Annie Croona: De vill kränga bantningsmedel i en idrott som präglas av ätstörningar

Idrottssponsring är inget nytt fenomen: i Sverige har det förekommit i över 100 år. 1917 donerade en företagare 25 000 kronor till bygget av en skidbacke – men på den tiden handlade det om renodlade donationer, inte om affärsavtal med motkrav. Det var en fråga om att stötta något man trodde på.

Så är det delvis än i dag, men de flesta företag sysslar med sponsring för att få något tillbaka: synlighet, goodwill eller ökade intäkter. Och idrotten har blivit allt mer kommersialiserad de senaste åren, särskilt fotbollen, men också i andra sporter.

För att bedriva idrottsverksamhet behövs förstås pengar. Sponsring är i regel en förutsättning för detta, än mer så för individuella idrottare i sporter där det inte erbjuds någon månadslön och där prispengarna är blygsamma. 

Men etiska gränser måste finnas, kanske särskilt när det gäller landslag, klubbar och evenemang som representerar mer än en enskild idrottare och som når ut betydligt bredare. Idrotten kan inte låta vilket företag som helst klampa in genom dörren med en påse pengar och få sin logotyp tapetserad på dräkter, skyltar och hemsidor. 

Ändå har vi sett många tvivelaktiga samarbeten genom åren. Pengar har kommit från diktaturer som Saudiarabien och Qatar, från spelbolag, kryptoföretag och oligarker. 

Och nu har Svenska längdskidlandslaget lyckats lägga sig till med en sponsor som visar på en förvånande tondövhet: Novo Nordisk, tillverkaren av viktminskningsmedlet Ozempic. 

”För ett friskare Sverige”, skriver Svenska skidförbundet på Instagram. Really?

För den som inte är insatt i längdskidor kan jag berätta att det är en sport som länge kämpat med ätstörningar, vikthets och energibrist. Norska landslaget har haft stora utmaningar. Flera åkare har fått tävlingsförbud på grund av låg vikt. Amerikanska storstjärnan Jessie Diggins har pratat öppet om ätstörningar och svenska Ebba Andersson har berättat om utebliven menstruation. 

Det är inte riktigt som att låta Smirnoff sponsra Anonyma alkoholister, men ni fattar.

Precis som det är obegripligt att Vasaloppet sponsrades av Preem är det fruktansvärt osmakligt att ett landslag präglat av vikthets låter sig sponsras av ett företag vars mest kända produkt används – och missbrukas – för snabb viktnedgång. Det är inte riktigt som att låta Smirnoff sponsra Anonyma alkoholister, men ni fattar.

De som utövar och följer längdskidor är knappast målgruppen för Ozempic. Det är i regel hurtfriska människor som gillar havregrynsgröt och äger ett par vandringsstavar. Samtidigt vet vi att läkemedlet används av personer utan övervikt, ofta med osund självbild och kroppsångest.

Att ett förbund som borde motarbeta vikthets och ätstörningar nu upplåter sina (ofta mycket smala) atleter som reklampelare för bantningsläkemedel är häpnadsväckande. Det måste finnas andra företag som är villiga att sponsra svenska skidlandslaget, ett lag som, åtminstone på damsidan, radat upp framgångar de senaste åren. 

Ja, jag vet att Novo Nordisk har andra produkter än Ozempic i sitt utbud. Men det är ingen tvekan om vad de är mest kända för – och det är just viktminskningsmedlet som börjar på O och slutar på zempic. 

Om vi vill att längdskidåkningen ska överleva måste sponsringen bygga på värderingar som hör ihop med sporten. Det måste finnas företag som delar de värderingarna. Och de får gärna kliva fram nu – helst innan snön smälter och innan skidstjärnorna börjar kränga Ozempic.