Ali Esbati: Blåbrun dagordning vinner valet 2026

För knappt två veckor sedan skrev Henrik Jalalian en ledare här på Dagens ETC med rubriken “Tyvärr kamrater, Tidöpartierna vinner valet 2026”. Det var en rimlig påminnelse om att oppositionspartiernas politiska projekt på sin höjd är otydligt. Bara någon dag efter presenterade representanter för Timbro och Oikos – propagandaverkstäder för den blåa respektive bruna nyansen i svensk höger – en uppmaning om att utveckla “resonemangsäktenskapet Tidö” till “äkta kärlek”. Jag tror att både Dagens ETC:s Andreas Gustavsson, som kallar texten “årets viktigaste debattartikel” och Johannes Klenell som skärskådar innehållet som “oerhört tomt” har rätt samtidigt.

Funktionen är att peka ut en riktning. Intresset för institutionella frågor som knappast diskuteras runt en majoritet av svenska köksbord – man vill avskaffa miljödomstolar, lägga ned MR-institutet och avsluta jämställdhetsintegreringen i myndigheter – har också dubbla syften. Å ena sidan, att färglägga kärntruppernas konspiratoriska världsbild, där kampen står mot en woke-sossig  “djup stat”. Å andra sidan, att behålla fokus på användningen av regeringsmakten till att ändra mer än lagar och regler: att skapa självförstärkande processer av ojämlikhet i ekonomisk och social makt.