara öka. Antalet personer över 80 år förväntas skjuta i höjden de kommande åren.

Socialstyrelsen har kommit fram till att om den personal som arbetar deltid skulle öka arbetstiden med tre timmar i veckan skulle det motsvara 8 300 nya årsarbetare. Och om antalet sjukdagar för undersköterskor i äldreomsorgen hade legat på samma nivå som genomsnittet på arbetsmarknaden skulle arbetstiden för undersköterskor öka med motsvarande 6 000 årsarbetare.

Vänsterpartiet är tydligt: äldreomsorgens förutsättningar är också ett nationellt ansvar. Det är staten som måste säkerställa att varje äldre i Sverige får en värdig omsorg, oavsett bostadsort. Därför vill vi:

• Öka de statliga resurserna till äldreomsorgen, för att kunna satsa på att öka bemanningen, trygga anställningar, höja lönerna och höja kompetensnivån. 
• Införa nationella bemanningsriktlinjer om heltid till norm, avskaffa allmän visstidsanställning och satsa på kompetenshöjande insatser för att både behålla och attrahera personal.

Sverige har råd med en äldreomsorg att vara stolt över. Men det kräver att politiken prioriterar rätt. Regeringens walkover måste få ett slut. Våra äldre – och de som tar hand om dem – förtjänar bättre.