Jenny Bengtsson: Veli-Pekka vill att vi själva betalar för kortare arbetsdag

1 maj 1890 demonstrerade runt 50 000 människor vid Gärdet, främst för kravet om arbetstidsförkortning. ”Åtta timmar verka för åtta kronors päng, åtta timmar fritt och åtta uti säng” stod det på flygbladen. Genom en sänkning till åtta timmars arbetsdag skulle man ”sätta en damm för den fysiska och intellektuella urartning, som nu hotar arbetarklassen som en följd av dess omänskligt långa, i förtid utslitande, hälsoförstörande arbetstid”, enligt den resolution som antogs på Gärdet den dagen. Arbetare skulle ges möjlighet att utveckla sig intellektuellt och moraliskt som fria medborgare och människor med den tid som inte längre skulle utgöra arbetstid.Arbetstiden skulle förkortas genom lagstiftning. Därför var det också viktigt att skaffa sig politisk ökad makt. Medan Socialdemokraternas motioner om arbetstidsförkortning hela tiden slogs ned på den politiska sidan, lyckades fackföreningsrörelsen förhandla fram tiotimmarsdagar för ett antal grupper. 

Sedan kom man inte längre. Arbetsgivarsidan och borgerligheten var lika ointresserad av kortare arbetsdagar då som man är nu. Arbetarrörelsen lyckades sedermera ändra den politiska färgen i riksdagen. Allmän rösträtt och åttatimmarsdagen blev genomförd politik, om än i några portioner i taget. Där fackliga förhandlingar mot hårt och samtidigt ointresserat motstånd inte längre räckte, tog lagstiftningen vid. Det är fortfarande samma lagstiftning vi lever med idag.