En morgon i april kliver David Alcer på sin cykel för att cykla till jobbet på Lunds universitet. Men han hinner bara ta sig några meter innan han blir stoppad av en man i gul väst. Mannen frågar om Davids namn och känslan är inte längre att det är en hantverkare, som var Davids initiala tanke. 

Mannen är polis, visar det sig, och han får sedan sällskap av en kollega, också civilklädd. De frågar om David har identitetshandlingar och mobiltelefon på sig. Han gör inte motstånd, men poliserna håller i honom. David frågar om han är misstänkt för brott eller om han är frihetsberövad. Det ska han få veta senare, svarar poliserna.

Ytterligare en civil polisbil kallas dit och David får order om att kliva in för att åka med till polisstationen. Han förstår fortfarande inte om han är misstänkt för något eller om han är frihetsberövad, men följer med till stationen.

– I bilen får jag veta att jag inte är misstänkt för brott, men att jag är frihetsberövad. Jag vet inte ens om det är möjligt. Polisen vill hålla ett ”samtal” med mig om min rätt att vistas i Sverige, berättar David. 

David Alcer är från Tyskland och har tyskt och ungerskt medborgarskap, det senare genom sin ungerska mamma. Han har permanent uppehållsrätt i Sverige eftersom han bott och arbetat här i över fem år. Först som doktorand vid Lunds universitet, nu som forskningsingenjör, också vid universitetet i Lund. 

Utanför arbetet deltar David i olika klimataktioner, framför allt med Återställ våtmarker. Bland annat genomförde David en aktion under Melodifestivalen 2023, då han stormade scenen under Loreens framträdande.

Några av aktionerna har lett till åtal och två av dem har resulterat i fällande dom, med dagsböter som påföljd. Det handlar om brott mot ordningslagen och störande av förrättning.

På polisstationen ber David om att få ha sin advokat närvarande, men hans förfrågan avslås. Polisen hävdar att han inte har rätt till det.

– Min advokat som jag pratade med senare sa att det inte stämde, säger David. 

David vill tillbaka till jobbet så fort som möjligt och går med på att svara på frågorna, som rör hans privatliv, familjen i Tyskland och hans vistelse i Sverige. Polisen frågar också om hans aktivism: vilka organisationer och aktioner det handlar om.

Det David utsätts för börjar allt mer framstå som trakasserier från myndigheterna.

Därefter körs David till universitetet. Han lägger händelsen bakom sig, trygg i att polisen gjorde fel som nekade honom advokat och att de saknar skäl att ta saken vidare.  

Men några månader senare uppstår en ny, underlig situation – och det David utsätts för börjar allt mer framstå som trakasserier från myndigheterna. 

En septemberkväll är David på väg hem från jobbet, återigen på cykel. En korsning är avspärrad efter en olycka och trafiken leds om av polis.

– En polis ropar ”hej du, stanna!” när jag cyklar förbi. Flera personer reagerar men han säger då ”nej, ni kan åka vidare, det är bara honom jag vill ha”. 

David blir tillsagd att ta fram sitt ID-kort. 

– Jag frågar om jag är misstänkt för något och polisen säger att jag är efterlyst. Han ringer till gränspolisen och säger ”jag har någon intressant för er här, den här David, miljökillen”. 

Gränspolisen kommer dit och vill hålla ännu ett samtal om hans rätt att vistas i Sverige. David berättar för dem att han är EU-medborgare, har jobbat i Sverige i över fem år och har permanent uppehållsrätt. 

– Då svarade de ”jo, men den kan ju återkallas”. 

David tas med på förhör, den här gången i gränspolisens lokaler vid Öresundsbron. Där blir han inlåst i ett rum, cirka tre gånger tre meter stort. När samtalet inleds säger David att han vill ha sin advokat närvarande. En kvinnlig gränspolis säger nej. 

– Hon undrar om jag har något att dölja, och säger att om jag inte har det så borde jag inte behöva en advokat, säger David.

Samtalet hålls – utan advokat närvarande. David flyttas till ett förhörsrum och upprepar återigen önskemålet om sin advokat. Hans förfrågan nekas, om och om igen.

I flera timmar hålls David i gränspolisens lokaler. Han får liknande frågor som förra gången och upprepar att han har permanent uppehållsrätt.

