Debatt: Fria mig eller sätt mig i fängelse

Den 24/8 hade jag rättegång efter motorvägsblockader med Återställ våtmarker (en klimataktionsgrupp som arbetar konsekvent utifrån icke-våld) som alla genomfördes i Stockholm förra året. Den 31/8 fick jag domen och flera advokater anser att jag blivit hårt dömd. Jag är, vad vi vet, den första klimataktivist som har dömts till sabotage mot blåljusverksamhet. 

Jag befanns skyldig till sex ”sabotage”-aktioner och ett ”sabotage mot blåljusverksamhet” (jag friades från en av aktionerna). Straffvärdet sattes till tio månaders fängelse, vilket blev villkorlig dom samt 180 dagsböter. Det är mycket höga böter, inte minst eftersom jag frihetsberövades i samband med flera av aktionerna, som alla genomfördes i Stockholm 2022, och den 30 augusti förra året häktades jag och frihetsberövades i 16 dagar. Att den som suttit frihetsberövad döms till så höga dagsböter är ovanligt. Jag kommer att överklaga domen.

Det här är mitt försvarstal, som jag läste upp i tingsrätten:

Lagen är inte tillräcklig. För första gången på 20 år leder förändrad politik till ökade utsläpp. Vår regering bryter mot grundlagen som säger att: "Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer." De bryter även mot barnkonventionen, eftersom att de inte kan säkerställa att barnen skyddas från det våld en katastrof medför och inte heller säkerställa barnets överlevnad i en klimatkatastrof. 

I nuläget finns ingen tydlig lag som skyddar människor från konsekvenserna av klimatkatastrofen: massmord, massmigration eller en kollapsad ekonomi. 

Rättssystemet är bräckligt och skyddar förövarna: politiker, makthavare och fossilindustrin – inte de som utsätts. Inte de som dör av hettan i USA, inte de som jagas ur sina hem av en av alla tusen skogsbränder som just nu slukar Kanada, inte heller Sveriges lantbrukare. Det här är bara början av en eskalerande katastrof. Och sannerligen skyddas inte alla de arter som endast kommer att bli ett minne blott. 

Civilt motstånd bottnar i en moralisk fråga. Inte bara för mig, utan också för dig som ska döma eller fria mig för mina handlingar. Vi är alla överens om att en klimatkollaps kommer att komma – ett riktigt klimathelvete – om vi inte stoppar utsläppen. 

Jag vill be dig som är en del av rättssystemet fundera över vad din prioritet och ditt ansvar är i din yrkesroll; är det att till punkt och pricka följa lagarna så som de är utformade idag eller är det att upprätthålla de grundläggande mänskliga rättigheterna?

Jag hoppas innerligt att din prioritet är att säkra livsvillkoren för människan som art. 

Det är nu det blir svårt för dig, jag förstår det, när det blir en moralisk fråga. Kanske känner du skam över att du upprätthåller ett system som trasar sönder oss alla, förr eller senare. Kanske scannar du snabbt igenom hjärnan efter ett argument som stärker det du vill bekräfta: att du inte behöver göra något annorlunda än du har gjort fram till denna dag.  

Skulle du välja att fria mig, är jag medveten om att det kan ge konsekvenser.

Oavsett om du är åklagare, advokat, nämndeman eller domare är du precis som jag – bara människa. Vi är i den bemärkelsen inte ett dugg speciella. Det som gör oss speciella är att vi kan känna skam, som ofta kommer hand i hand med moraliska dilemman, som det här. Kanske bör vi känna mer skam för att det i sin tur ska förändra vårt beteende och hjälpa oss att våga ta andra beslut än vi tidigare har gjort. Eller så kan vi våga gräva djupt och använda det som finns i våra icke så speciella kroppar av kött och blod: ansvarskänsla, ett samvete, vårt rättspatos och kärleken till barnen.

Den grupp du spenderar mycket tid med – familj, vänner, eller kollegor – är också den grupp du jämför dig med utifrån de normer som är etablerade. I ett sammanhang kanske det är norm att snacka klimat, i andra inte. Normen säger också att klimataktivister döms efter en aktion. Det behöver inte vara så. Vad som är vackert är att normer kan förskjutas och vi kan göra det tillsammans. 

FN kom 2021 ut med en rapport kring risker som kan komma med att stödja och främja klimaträttvisa. Rapporten kritiserar att stater använder rättssystemet mot klimataktivister samtidigt som de hänvisar till nödvändighet och proportionalitet i frågan om fängelsestraff för fredliga protester. Fängelsestraff för fredliga protester är aldrig proportionerligt, varken enligt FN eller Europakonventionen.

Allt fler domstolar friar klimataktivister på moraliska grunder. Precis som att det är av moraliska grunder som jag är här idag. 

Tre klimataktivister i Schweiz friades i juli. Nio Greenpeace-aktivister friades i år i Finland. Dessutom gick över 100 framstående advokater i Storbritannien i mars ut med att de inte kommer att döma fredliga klimataktivister.

Efter andra världskriget såg vi den berömda Nürnbergprocessen i Tyskland, där fastställdes det att alla har ett moraliskt ansvar och de som lydde order från nazisterna dömdes ändå i efterhand. Jag tror att det kommer att ske framöver, när det kommer till frågan om klimatkatastrofen. 

Om du känner att din prioritet är att följa lagboken, så som den är utformad idag, framför att skydda människans rätt till liv, så döm mig till fängelse – annars fria mig. Det kan komma med konsekvenser, men vi ska inte glömma att vi sitter i racerbåten mot klimathelvetet tillsammans. Hand i hand. 

Att fortsätta följa lagen är också att ta ställning. Desto längre vi håller ohållbara lagar om ryggen, desto värre blir kollapsen. För mig, för dig och för människor du älskar. 

Ge unga hopp, ge dem en chans att tro på rättssystemet, på framtiden och ge dig själv en chans att gå först – våga fria mig.