Agneta Stark: Flerbarnsfällan är en främlingsfientlig fantasi

I Sverige finns sammanlagt över två miljoner barn i åldrarna 0–17 år, samlade i 1,2 miljoner familjer. För varje barn får familjen barnbidrag. När det i familjen finns fler än ett barn mellan 0 och 17 år får familjen dessutom flerbarnstillägg för barn nummer två. Därefter ökar flerbarnstillägget vartefter barnen blir fler. 

I 99 procent av barnfamiljerna finns ett, två, tre eller fyra barn. Mindre än en procent av familjerna, knappt 11 000 familjer i hela landet, har fem barn eller fler. Bara 1 137 – ytterst ovanliga – familjer har sju barn eller fler i barnbidragsålder.

Nu diskuteras ändringar av barnbidraget: vilka familjer som ska få barnbidrag, och hur bidraget konstrueras. Regeringen utreder frågan och Socialdemokraterna ska diskutera saken på sin kongress i slutet av maj. Inget konstigt i det. Födelsetalen är i dag lägre än de varit någonsin tidigare i Sverige. Det är klokt att undersöka om stödet till barnfamiljer borde anpassas och förbättras. 

Men underligt nog är det inte de låga födelsetalen som är centrala, utan resonemanget att just flerbarnsstödet skulle kunna leda familjer in på fel banor. En tanke som inte har minsta stöd i forskning eller i utredningar. Det är som om den fiskats upp ur en trollerihatt. Nej, det är inte riktigt sant. Den här tanken har plockats upp ur främlingsfientlighetens och fördomarnas mögliga säck.

Nästan oavsett politisk hemvist hos talaren går resonemanget: Om en familj får många barn så kan de alla leva på de generösa flerbarnstilläggen, och då berövas framför allt mammorna möjligheten att förvärvsarbeta. Ofta nog tillkommer: Mammorna kommer inte att lära sig svenska, och kan inte försörja sig och barnen. 

Därför vore det enligt denna logik en välgärning att dra in flerbarnstilläggen – så att dessa utlandsfödda mångbarnsmammor befrias från hemmatillvaron och inlemmas i arbetslivet. 

Går det för det första att leva på barnbidragen? En sexbarnsfamilj får 11 670 kronor per månad, vilket enligt Konsumentverket inte ens täcker maten åt barnen. 

Varken i forskning eller i färska utredningar går det att få fram att barnbidragen skulle hindra föräldrar från förvärvsarbete genom att ge en alternativ försörjning

I resonemanget antas också att utlandsfödda kvinnor får särskilt många barn. Men det går inte ur offentliga siffror att få fram hur många av de knappt 11 000 stora familjerna som verkligen består av utlandsfödda respektive svenskfödda föräldrar, med eller utan behov av att lära sig svenska. 

Riksrevisionen granskade för några år sedan flerbarnsstödet, och kritiserade flerbarnsstödet till barn nummer två. Tvåbarnsfamiljen är den vanligaste barnfamiljen, och den behöver enligt Riksrevisionen inte extra barnstöd. Det är också dyrt för statskassan. Därför, menar man, borde det stödet slopas, och pengarna läggas på mer utsatta barnfamiljer, till exempel ensamförsörjare och större familjer.

Varken i forskning eller i färska utredningar går det att få fram att barnbidragen skulle hindra föräldrar från förvärvsarbete genom att ge en alternativ försörjning. Tvärtom sägs det uttryckligen i undersökningarna att barnbidragen inte hindrar förvärvsarbete hos föräldrar. Det gör däremot försörjningsstöd och bostadsbidrag som behovsprövas, och därför minskar om andra inkomster ökar.

Just nu föds det rekordfå barn i Sverige. Att just då, utan saklig grund, dra ner på flerbarnsstödet, för att mångbarnsföräldrar äntligen ska ta sig i kragen och förvärvsarbeta mer är, milt uttryckt, konstigt. Det är illa underbyggt – och mycket dumt.