Hoppa till innehållet

Ledarkolumn

Jenny Bengtsson: Oacceptabelt att arbetsgivare systematiskt köper sig fria

Från 21 maj tar både Transport och Hamnarbetarförbundet ut sina medlemmar i strejk.

Från 21 maj tar både Transport och Hamnarbetarförbundet ut sina medlemmar i strejk.

Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC

Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger i allt väsentligt på samförstånd, kompromissande och förhandlingsanda.

Arbetsgivare som sätter i system att betala sig ur arbetsrättsliga överträdelser är omöjliga motparter.

Det här är en ledarkolumn.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Kommentera

Det blåser upp till storm i Sveriges hamnar. Från 21 maj tar både Transport och Hamnarbetarförbundet ut sina medlemmar i strejk. 

För Hamnarbetarförbundet gäller total arbetsnedläggelse i en eller flera dagar i en mängd hamnar. För båda förbunden råder stopp för nyanställningar, inhyrning, övertids- och mertidsarbete för båda förbundens medlemmar. Ändlösa förhandlingar har hållits, men utan resultat.

Konflikten handlar bland annat om att arbetsgivarna systematiskt kringgår avtal genom omfattande inhyrning av personal.Transport larmar nu om att arbetsgivarna inför stundande strejker har börjat kartlägga vilka som är medlemmar i facket.

I fallet Hamnarbetarförbundet handlar det också om hamnarbetare och fackligt aktiva som punktmarkeras, trakasseras och stöts ut från arbetsplatserna efter att ha drivit arbetsmiljöfrågor och ställt krav på bättre villkor.

Arbetsgivarna struntar i att låta skyddsombud representera arbetstagarna i arbetsmiljöarbetet – man genomför kontinuerligt ensidiga riskbedömningar, vilket kan leda till att viktiga åtgärder inte vidtas och att allvarliga risker inte uppmärksammas.

Förbundet beskriver också hur arbetsgivarna bryter mot arbetsrättsliga lagar, vägrar vidta rättelse och sedan – när stämning i Arbetsdomstolen är ett faktum – går med på förlikning och betalar skadestånd. 

Förfarandet upprepas gång på gång och skulle kunna tolkas som något kalkylerat. Skadestånden i svensk arbetsrätt är inte tillräckligt höga för att ha någon avskräckande effekt hos de kapitalstarka bolag som styr i hamnarna. Därför driver Hamnarbetarförbundet nu krav i avtalsrörelsen om att skriva in högre skadeståndsnivåer i kollektivavtalen.

Ett aktuellt och rikskänt exempel på behandlingen fackligt aktiva är hanteringen av den mångårige hamnanställda, tillika Hamnarbetarförbundets vice ordförande, Erik Helgeson. I början av året sade arbetsgivaren Göteborgs RoRo-terminal upp honom, i vad som bara kan beskrivas som en cirkus.

På totalen är det svårt att inte se allt som händer i hamnarna som ett riktigt misslyckande.

Helgeson polisanmäldes för att ha brutit mot säkerhetsskyddslagen och anklagades, i ett märkligt pressmeddelande från arbetsgivaren, för att vara ett hot mot rikets säkerhet. Det här var precis efter att Helgeson intervjuats av Sveriges Radio och Göteborgsposten om den blockad av krigsmateriel till och från Israel som förbundet varslat om och dessutom fått rätt kring i Arbetsdomstolen.

Både justitiekanslern och polisen meddelade kort efter polisanmälan att förundersökning inte inleds, eftersom det inte kan antas att brott har begåtts. Men medan såväl polisanmälan och de grunder som arbetsgivaren presenterat som skäl för uppsägning framstår som minst sagt luddiga är det fullkomligt solklart att arbetsgivaren är beredd att gå nästan hur långt som helst för att göra sig av med den fackliga representanten. Nu väntar Arbetsdomstolen – igen. 

Hamnarbetarförbundet misstänker att arbetsgivaren vid en eventuell förlust i domstolen sannolikt kommer att använda sig av den så kallade utköpsparagrafen i lagen om anställningsskydd för att betala sig fri från Helgeson.

Den paragrafen ger i praktiken arbetsgivare som förlorat sina uppsägningsförsök i domstol, men vägrar rätta sig efter domen, möjlighet att betala skadestånd och se anställningen som upplöst ändå. Den dyraste varianten är 32 månadslöner, för en anställd med minst tio år i anställningen. Ganska billigt alltså, för någon som arbetsgivaren bestämt sig för att göra sig av med. 

Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger i allt väsentligt på samförstånd, kompromissande och förhandlingsanda. Arbetsgivare som sätter i system att betala sig ur arbetsrättsliga överträdelser är omöjliga motparter.

Det är en principiell fråga, eftersom sådant handlande riskerar att leda till att färre vågar ta på sig fackliga uppdrag av rädsla för att bli utsatta för konsekvenser. På totalen är det svårt att inte se allt som händer i hamnarna som ett riktigt misslyckande. 

Ska Sveriges hamnar skötas på det här sättet? En kriskommission ligger nära till hands att önska.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.