Enna Gerin: S drar ekonomiskt tydligt åt vänster – hänger väljarna med?

Nästa vecka drar Socialdemokraternas kongress i gång på Svenska mässan i Göteborg. Det är partiets 42:a kongress och under fem vårdagar ska 349 kongressombud behandla drygt 4 000 motioner med över 10 000 att-satser. Temat för kongressen är “Ny riktning för Sverige” och fokus ligger på att staka ut politiken inför valåret 2026. Därtill ska ett nytt partiprogram klubbas, det nuvarande antogs 2013.

Vad består då Socialdemokraternas nya riktning av? När det kommer till den ekonomiska politiken och välfärden har partivänstern all anledning att gnugga händerna. På dessa två områden rör sig partiet tydligt vänsterut. 

Frågan är dock om väljarna kommer hinna uppfatta denna vänstersväng fram till valet 2026? 

För utan ett tydligt uppbrott med det gamla och en tydligt kommunicerad förnyelse, tänk lanseringen av Nya Moderaterna, är risken stor att vanliga väljare missar den nya kursen. Speciellt om persongalleriet inför valet består av samma gamla S-ministrar som har varit med en evighet nu. Misstron är stor, kommer sossarna verkligen genomföra detta?

Det handlar om den föreslagna Totalförsvarsfonden som rundar det finanspolitiska ramverket och öppnar upp för att lånefinansiera upprustningen av samhället på bred front. Det handlar om förslaget att höja skatterna för de rikaste för att möta behovet av en högre beredskap. Dessutom har Reformisternas käpphäst, inrättandet av en statlig investeringsbank, nu hastigt anammats av partiledningen inför kongressen. 

När det kommer till välfärdens finansiering, organisering och drift har skiftet pågått under en längre tid. För 15 år sedan försvarade partiet de så kallade “valfrihetsreformerna” inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Partiledningen ville inte veta av problemen som vinstjakten i välfärden skapade. 

Nu har ledningen svängt helt och vill göra upp med marknadsmisslyckandet i den offentliga sektorn. Nyligen i SVT Agenda (27/4) gick Magdalena Andersson hårt åt “välfärdskapitalisterna” som skor sig på skolan. Här har både politiken och retoriken svängt rejält.

Vem hade dessutom kunnat tro att det skulle pågå en seriös diskussion om kortare arbetstid inom Socialdemokraterna? Inte jag i alla fall.

Men det handlar också om att man äntligen vågar gå fram med att avskaffa karensavdraget. 

Och att partiet vill införa en “arbetarpension” som tar större hänsyn till hur länge man jobbat och som gör det möjligt att gå ner i tid i slutet av ett långt och slitigt arbetsliv, utan att pensionen försämras. Två reformer som är väldigt viktiga för löntagarna inom LO-kollektivet.

Vem hade dessutom kunnat tro, bara för något år sedan, att det skulle pågå en seriös diskussion om kortare arbetstid inom Socialdemokraterna? Inte jag i alla fall. 

Men problemet med den nya kursen är inte bara tidsbrist och trovärdighet inför valet nästa år.

Problemet är också att den ekonomiska vänstersvängen kombineras med en kapitulation inför de hårda-tagens politik när det kommer till migration och kriminalitet. På dessa områden har partiet istället tagit några rejäla kliv högerut. Partivänstern förväntas ligga lågt när det kommer till partiets iskalla triangulering av Tidöregeringens utvisningspolitik och rättspolitik.

Några progressiva steg vänsterut och några reaktionära steg högerut. Risken är att ingen blir helt nöjd när Socialdemokraterna går ner i en sådan politisk spagat. Ingen, förutom kanske grästopparna på kongressen i Göteborg.