Somar Al Naher: Inget kommer förändras efter valet i Irak

I dag går irakierna till val. Men stora grupper väntas bojkotta på grund av utbredd misstro.

Två decennier efter att USA störtade Saddam Hussein har löftet om demokrati ersatts av uppgivenhet. Det politiska system som skapades efter invasionen 2003 där posterna delas mellan shiamuslimer, sunnimuslimer och kurder skulle skapa balans. Istället har upplägget byggt in korruptionen i själva statsapparaten

I Bagdad turas partierna om att dela på oljepengarna, utse sina egna till statliga jobb och skylla på varandra när det blir strömavbrott och vattenbrist.

Premiärminister Mohammed Shia al-Sudani söker en andra mandatperiod och framställer sig som en pragmatiker som vill bygga upp landet och bekämpa korruptionen. Men han är också beroende av samma partier och miliser som har hållit systemet på plats i tjugo år. De små sekulära och civila partierna försöker driva sina reformprogram men saknar resurser. 

Det sorgliga är att Irak är ett av världens mest oljerika länder, men trots det kommer rikedomarna inte medborgarna till del.

Många skolor är i dåligt skick och hela utbildningsväsendet är eftersatt. Landet har gått från att vara ledande i Mellanöstern till att idag satsa minst resurser på utbildning. Sjukvården lider av brist på personal, mediciner och fungerande utrustning.

Mer än hälften av befolkningen är under 25 år och arbetslösheten bland unga är mycket hög. Det är en generation som knappt sett något annat än krig och kriser.

Många yngre är högutbildade men saknar arbete. Det är samma unga generation som gick ut på gatorna under protesterna 2019 för att kräva förändring och slut på korruptionen. Men de möttes av våld som slutade med att hundratals dödades och tusentals skadades.

Och i somras hände något mycket allvarligt som spädde på föraktet mot politikerna. Mer än sjuttio människor dog i en brand i köpcentret Corniche Mall i staden Al-Kut.

Byggnaden hade öppnat bara några dagar tidigare, utan tillstånd och trots att den tidigare stängts för allvarliga säkerhetsbrister. För många irakier blev branden ännu ett exempel på hur korruption styr landet. Regler finns, men de gäller inte för alla.

Den religiöse shialedaren Moqtada al-Sadr har uppmanat sina anhängare att stanna hemma på valdagen, han är öppet kritisk till både USA och iranska regimens inblandning i Irak. Ett sätt för honom att visa sig folklig och behålla sin popularitet. I nästan alla provinser märks kampanjer för bojkott.

Samtidigt pågår en latent men hård dragkamp mellan Iran och USA. Efter Saddam Husseins fall såg Iran sin chans att öka sitt inflytande i Irak och utnyttjade det shiamuslimska missnöjet efter årtionden av förtryck. Men Iraks shiamuslimer är långt ifrån eniga, många religiösa ledare ser Iran som en utländsk aktör som försöker styra landet.

USA har visserligen minskat sin militära närvaro men har fortsatt starkt inflytande i landet. Bland annat använder Washington sin ekonomiska makt som påtryckningsmedel. Iraks valutareserver finns på en amerikansk bank, och USA kan bromsa tillgången till dollar om Bagdad exempelvis närmar sig Iran.

De flesta irakier förväntar sig därför inga stora förändringar. Valdeltagandet tros bli lågt, och regeringsbildningen kan ta månader. 

Men för många handlar valet inte längre om deras framtid. Det är istället en sorglig påminnelse om att livet efter diktaturen inte blev vad irakierna drömde om.