Henrik Jalalian: Utan käpphästar blir världen till ett hav av enskildheter

Svenska Dagbladets politiska redaktör Tove Lifvendahl lät mer och mer förtvivlad. Godmorgon Världen hade nämligen satt henne i samma nyhetspanel som mig och Göran Greider.

Greider och jag var överens om det mesta, det kunde nog nästan framstå som om vi gaddat ihop oss. Två av panelens tre ämnen – den bisarra höjningen av elnätsavgiften och Handelshögskolan misslyckade nya antagningskrav – skyllde vi med gemensamma krafter på privatiseringarna och avregleringarna under 1990-talet.

Lifvendahl suckade om att vi kom ridande på gamla käpphästar. Hon kunde inte se att båda dessa misslyckanden var samma andas barn.

Men det första ämnet, den höjda elnätsavgiften, sticker faktiskt ut som särskilt bisarrt, till och med i den starka konkurrensen från andra misslyckade avregleringar. Elnätsbolagen – i detta fall Ellevio och Vattenfall – har monopol.

De kan ta nästan vilka priser som helst, det går inte att byta. När näten behöver underhåll skickar de notan till kunderna – trots att kunderna under åratal redan överkompenserat bolagen. Trots att bolagen under lika lång tid delat ut miljardvinster till ägarna. Trots att skattebetalarna betalat ledningarna från början.

Det är bara att gratulera dessa bolag till en mycket enkel och lukrativ affärsidé. De har nästan full kontroll över ett monopol där vinsterna är privata men alla risker ska hanteras gemensamt. Där de kan ta överpriser i varje led.

Det går knappast att misslyckas med sådana förutsättningar. Det är som att åka på fisketur i ett akvarium. All fisk är redan instängd, det återstår bara att dra upp den. Vinst varje gång.

På 1990-talet var det tänkt att detta system skulle bli billigare och skapa mer valfrihet. Men det blev som vanligt när borgerliga politiker (vissa av dem med socialdemokratisk partinål) ska leka affär – en besynnerlig tvärtomeffekt inträder. Vinstintresset river ned alla goda föresatser.

Samma typ av misslyckade ser vi gällande marknadsskolan. Det kunde nästan varit satir. I år har Handelshögskolan – en gång symbolen för en slags bildad borgerlighet – ändrat antagningskraven till att innefatta även ett krav på Högeskoleprov, eftersom friskolornas glädjebetyg inte går att lita på. Men inte heller detta löste Handelshögskolans problem, eftersom för få kvinnor gör högskoleprovet och intagningen därmed blir mindre jämställd.

Men poängen är förstås inte antagningen i sig. Det är att det system som fungerat väl i alla år har slagits sönder av vinstintresset. Skolorna såldes ut, främst till avdankade politiker.

Skattebetalarna står för skolpeng och hanterar risken. Vinsten blir däremot deras egen att göra vad de vill med (till exempel till att stötta borgerliga opinionsbildare som Henrik Jönsson).

Men att dessa två fenomen hade med samma sak att göra – misslyckad avreglering – ville inte Lifvendahl höra talas om. Hon tyckte på förnuftiga liberalers vis att Greider och jag red ut på våra ”käpphästar” i varje fråga, detta förklenande ord som förr i världen kallades för ideologi.

För problemet kunde ju bero på så mycket annat. Elnätsavgiften kanske hade med utbyggnaden av kärnkraften att göra (hon verkar ha missat att inget byggts ännu)? Och kan inte Handels bekymmer bara lösas genom att fler kvinnor gör högskoleprovet?

Det är vad som händer utan käpphästar och ideologi. Det blir svårare att se mönster. Världen blir till slut bara ett hav av enskildheter.