Lotta Ilona Häyrynen: Gör er redo för den sämsta sortens journalistik

Ett nytt valår står för dörren och både utspel liksom fulspel kommer att hagla över Sverige. Det nya året har dock inte ens hunnit börja innan vi fått se exempel på varje valrörelsens sämsta rubriker: de om den senaste, hetaste opinionsmätningen. 

Strax före jul kunde vi på ett enda dygn läsa två motsägelsefulla nyheter. Först ut var opinionsinstitutet Novus i en mätning beställd av TV4. Expressen slog på stort: ”Sverigedemokraterna ökar kraftigt i ny mätning”. Dagen efter var det Demoskops tur genom Svenska Dagbladet: ”Eländiga siffror för M – oppositionen drar ifrån”.

På 24 timmar hade alltså väljarna å ena sidan fått veta att regeringen börjat öka och Sverigedemokraterna tagit över 2,5 procent av Socialdemokraternas väljare – enligt Novus ”statistiskt säkerställt”. Å andra sidan hade oppositionen dragit ifrån och även om SD enligt Demoskop ökat handlade det om ynka 0,1 procentenheter sedan förra mätningen. 

En närmare läsning av respektive nyhet gjorde heller ingen klokare. SD plockade 2,7 procentenheter av framförallt S, men S minskning var bara minus 0,2 procentenheter. ”De räddas för att de tar av MP och V” menade Novus, men inte ens en sådan sammanräkning kunde förklara siffrorna. Tillsammans minskade MP och V med mindre än en halv procentenhet.

Inte heller Demoskop kunde presentera särskilt många siffror utanför felmarginalerna. Så vad fick väljarna? Lika tvärsäkra som motstridiga uttalanden på vinterns tunnaste underlag. 

Det brukar heta att väljarnas minne är kort. Samma sak tycks vara sant om de journalister och redaktörer som varje valår kokar textsoppa på opinionsspikar. Under slutspurten av förra valet publicerades dagliga opinionsundersökningar – med resultatet att siffrorna bildade vad som liknade DNA-strängar. Förändringar i små marginaler hängde på om mätningarna gjordes på en helg eller vardag. Vad som egentligen blev mernyttan för väljarna var högst oklart. 

”Men opinionsmätningar i Sverige brukar spegla valresultatet väl!” hör jag någon, kanske en anställd vid Novus eller Demoskop, ropa. Må så vara – på totalen, eller i slutändan. Syftet med mängden mätningar är dock inte att till slut träffa rätt. Syftet, när media beställer och betalar för dem, är att fylla spalterna med innehåll. 

Det spelar ingen roll hur lite siffrorna egentligen säger, det går alltid att snickra rubrik på något. Annat vore kapitalförstöring. Så verkar i alla fall ett antal chefer på svenska breakingdeskar resonera. 

Det ser med andra ord inte ut som att vi heller detta val kommer att bli av med opinionsmätningsoket, hur mycket det än, varje gång, blir diskussioner och självkritik kring omfattningen och slutsatserna. 

Sverige borde egentligen vara ett för litet land för fler opinionsinstitut än ett. Kanske borde man därför betrakta journalistikens frivilliga beroendeställning till branschen som en ren arbetsmarknadsåtgärd för opinionsanalytiker. Arbetsmarknadsministern kan ge en medalj till Schibsted och Bonnier. Arbetslösheten bland akademiker är ju hög som den är.

Jag tror alltså inte att denna text kommer göra särskilt stor skillnad. Billiga och snabba rubriker blir all medias brödföda när resurserna är krympta och klicken ska in. Det sistnämnda har dock den breda allmänheten viss makt över. 

Så gör er redo: huka er och klicka inte. Svenska väljare förtjänar bättre än så här.