Akuta åtgärder krävs för att stoppa Sis-våldet

Nyligen släppte Barnrättsbyrån ytterligare en rapport om hur våldet på SIS gentemot barnen ökar. Barnrättsorganisationen konstaterar att personalens våld ökade för tredje året i rad, trots att Sis fick 140 miljoner kronor extra anslag från staten förra året.

Under 2023 genomfördes 1 637 fysiska ingripanden på Sis-hem jämfört med 1 405 under 2022. Siffror som bygger på Sis egen interna statistik. Låt oss då även anta att det finns ett mörkertal, som alltid när man mäter den typen av övergrepp. Klagomål till IVO ökade till 425 jämfört med 353 tidigare år.

FN:s barnrättskommission har kritiserat Sverige för att använda tortyrmetoder mot barn.

Den rapport som Childhood och Barnrättsbyrån släppte för ett år sedan visade att under 40 månader hade 209 händelser om sexuella kränkningar och våld rapporterats. Det motsvarar ett snitt på drygt fem händelser per månad. Övergreppen hade skett på alla utom ett av Sis-hemmen, vilket visar att detta är ett strukturellt problem. Vid 193 av fallen pekas personal ut som förövaren. Detta är ingen nyhet för oss som länge följt frågan. FN:s barnrättskommission har kritiserat Sverige för att använda tortyrmetoder mot barn.

Regeringens besked om att lägga ner Sis och göra om den slutna ungdomsvården är därför mycket välkommet. Detta då även vi i Miljöpartiet drivit frågan om att lägga ner Sis i sin nuvarande form då vi ser ett skriande behov av att reformera tvångsvården från grunden. Men de akuta åtgärderna för att säkra barnens trygghet lyser med sin frånvaro. Likaså medvetenheten om hur de som drabbas av våldet påverkas av sina trauman resten av livet.

Vi menar att man även behöver hantera det som sker nu och det vi har bakom oss. För just nu på institutioner över hela landet hålls barn inlåsta. Inte bara för att de har dömts för brott – barn hålls också inlåsta för att de har allvarliga sociala problem och i vissa fall även själva utsatts för brott. I många fall är det alla tre av dessa anledningar tillsammans med svår psykisk problematik och dysfunktionella hemförhållanden som gör att de är placerade. På den plats där de ska ges vård och trygghet har hundratals, främst flickor, istället systematiskt utsatts för övergrepp. Oftast av personal vars uppgift varit att skydda och behandla.

Samtidigt kommer det fler vittnesmål från de som idag är vuxna och fortfarande lider av de övergrepp de utsattes för i samhällets vård. Sis-tjejer, en nystartad organisation, är så överrösta av berättelser att det varit svårt för dem att hantera alla. Ingen möjlighet till upprättelse finns, inte heller system som kan stötta de drabbade i sin läkning och på sin väg tillbaka till ett värdigt liv.

I Linköping försökte en kvinna ansöka om skadestånd från kommunen för den vanvård hon utsatts för efter att hon placerats på Sis, på grund av att hon var våldsutsatt i sin familj. Kommunen svarade då att det gått för lång tid och att det inte fanns någon rättspraxis att luta sig mot, vilket Sveriges Radio rapporterade om. I intervjun säger kvinnan “Man kan ju inte preskribera någons liv, det låter som att jag dött. Som att jag inte är en person”.

Att regeringen tillsätter en utredning är en föga tröst för de som redan drabbats. Staten måste vidta akuta åtgärder för att säkra de inlåsta barnens trygghet. Staten behöver även ge de drabbade en formell ursäkt och möjlighet till ersättning. Det som har hänt på Sis är en rättsskandal och en oerhörd kränkning av barns rättigheter. Sveket från samhället är enormt och vi behöver leverera mer än planer för framtiden – vi måste göra upp med det som varit och hantera den akuta krisen.