Jenny Bengtsson: Veli-Pekka vill att vi själva betalar för kortare arbetsdag

1 maj 1890 demonstrerade runt 50 000 människor vid Gärdet, främst för kravet om arbetstidsförkortning. ”Åtta timmar verka för åtta kronors päng, åtta timmar fritt och åtta uti säng” stod det på flygbladen. Genom en sänkning till åtta timmars arbetsdag skulle man ”sätta en damm för den fysiska och intellektuella urartning, som nu hotar arbetarklassen som en följd av dess omänskligt långa, i förtid utslitande, hälsoförstörande arbetstid”, enligt den resolution som antogs på Gärdet den dagen. Arbetare skulle ges möjlighet att utveckla sig intellektuellt och moraliskt som fria medborgare och människor med den tid som inte längre skulle utgöra arbetstid.Arbetstiden skulle förkortas genom lagstiftning. Därför var det också viktigt att skaffa sig politisk ökad makt. Medan Socialdemokraternas motioner om arbetstidsförkortning hela tiden slogs ned på den politiska sidan, lyckades fackföreningsrörelsen förhandla fram tiotimmarsdagar för ett antal grupper. 

Sedan kom man inte längre. Arbetsgivarsidan och borgerligheten var lika ointresserad av kortare arbetsdagar då som man är nu. Arbetarrörelsen lyckades sedermera ändra den politiska färgen i riksdagen. Allmän rösträtt och åttatimmarsdagen blev genomförd politik, om än i några portioner i taget. Där fackliga förhandlingar mot hårt och samtidigt ointresserat motstånd inte längre räckte, tog lagstiftningen vid. Det är fortfarande samma lagstiftning vi lever med idag.

När LO genomförde sin kongress under förra året stod det mellan lagstiftning och avtalsförhandling som medel för att nå målet om en mycket efterlängtad arbetstidsförkortning för alla. Kongressen valde, till mångas förtret, avtalsvägen. 

Veli-Pekka Säikkälä, den gamle IF Metall-toppen som gjort sig känd för sina färdigheter i att förhandla fram försämringar för industriarbetare (minns krisavtalen under 2008-2009 där arbetare tvingades gå ned i både arbetstid och lön för att rädda arbetsgivarna) valdes på LO-kongressen till avtalssekreterare. Nu är det, helt tydligt, hans redan inpräntade linje som gäller: att det är förhandlingsvägen som gäller och att politiken inte varken ska lagstifta eller hota om lagstiftning. Som exempel på vad politiken ändå kan få göra nämnde Säikkälä i en intervju med tidningen Arbetet förra veckan att staten inte ska hota, men att den kan bidra på olika sätt, till exempel genom att bekräfta vad parterna kommer fram till eller tillföra resurser, som man gjorde när det nya huvudavtalet tecknades under 2022. Då när staten dikterade för parterna att de skulle förhandla och komma överens om något som var ungefär i linje med en utredning man redan hade tagit fram – annars väntade lagstiftning. Huvudavtalen var kontroversiella, stöds fortfarande inte av alla, och togs fram under precis sådana hot som Säikkälä säger sig vara emot.

Det kommer inte bli lätt. Frågan är om det kommer att kunna bli något märkbart överhuvudtaget. 

Under hösten kommer LO att lansera sin plan för hur förhandlingarna om arbetstidsförkortning ska läggas upp. Men en sak är tydlig: Det är lönerna som ska bekosta den, snarare än bolagens ökande vinster. Mellan 100 och 200 miljarder kronor skulle det, enligt LO, kosta att dra ned timmarna till 35 per vecka – en bra bit ifrån 30 timmars arbetsvecka och sex timmars arbetsdag, som länge varit målet.

Politikerna och politiken ska hålla sig borta från den svenska arbetsmarknadsmodellen – parterna gör upp genom förhandlingar, är ett mantra som varje anställd, funktionär och ombudsman inom LO i princip ska kunna rabbla utantill i sömnen. Men fackföreningsrörelsen är inte idag vad den varit tidigare. Flera av LO:s förbund representerar inte ens hälften av den arbetande skaran människor i branschen och tjänstemannaorganisationerna är utbredda och i många fall större än LO:s förbund. Facken för tjänstemän, PTK, har redan meddelat att man inte kommer att gå jämte i LO:s förhandlingar om arbetstidsförkortning.

Det kommer inte bli lätt. Frågan är om det kommer att kunna bli något märkbart överhuvudtaget. Mest kännbart lär det garanterat bli i redan tunna plånböcker, medan bolagens vinster fortsätter att öka.