Tanvir Mansur: Därför har alla fel om varför Zohran Mamdani vann

Under lördagen står jag på ett torgmöte med hundratals sydasiater i en park i Queens i New York. En kort bengalisk auntie står på tårna för att kunna se talarna på scenen. Hon tränger sig fram och rycker i min arm. Mannen som står längst fram vid kravallstaketet vägrar släppa fram henne. En häcklare skriker att Zohran Mamdani är kommunist och blir utbuad.

Från scenen berättar Mamdani om islamofobin han har utsatts för:

– Räck upp handen om du har blivit kallad terrorist i den här staden. Räck upp handen om du behövt hantera att ditt namn blir feluttalat varje dag när du har åkt in till jobbet. Om du har känt dig förminskad på grund av vem du är, vart du kom ifrån eller vad du tror på. 

Nästan alla räcker upp sina händer.

– Det är därför jag blir förolämpad av de här orden. För de handlar om alla oss.

Under en månads tid har jag följt Mamdanis kampanj för att bli vald till borgmästare. Jag har gått på torgmöte med Gays for Zohran på Manhattan, knackat dörr i Queens och gått på valdebattvaka i Brooklyn. Jag har pratat med unga och äldre volontärer. Det har gjorts många analyser om sprängkraften i Mamdanis valkampanj. 

Men de har alla fel.

Det handlar inte bara om virala videor på Tiktok, hans charmiga leende och enkla förslag. Han är vald till borgmästare tack vare gräsrötterna. New York är en stad där miljardärer och lobbyister styr, men som bärs upp av arbetarklassen. Den består idag mestadels av afroamerikaner och invandrargrupper.

Många av de personerna jag träffar – som ”kände honom innan han blev kändis” – pratar om att Mamdani alltid trott på kraften i organisering. 2017 knackar han dörr i valkampanjen för den palestinske pastorn Khader El-Yateem i Brooklyn. Samma år jobbar han på organisationen Chhaya som hjälper sydasiater med billiga bostäder. 2021 sitter han i delstatsfullmäktige och hungerstrejkar med taxiförarna. Det gör att deras skulder för taxilicenser blir avskrivna.

De grupper som så länge har blivit marginaliserade i stadens politik får äntligen synas genom Mamdani. Deras röster får höras. Det handlar om trovärdighet.

Taxiförarna kommer ihåg det nu när han vill bli borgmästare. Bengaliska och pakistanska aunties litar på honom när han pratar om att frysa hyrorna. De grupper som så länge har blivit marginaliserade i stadens politik får äntligen synas genom Mamdani. Deras röster får höras. Det handlar om trovärdighet.

Mamdani har skapat den största gräsrotskampanjen i stadens historia. Tre miljoner dörrar har blivit knackade av 100 000 volontärer. På webbplatsen är det en lång lista av fackföreningar och etniska och religiösa organisationer som stödjer Mamdani. Ena dagen applåderar jag dragqueens i West Village som håller tal, en annan dag delar jag ut flygblad vid en av 210 moskéer under en mobilisering inför fredagsbönen. 

De här grupperna har skapat minikampanjer gentemot sina egna målgrupper. Det finns Africans for Zohran, Jews for Zohran och till och med Hot Girls 4 Zohran. Så höjer de valdeltagandet, särskilt hos de samhällsgrupper som inte brukar rösta.

På valdagen är jag på valvaka hos Democratic Socialists of America i Queens-orten Astoria, Mamdanis hemdistrikt. Uteserveringen är fullsatt inom ett par timmar. Jag och några unga sydasiater har lovat varandra att ha på oss kurta och salwar kameez, traditionella indiska kläder. När valresultatet presenteras på projektorduken skriker publiken så högt att det gör ont i öronen.

I sitt tal tackar Mamdani alla som har byggt en rörelse som inte handlar om honom, utan om dem:

– Tack till dem som så ofta glöms bort av stadens politik, och som gjorde denna rörelse till sin egen. Jag talar om jemenitiska ägare av närbutiker och mexikanska abuelas. Senegalesiska taxichaufförer och uzbekiska sjuksköterskor. Trinidadiska kockar och etiopiska aunties.

Det är så här vänstern måste jobba. Engagera alla och vara partier för alla. Vi behöver politiker som pratar med arbetarklassen och för dem, inte som håller sig ovanför dem. Mamdani visar att vi inte behöver anpassa oss till högerns politik för att få röster. Gör inte som de svenska Socialdemokraterna.

Mamdanis kampanj har skapat en folkrörelse som bygger på ett starkt civilsamhälle. Engagemanget kommer att leva kvar efter valet. I en tid då en fascist sitter i Vita huset, så skapar valvinsten i New York ett hopp för framtiden. Det går att göra motstånd om vi organiserar oss.