Sjukdomen är migrationspolitiken

Det brukar heta att hälsa är politik. Vissa dagar blir det extra tydligt i mitt arbete som läkare.

Ta till exempel en patient som jag kommit nära genom åren, vi kan kalla honom Hussein. I flera år har han kämpat för att få hit sin familj från Pakistan. Kraven för försörjningsstöd som skärptes 2016 ställde till det. Hans inkomst var bara omkring 500 kronor från att nå gränsen! Till en början var han hoppfull och motiverad, men sedan förändrades han. Stressen började sätta sig på olika ställen i kroppen. Han började sova dåligt på grund av smärtan. Oron åt upp honom. En depressionsdiagnos sattes snart. Hussein blev arbetslös och hamnade ännu längre ifrån den där magiska inkomstgränsen för familjeåterförening.

Arbetslösheten tärde på honom. I hemlandet var han journalist, men i Sverige fick han som så många andra börja längst ner – städa, jobba på lager – samtidigt som han utbildade sig. Kroppen tog stryk, smärtan spred sig från led till led. Vi träffades regelbundet, jag skrev ut smärtlindrande, röntgenremiss, ortopedremiss, sjukgymnastremiss, remiss till psykoterapeut, men ingenting hjälpte. Sjukskrivningen förlängdes.

En dag när Hussein kom tillbaka tog jag upp sjukskrivningsblanketten på datorn för att förlänga nästan av rutin, men han var som en ny person och skakade bara på huvudet: Nej nej nej, jag behöver ingen sjukskrivning. Jag har fått svenskt medborgarskap. Nu kan jag få hit min familj. Jag är glad, nu sover jag bra, jag har mycket mindre ont, nu vill jag jobba igen och bidra till samhället.

Jag blev förbluffad, men insåg sedan: Sjukdomen var ju bortblåst. Sjukdomen var migrationspolitiken som tvingade honom att vara utan sin familj.

Några veckor senare dök en kvinna upp på vårdcentralen. Jag känner henne från centrum, där hon ofta sitter och tigger. Hon kan knappt engelska och ingen svenska, men när hon tog sig för bröstet och kippade efter andan behövdes inga ord. Inför sjukdomar är vi alla lika. Hon lyckades också berätta att hon opererats tre gånger i hjärtat i hemlandet så det var ju bara för oss att skicka in henne till sjukhuset. Men så uppstod frågan: Hon har ju inget personnummer, inte heller är hon asylsökande eller papperslös. Hon tillhör gruppen EU-medborgare, men som rom har hon inte fått ett europeiskt försäkringskort till följd av diskriminering i hemlandet.

Vi skapade ett reservnummer, som vi gör i vården, och ringde ambulans. Tack och lov ställde ambulansen inga frågor om status och körde iväg henne.

Jag var rädd att sjukhuset skulle neka henne vård, kräva ett försäkringskort hon inte har och därför ge henne en fet faktura som skulle skrämma iväg henne. Det händer tyvärr ofta, trots att utsatta EU-medborgare efter tre månader i Sverige kan räknas som papperslösa och därmed ha rätt till vård som inte kan anstå. Detta vet sällan vårdpersonal, varför Läkare i Världen hjälper framför allt denna grupp på sina mottagningar.

Men det visade sig att hon hade fått vård. De tog hjärtprover och EKG som var normala. Hon skickades “hem”. Det vill säga till sin vanliga gamla plats på den kalla marken i centrum. I väntan på nästa hjärtinfarkt. Avancerad sjukvård i all ära, vad hjälper det när du tvingas tigga och vara hemlös?

Allt prat idag om livsstil och vad individer kan göra för sin hälsa är en dimridå, bakom vilken Tidöregeringen försämrar hälsan för migranter och fattiga för varje år de är vid makten.

Se bara de försämringar i a-kassa och försörjningsstöd som Tidöregeringen drev igenom den 1 oktober. De leder till att de mest drabbade kan förlora tusenlappar i månaden. Vi har en sisådär 200-årig kunskap om att fattigdom leder till ohälsa så det kommer definitivt inte vara annorlunda nu. Sedan attackerar regeringen sjuka även från andra hållet med försämrat högkostnadsskydd för läkemedel.

Kanske är det på sin plats att påminna oss om att hälsa är en mänsklig rättighet, inte ett privilegium, som högern menar. Frågan måste upp i valrörelsen. Det ligger på folkrörelserna att göra detta och driva ett av folkets viktigaste frågor. För detta att hälsa är politiskt är positivt. Det betyder att vi kan förbättra människors hälsa.