Henrik Jalalian: Avsätt hela ätten Bernadotte – det finns ett bättre alternativ

Inför jul har jag blivit ombedd att skriva en ledare som inte är så tidskänslig – eftersom vi är lediga.

Monarkin är ju en väldigt otidsenlig institution, så den passar bra att skriva om. I första hand förespråkar jag förstås republik. Men tyvärr älskar svenskarna sitt kungahus. Det verkar omöjligt att ändra på. 

Så därför förslår jag en annan förändring: Att störta ätten Bernadotte från tronen. Det är hög tid att Vasaätten återinsätts som vår rättmätiga kungafamilj.

Varför?

För det första var släktlinjen Bernadotte något av en paniklösning. Lite som när dansken Thomasson blev förbundskapten för fotbollslandslaget – ingen annan var särskilt sugen.

Tanken var att man efter den traumatiska förlusten av Finland behövde bygga nya allianser mot det ryska hotet. Att välja en av Napoleons marskalkar ansågs kunna förbättra Sveriges relation med Frankrike – som vid tidpunkten utgjorde en viktig motvikt till Ryssland.

Valet föll alltså på Jean Baptiste Bernadotte. En fransk mellanchef blev alltså svensk statschef. Han trivdes inte så bra alls i Sverige, utan satt mest och frös på sitt slott. Och ingen trivdes väl heller jättebra med honom.

Idag hade man nog haft honom som interimmonark istället, motsvarigheten till sådana där chefer som tillsätts under en kort period för att leda omstruktureringar (sparka folk). Men så fungerade det inte på den tiden och hans slätstrukna ättlingar har tyvärr regerat Sverige sedan dess.

Vi borde kunna bättre. Frankrike backar visserligen fortfarande Sverige militärt (de har till exempel lovat att låna ut sitt kärnvapenparaply ifall ryssen kommer tillbaka). Merci beaucoup, men ingen kan få mig att tro att Frankrikes garantier på något sätt är avhängiga ätten Bernadotte. Det var rätt back in the day, men vi har inte längre något behov av dessa monarker av gammal grodätarsläkt.

Mitt andra argument är att ingen från den här ätten har visat framfötterna i någon särskild utsträckning. Det är inget större fel på dem, men på det stora hela är det ett högst mediokert kungahus vi talar om. Vi är ju glada om kungen håller reda på skillnaden på Arboga och Örebro och sköter sina kvinnoaffärer lite mer diskret.

En kungaätt som däremot levererat är förstås Vasaätten.

De flesta svenskar är nöjda med att Gustav Vasa gav oss en skojig skidtävling och räddade oss från det kollektiva talfel som kallas för danska. Men ni undrar kanske, vad har vasaätten egentligen gjort för Sverige sedan dess?

Håll i er nu. Bland Gustav Vasas ättlingar återfinner vi: 

Gustaf Mannerheim, Olof Palme, Ulf Dinkelspiel, Björn von Sydow, Anna Ekström, Anna Kinberg Batra, Filippa Reinfeldt, David Cameron (!), Boris Johnson (!), Dag Hammarskiöld, Frank Belfrage, Pehr G Gyllenhammar, Carl Johan Bonnier, Gustaf Douglas, Wanja Lundby-Wedin, K G Hammar, Martin Modéus, Fredrik Modéus, Ulf Ekman, Dag Hammarskjöld, Johan Cullberg, Martin Henrik Kreuger, Eva Hamilton, Magdalena Ribbing, David Lagercrantz, Ellen Key, David Dencik, Maria Kulle, Max von Sydow, Amanda Jenssen, Magnus Uggla, Anne Sofie von Otter, Povel Ramel och Albin Ekdal. Bland andra.

Ni ser min poäng?

Vasaätten styr i praktiken redan Sverige. De är födda ledare. De har nått framgång i vilken bransch de än gett sig in i. Trots att de nesligt petats från makten har de fortsatt att leverera för Sverige på samma höga nivå som deras anfader. Det är ruter i dem. De är som kidsen säger nu för tiden: riktiga kingar.

Släkten Bernadotte? Ge dem ett gods och tacka för tiden som varit. Men det är tyvärr tydligt att de inte härstammar från samma kvalitetsgenpool som Olof Palme, Magdalena Ribbing, Boris Johnson och Povel Ramel.

Det är eventuellt majestätsbrott, så jag hoppas att ansvarig utgivare Andreas Gustavsson inte hamnar i juridiska problem. Men jag föreslår att vi tågar mot slottet och ersätter ätten Bernadotte med en ättling till Gustav Vasa. 

De ovan nämnda tillhör måhända inte någon ur de adliga ätter som utslocknade på svärdssidan 1672 (genom den polske kungen Johan II Kasimirs död) och på spinnsidan 1689 (drottning Kristina).

Men ändå – en ättling! Från landets ojämförligt bästa gener.

Jag kan tänka mig att göra ett avsteg från min annars fredliga läggning och ta fram högaffeln för att en sådan ska ta plats på tronen. Frågan är bara vem?

Magnus Uggla vore kul. Redan känd som kung i baren. Och i likhet med Carl XVI Gustaf firar han 50 år på tronen. Fotbollsspelaren Albin Ekdal behöver en ny karriär. Och vilken comeback hade det inte varit för skandalomsusade Anna Kinberg-Batra? Boris Johnsons nya karriär som svensk kung hade också varit en ”plot twist” av sällan skådat slag.

Men mitt förslag är ändå att vi enas om musikern Amanda Jenssen. Här går jag på ren intuition, men det finns något av samma vilda briljans i henne som i hennes förfader. Hon har dessutom bott i Danmark, vilket är en fördel ifall de skulle mopsa upp sig igen. 

Hon känns som en person som varit för slug för att dyka upp på en kröningsfest där alla hennes släktingar blev mördade och inte tvekat om tvingats skida genom Dalarna för att utkräva en rättmätig hämnd. 

Länge leve Amanda Jenssen! Sveriges rättmätige drottning.