Somar Al Naher: Trump har rätt om sanktionerna mot Syrien

I tisdags förverkligades ett efterlängtat beslut för många syrier. USA:s sanktioner ska hävas, meddelade USA:s president Donald Trump under sitt Mellanösternbesök.

Trump ser aldrig ut att trivas så mycket som när han träffar det saudiska kungahuset. Under ceremonin bjöds han på den amerikanska nationalsången och sedan hälldes kaffe upp enligt det traditionella saudiska sättet i små koppar från vackra kaffekannor. Hans bilkortege följdes av ridande manskap på vackra vita hästar.

Sedan höll han sitt tal om att lyfta sanktionerna:

”Det är deras tid att skina. Vi tar bort dem alla. Lycka till, Syrien. Visa oss något väldigt speciellt, som de – ärligt talat – har gjort i Saudiarabien.”

Talet möttes av stående ovationer. Kronprinsen ställde sig upp och applåderade, åhörarna följde hans exempel.

Men överraskningarna stannade inte där.

Dagen efter träffade Trump Syriens interimpresident Ahmed al-Sharaa – ett möte som varade i 33 minuter. Det har inte hänt på 25 år att en amerikansk president möter den syriska.

Att lyfta sanktionerna nu är helt rätt.

USA:s sanktioner mot Syrien började redan 1979, då landet svartlistades som en statlig sponsor av terrorism bland annat på grund av sitt stöd till Hizbollah.

Sanktioner är ett trubbigt verktyg.

Under Assadregimen (både fadern Hafez och sonen Bashar) utökades sanktionerna stegvis. Särskilt efter att Syrien anklagades för inblandning i mordet på Libanons premiärminister Rafik Hariri 2005 och för sin roll i destabilisering av Irak efter USA:s invasion 2003.

Men de mest omfattande och breda sanktionerna infördes efter 2011 när Assad slog ner fredliga protester med militärt våld under den arabiska våren. Då riktades sanktionerna mot banker, energisektor och personer i regimens kärna.

En ny nivå nåddes med Caesar Act, som trädde i kraft 2020. Lagen bygger på vittnesmål från ”Caesar”, en militärfotograf som hoppade av och smugglade ut över 50 000 bilder på torterade och döda kroppar från syriska fängelser. En amerikansk federal åklagare, tillsammans med människorättsorganisationer och syriska exilaktivister, drev lagen genom kongressen. En av de mest uppmärksammade rösterna var svensk-syriska Omar Alshogre, tidigare fånge i det ökända fängelset Sadnaya, som vittnade inför amerikanska politiker om vad han upplevt.

Men sanktioner är ett trubbigt verktyg. I Syriens fall har de slagit hårdare mot civilbefolkningen än mot regimen. Samtidigt är det värt att minnas att samma grupper som en gång kämpade för sanktionerna – för att få stopp på övergreppen – nu är med och driver på för att de ska lyftas.

I utbyte förväntas Syrien normalisera relationerna med Israel och gå med i Abrahamavtalen. Det nya styret ska samarbeta i kampen mot terrorism, hantera IS-fångar, utvisa militanta grupper och förstöra kemvapen. De ska också stänga ute utländska krigare från maktpositioner och hålla Iran borta från landet. Dessutom: hjälpa till att hitta den försvunne amerikanske journalisten Austin Tice, som tros ha tillfångatagits av Assadregimen 2012.

USA får i sin tur tillgång till oljeprojekt – och kanske ett ”Trump Tower” i Damaskus.

Sanktionerna har gjort det omöjligt att skicka pengar till landet.

Om uppgörelsen blir verklighet kan det bana väg för ett mer stabilt Syrien och även Mellanöstern.

De oroliga kritikerna menar att det är för tidigt. Att utan sanktioner finns ingen hållhake på det nya styret – inget skydd för minoriteter eller garantier för demokratisering.

Invändningarna är rimliga. Men samtidigt är Syrien bankrutt. Assad tömde statskassan under 14 år av krig och levde själv i överdåd.

Problemen på marken handlar om hunger, arbetslöshet och missnöje med att inget fungerar. Konflikterna i landet riskerar att fortsätta öka utan framtidshopp.

Enligt Världsbanken väntas återuppbyggnaden kosta över 250 miljarder dollar.

Sanktionerna har gjort det omöjligt att skicka pengar till landet – inte ens en födelsedagspeng till en släkting går att föra över. Den privata sektorn är lamslagen, inflationen är skyhög, du behöver bära en säck med sedlar för att köpa en liter mjölk.

Vi har sett vad instabilitet leder till: nya terrorgrupper växer i statens vakuum. Och även om det finns skäl till försiktighet – så är det inte svårare än att återinföra sanktioner om det nya styret missbrukar makten.

Men nu är det syriernas tur att på riktigt få återuppbygga sitt land.