Om det är någonting som kännetecknar 2010-talets politiska debatt, är det att den inte främst handlat om konkreta frågor. Det har inte varit ”Hur bota den ökade utbrändheten?” eller ”Bör Preemraff-anläggningen byggas?” I centrum har istället stått tankefigurer: Gal/tan, identitetspolitik, PK-maffia, globalister, privilegier...

Nästa gång du hör dessa begrepp, fråga personen vad de betyder! Chansen är stor att du får en vag och svävande förklaring: alla tror nämligen att de nästan vet vad som åsyftas med begreppen, men ingen kan ge en hållbar definition. Det beror på att begreppen i sig inte är exakta. De grumlar förståelsen av tillvaron snarare än att belysa den. Samtliga har det gemensamt att de klumpar ihop en mängd olika saker som sinsemellan är mycket olika.

Gal/tan exempelvis – ”årets ord” 2018. Enligt denna idé kan människors åsikter delas in i två paket enligt följande mönster: Antingen är man ”grön, alternativ och liberal” eller ”traditionell, auktoritär och nationalistisk”. Frågor om fördelning och klass är censurerade i skalan. Enkäter görs nu regelbundet utifrån dessa paket, som sedan används för att forma politiska analyser.

Den som utformat paketen har en extremt fördomsfull idé om vad det finns för människor. Om du vill att Sverige ska gå ur EU hamnar du till exempel i samma grupp som den som vill bevara monarkin! Vad har dessa saker ens med varandra att göra? Man ska även ha en generell åsikt i frågan om det bör vara ”hårdare straff för brottslingar” utan att skilja mellan olika typer av brott och straff eller hur hårda straffen ska vara, man ska bara tycka ”hårdare” i största allmänhet! Man får inte, enligt detta pakettänkande, vara en självständigt tänkande person. Man måste vara en av deras konstiga typer.

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

Identitetspolitik är en annan slarvig tankefigur som grasserat på 2010-talet, främst som skällsord. Den bygger på idén att kvinnokamp, antirasism, hbtq-rörelse, funktionshinderrörelse med flera, skulle vara precis samma sak. Men eftersom dessa rörelser har skilda grunder, helt olika bas för sin organisering och olika mål, går de inte att likställa på det sättet utan att analysen förlorar hela sin skärpa. Inte ens klass, ras och kön – de tre stora dominansformerna – är ömsesidigt utbytbara i en analys.

Det beror på att klass handlar om produktion, kön om reproduktion och ras om en kolonial maktordning. Det handlar inte om att någon skulle vara ”först” eller ”bäst” utan om att det är olika saker. Klass och ras kan hypotetiskt sett förlora sin betydelse i ett annat samhälle då de inte bygger på kroppsliga skillnader – kön kan det inte. Frågor om klass och ras kan ena en familj, frågor om kön kan dela den. Man kan resa ifrån sin klassposition men inte sin hudfärg. Kvinnor är oftast hälften av människorna, arbetarklassen oftast de flesta. Klass handlar om ekonomi, kön och ras har betydelse även utöver det ekonomiska. Och så vidare.

Allt eftersom kapitalet försvinner ur den politiska analysen återkommer det istället i kulturella debatter, som ”kulturellt kapital” och ”erotiskt kapital”, vilket är höjden av ovetenskaplighet. Kapital är kapital, och inget annat. Som min kompis Queno brukar säga: ”Luras inte med liknelser!” Att du har läst en bok eller att du får en komplimang för ditt utseende är inte att ha pengar på banken. Definitionen på kapital är värde som ackumuleras. Det är en objektiv process som inte är beroende av andras åsikter. Har du tre miljarder så har du. Om folk tycker att du är snygg idag, kan de tycka att du är ful imorgon. Om din kunskap imponerar idag, kan den vara passé imorgon. Det betyder inte att den är värdelös, men något kapital är det inte.

Som marxist bör man vara mån om att vara exakt, och bör därför inte använda dessa begrepp. Generaliseringar är inget fel, men då bör de peka åt rätt håll. Om 95 procent av folket har det på ett visst sätt och man säger ”alla har det så” är det en generalisering, men den är inte felaktig. Begrepp som Gal/tan, identitetspolitik och pk-maffia är däremot felaktiga i sak, då de klumpar ihop vitt skilda företeelser. De bygger på association – ”han är precis som han som är precis som den, ja de är typ samma grupp!” – istället för analys: Vad är ett fenomen? Vad bygger det på? Marxister bör utgå från en saklig analys av verkliga förhållanden och inte från fördomar.

Och nu kanske den uppmärksamme lagt märke till att denna artikel inleddes med ett precis lika slarvigt begrepp, nämligen 2010-talet. Att klumpa ihop tiden i årtionden har inte heller någon vetenskaplig grund – varför skulle tiden nollställas och börja om vart tionde år? Det är inget annat än vidskepelse.