Ledare: I Putins klor

Moldavien bör gå med i EU, skriver gästskribenten Adrian Ericson efter ett besök i den forna sovjetrepubliken.

I Ukraina är situationen spänd. Landet är polariserat och slits mellan den alltmer diktatoriska stormakten Ryssland och den utsträckta handen från EU. Problematiken går igen i flera östeuropeiska länder. För några veckor sedan var jag i Moldavien. En gång Sovjets stora vinproducent och en av de rikaste sovjetrepublikerna. Idag flagnar färgen på de stora betongkolosserna längs paradgatan i huvudstaden Chisinau. På landsbygden är fattigdomen utbredd och de gamla kolchoserna förfaller. I synnerhet på landsbygden är Sovjetnostalgin fortfarande stor, mycket tack vare det lyckades landets kommunistparti vinna nästan fyrtio procent av rösterna i förra valet. Men kommunisterna kännetecknas knappast av socialism eller drömmen om frigörelse, snarare av demokratiska inskränkningsförsök och korruption. På andra sidan av den politiska skalan står liberaler och konservativa. I det politiska ingenmanslandet centralt svävar de moldaviska socialdemokraterna, som i brist på demokratiska alternativ bildat en regeringsallians med högerpartierna.

De moldaviska socialdemokraterna vill få igång landets ekonomi och förena tillväxt med utbyggd välfärd och sociala skyddsnät. De solidariska ambitionerna försvåras av det borgerliga samarbetet, men på en punkt är samarbetspartierna rörande överens: Moldavien bör gå med i EU. Uppfattningen är logisk. Det räcker att snegla över till grannen Rumänien som genom sitt EU-medlemskap fått infrastrukturen upprustad och fått tillgång till den europeiska marknaden med demokratiska aktörer. Men sneglingen mot EU går inte Ryssland obemärkt förbi. För varje indikation på EU-närmanden kommer hot från grannen i öst. Antingen stryper de gasleveranserna eller upprättar inköpsembargon på landets vin. Det lilla jordbrukslandet Moldavien sitter i Putins klor. Ukraina är i samma sits. Ländernas framtid finns inte i det korrupta och maktfullkomliga Ryssland.