Efter ett tag överhör David ett telefonsamtal som en av poliserna har med en kollega, antagligen en chef. Polisen säger, enligt David: ”Han vet att han har rätt till en advokat.” Och det har han – men får fortfarande ingen. 

Till slut meddelar gränspoliserna vad de kommit fram till. De menar att David undanhållit viktig information, att han är ett hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige och att han sannolikt ska bli avvisad. Han körs till Migrationsverkets förvar, en resa på drygt en timme. Strax innan halv ett på natten är de framme. 

Då har han suttit sju timmar hos gränspolisen och tolv timmar i Migrationsverkets förvar.

David får äntligen kontakta sin advokat, Tomas Fridh på Fridh advokatbyrå, som ringer upp honom morgonen efter. Advokaten begär ut handlingarna och när han får ut dem, runt lunchtid, blir David plötsligt frisläppt. Då har han suttit sju timmar hos gränspolisen och tolv timmar i Migrationsverkets förvar.

– Det visar sig att gränspoliserna har skickat ut en efterlysning där de skrivit något fånigt om att det finns synnerliga skäl att efterlysa David. Då förväntar jag mig att det uppkommit nya uppgifter eftersom de redan utrett honom en gång i april och konstaterat att han har permanent uppehållsrätt. Ingenting har förändrats, David har inte lämnat landet eller liknande, säger Tomas Fridh.

Att polisen bevakar medborgare på det här sättet är inte nytt, säger Tomas Fridh. Men det brukar i sådana här situationer handla om gängkriminella, om tungt kriminella personer – inte om personer som dömts för brott med låga straffvärden. 

– David är varken gängkriminell eller ett hot mot samhället. Han är en miljöingenjör som engagerat sig för klimatet. Det finns ingenting i det juridiska i hans ärende som förklarar att han uppmärksammas på det här sättet, säger Tomas Fridh.

Han reagerar dessutom starkt på att David nekats att ha advokat närvarande. 

–Så får de inte göra. Och det här handlar om en eventuell utvisning. Det är alltså något som kan ha stora negativa konsekvenser för personen i fråga.

De senaste åren har tonen mot klimataktivister blivit allt hårdare. I flera uppmärksammade fall har regeringsföreträdare uttryckt sig skarpt mot aktivister, som när Rebellmamman Marie fick lämna Energimyndigheten och när en 70-årig klimataktivist beskrevs som ett säkerhetshot. 

Utvecklingen har kritiserats av FN, bland annat av dess särskilda rapportör för miljöförsvarare, Michel Forst. Men regeringen har trots det fortsatt med sin allt hårdare retorik. Vid flera tillfällen har Tidöpartierna öppnat för inskränkningar i demonstrationsrätten. 

Hur ser då juridiken ut i Davids fall: kan han bli av med uppehållsrätten? Absolut inte, enligt Tomas Fridh. Ändå har Migrationsverket startat en utredning om utvisning. 

– David har en väldigt stark rätt att stanna i Sverige. Han har hela EU-rättskomplexet bakom sig. För att uppehållsrätten ska hävas krävs att man är en konkret och allvarlig fara för rikets ordning och säkerhet. Inget av det David har dömts eller misstänkts för är i närheten av det. 

Migrationsverket får frågan om vad som krävs för att den permanenta uppehållsrätten ska hävas.  

– Det är inte möjligt att exakt ange vad som krävs för att en medlemsstat ska få åberopa hänsyn till allmän ordning eller säkerhet. Det som är avgörande är att den berörda personens beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse, svarar myndighetens presskontakt.

Advokatens bedömning är alltså att David inte utgör ett sådant hot, och att myndigheterna inte har några skäl att utreda hans rätt att vistas i Sverige. Ändå är det precis det som görs, först av polisen och gränspolisen och nu av Migrationsverket. Tomas Fridh menar att den enda förklaringen till agerandet är att man vill göra livet besvärligt för David. 

David Alcer betonar att det här egentligen inte handlar om honom, utan att händelserna bara är exempel på en utveckling mot ett mer repressivt samhälle. 

– Det här säger något om vår demokrati och var den är på väg. Polisens agerande och metoderna de använde får inte normaliseras. Ingen ska behandlas så här.