Somar Al Naher: Pinsamt att S inte kan svara bättre om burkaförbud

Socialdemokraterna måste sluta skämma ut sig. I fråga efter fråga lägger sig Magdalena Andersson (S) platt för Tidöregeringen. Någon som står henne nära måste berätta för henne att hon inte behöver springa på alla bollar som KD eller L rullar ut i desperation. 

Det är två partier som, minst sagt, kämpar i motvind. Därför pumpar de ut symbolpolitiska frågor som sätter strålkastarljuset på dem själva.

Nu vill KD-ledaren Ebba Busch införa ett förbud mot burka och niqab på Sveriges gator och torg, ett utspel som passande nog kom några timmar innan det vankades partiledardebatt i Agenda.

Busch menar att det är ”ett förtryck och det är ett uttryck för en tillämpning av islam som inte är välkommen i vårt land”. Att ”naiviteten” inneburit att ”hedersförtryck fått slå väldigt, väldigt djupa rötter i vårt land”.

När SVT frågar samtliga oppositionsledare lyckas alla ge smarta balanserade svar – utom Magdalena Andersson.

Daniel Helldén, språkrör för Miljöpartiet, menar att Busch går för långt. Att klädesplaggen är problematiska men att ”förbjuda vissa typer av klädesplagg, det gör man inte i en demokrati.”

Centerledaren Anna-Karin Hatt säger att hon inte har särskilt mycket till övers för varken burka eller niqab men att det är ”uppenbart att Ebba Busch vill lägga sitt fokus på kvinnor som täcker sitt ansikte för att helt enkelt täcka upp för Kristdemokraternas och regeringens misslyckade integrationspolitik”.

Anderssons svar? Att hon ska titta på det.

Genom att svara så låter hon Busch sätta dagordningen.

Utspelet från KD-ledaren är allvarligt av tre skäl. För det första är tonen är aggressiv, och andemeningen är att Islam är ett hot och orsaken till alla problem. Muslimer är den ständiga syndabocken. 

Det andra är att sådana förslag brukar vara ett första steg mot att förbjuda sådant som är mer vardagligt för många muslimer. Det börjar med burka, i nästa steg är det slöja. Det är inte sakfrågan som är poängen, utan att hela tiden polarisera och påminna om att vissa inte hör hemma i Sverige. 

Och det tredje är att detta liknar exakt samma bisarra situation som i Danmark. 

När Dansk Folkeparti, Danmarks motsvarighet till SD, väckte liv i frågan hakade den danska regeringen på och bad Köpenhamns universitet ta reda på hur många kvinnor som faktiskt bar plagget.

Resultatet visade att burkabärandet var nästintill obefintligt, det handlade om en handfull kvinnor. Mellan 150 och 200 bar niqab – i ett land med nästan sex miljoner invånare. Hälften av dem var dessutom danska konvertiter.

Trots det blåste frågan upp till en nationell angelägenhet och skapade politiska konflikter. Kritiker menade att lagen i praktiken var en markering mot muslimer snarare än en proportionerlig åtgärd.

Det är ett typiskt mönster för populister som tar ett minimalt fenomen och gör det till politikens mittpunkt och likt Busch använder rädsla för att motivera lagstiftning som inskränker fri- och rättigheter.

Många kvinnor i Europa, inklusive i Sverige, bär niqab av egen vilja – som religiös eller identitetsmässig markör. Hedersförtryck handlar om familjestrukturer där kontrollen av kvinnors sexualitet och rykte står i centrum. Det är alltså inte nödvändigtvis kopplat till ett klädesplagg.

Lagstiftning som riktas mot kvinnors kläder riskerar att blanda ihop religiös praktik med patriarkala maktstrukturer och försvårar i själva verket kampen mot hedersnormer. Om man vill kvinnors bästa ska man fråga dem som bär plaggen vad de känner och vill.

Men Sverige ska också fortsätta vara ett land som tar jämställdhet på allvar. Det är inte för intet som många invandrade kvinnor och döttrar till invandrare syns i offentligheten, på scener, i politiken och på arbetsplatser. Många är kvinnor med muslimsk bakgrund.

Slutligen, ett tips till Socialdemokraternas Magdalena Andersson:

Börja prata om det som rör flertalet. Bostadsbristen. De höga matpriserna. Växande klasser i skolorna, samtidigt som ett fåtal skor sig på välfärden.

Börja där. Låt inte desperata partier som KD och L sätta agendan.