Henrik Jalalian: Tyvärr kamrater, Tidöpartierna vinner valet 2026

Kanske går ministersugna socialdemokrater redan nu och funderar över hur de ska inreda kontoren på Rosenbad. De rödgröna har ett stadigt övertag i opinionen och har haft det under hela mandatperioden. 

Men jag börjar alltmer misstänka att Tidöpartierna kommer ta hem valet 2026. Det vore förstås mycket oförtjänt – det är utan tvekan den sämsta regeringen jag skådat under min livstid. De har monterat ned klimatpolitiken, misslyckats med arbetslösheten och ökat klyftorna. Men en hel del talar för regeringen. 

Det första är de rödgrönas brist på gemensamt projekt. Socialdemokraterna har inte samlat oppositionen, för att slippa klumpas ihop med V och MP.  Frågan är bara hur trovärdigt detta blir i väljarnas ögon, när ingen av Tidöpartierna tar Magdalena Anderssons utsträckta hand. 

Socialdemokraterna har också valt att anpassa sig till Tidöpartierna på flera politikområden. Idén är att undvika konflikt i sakfrågor väljarna tycker man är svag i.

Jag är ingen politisk finsmakare. Sådana smarta knep behövs ibland för att vinna val. Men det ska vara kryddan i en politisk kampanj – en politisk substans måste vara grunden. Är det någon som ens vet vad som är oppositionens politiska projekt? 

Det påminner lite om svenska landslaget. De har haft all tid i världen att förbereda sig – men förlorar sedan mot Kosovo. 

Att hoppas att väljarna ska vara tillräckligt missnöjda med regeringen för en valseger är en oerhört skör strategi. Nu börjar ekonomin vända uppåt. Och regeringen har lagt en oväntat offensiv budget (som man har lånat ihop till – en extravagans den tidigare rödgröna regeringen inte ens tillät sig för kloka investeringar).

Tidöpartiernas budget ska förstås kritiseras rejält – inte minst för att de sparat ihop till valfläsk i stället för att stimulera ekonomin tidigare. Det är i början av mandatperioden stimulanser hade kunnat rädda jobben. 

Men frågan är hur mycket sådana argument biter, om skattesänkningar och slopad matmoms börjar märkas i folks plånböcker. Det finns inget argument som kan mäta sig med en upplevd förbättring av vardagen. Då glömmer folk snabbt att resten av mandatperioden ägnats åt att gynna de rikaste med olika avdrag.

Jag brukar säga att ett regeringsparti behöver en ”Det där gjorde de jävlarna bra”-fråga. Alltså en reform som väljare som tycker rejält illa om partiet ifråga, inte kan låta bli att tycka om.

För Socialdemokraterna har sådana frågor varit maxtaxan och utbyggd välfärd. För Moderaterna jobbskatteavdrag. För ett grönt parti kan det vara billigare kollektivtrafik.

Jag tror avsaknaden av sådana reformer var skälet till att de rödgröna förlorade det senaste valet.

Dagens regering har dragits med skandaler och en statsminister med lågt förtroende. Men regeringens valfläsk kommer samtidigt innebära en ekonomisk lättnad för viktiga väljargrupper. En familj med två barn där föräldrarna arbetar som polis och sjuksköterska beräknas av SVT få 1 800 kronor mer i månaden, om man inkluderar sänkt matmoms, inkomstskatt, förskoleavgift och elskatt. 

Det skulle kunna räcka för att tillräckligt många ska tänka: 

”Det där gjorde de jävlarna ändå bra.”

Särskilt om de rödgröna inte har något eget djärvt initiativ att komma med.

Min största oro är oförmågan hos samtliga rödgröna partier att få deras egna frågor att dominera agendan. Förra valet förlorade de på att valrörelsen handlade om invandring och kärnkraft istället för sjukvård, arbetslöshet och klimat. Det kan mycket väl upprepas.

De rödgröna har förstås alla chanser. Men de måste skärpa sig. Presentera något människor kan längta till. 

Annars kommer Ulf Kristersson stanna kvar i Rosenbad. Denna gång får han sällskap av Jimmie Åkesson.