Hur gick det till när ord som fascism och nazism blev för fula ord för att använda i en liberal tidning?
Dagens Nyheter ger i sina första nyheter bilden av "gäng" som slåss när nazister angriper. Den första reflektionen hos Peter Wolodarskis tidning är att alltid hitta problemet hos de som angrips.
Det börjar bli en bild som återkommer det här.
DN har valt att kalla fascister i Ukraina för "högernationella". Man vägrar analysera de fascistiska strömningarna inom den nya makten, kanske för att man hoppas att de ska försvinna av sig själva.
Den antisemistism som västra Ukrainas bruna grupper vältrat sig i är märkligt nedtonad, det viktigaste i DN:s rapportering verkar vara att framställa fascister som allt annat än just... fascister.
"Högernationalister" – vad är det för påfund?
Varför?
Är det rädslan för att ge det minsta erkännande till rysk propaganda? Är det en ärlig analys av att Svoboda och andra grupper med historiska rötter från Ukrainas nazister och antisemiter är något "nytt" idag?
Men det mest skrämmande med denna vilja att framställa Ukrainas nya makt som "normal" är att det snabbt smittar av sig även i rapporteringen i Sverige.
Och nu när Svenskarnas parti och andra börjar agera som nazistiska våldsgrupper använder man ordet "högerextrema".
Hur gick det till när ord som fascism och nazism blev för fula ord för att använda i en liberal tidning?
Vad är det Wolodarski har problem med egentligen?