Det är inte klokt att vi låter barnfamiljer vräkas

I de svenska storstadsregionerna blir bostadsmarknaden alltmer dystopisk. Frågan ”var och hur ska vi bo?” tycks få färre svar för varje år som går.

Förstahandsmarknadens köer är hisnande långa, förutom när det kommer till nyproduktioner – som är så dyra att hyra att en medelinkomst inte räcker till. Om du arbetar deltid, är sjukskriven eller kanske studerar, eller bara råkar arbeta i ett yrke med låg lön, får du vänta år efter år på ett billigare kontrakt.

Under tiden är du hänvisad till andrahandsmarknaden. Där möts du av ockerhyror, återkommande rapporter om obehagliga män och på alla sätt orimliga deals.

Detta gör det självklart nästintill omöjligt att komma in på bostadsrättsmarknaden, för hur ska man ens kunna drömma om att äga sitt boende när pengarna knappt räcker månaden ut? Hur ska man spara ihop till ett ordentligt startkapital när majoriteten av lönen går åt till att betala av sin hyresvärds dyra bostadslån?

Att läget är minst sagt skevt märks inte bara i medier och rapporter, utan också i kollektivtrafiken. Reklamen för sajten orimlighyra.se är numer så vedertagen att man knappt registrerar den längre. Ändå skvallrar företagets hela existens om hur illa situationen är.

Affärsidén är enkel: du som blivit blåst på pengar, av en hyresvärd eller andrahandsuthyrare, ”säljer” ditt ärende till orimlighyra.se som sedan driver det på vinst eller förlust.

Det går inte att kalla bostadssituationen annat än skev när ett företag kan gå runt enbart på att driva in oskäligt höjda hyror. Det är kort och gott indrivarverksamhet för hyresgäster. Men skulden ska inte hamna på ett bolag som hittat en lucka i marknaden – det är på alla sätt politiken som låtit situationen bli så här allvarlig.

Regeringens hela politik gynnar den som äger och försvårar för den som hyr.

Och vad väljer vår sittande regering att göra? Jo, man ökar rot-avdraget – som bara kan nyttjas av de som redan äger en bostad. Regeringens hela politik, vilket bland annat Hyresgästföreningen poängterat, gynnar den som äger och försvårar för den som hyr.

”Fler hyreshushåll måste låna pengar för att ha råd med nödvändigheter som mat och hyra men ändå fortsätter regeringen att prioritera skattesubventioner för att bygga nya altaner. Det sticker särskilt i ögonen i en tid när barnvräkningarna ökar”, säger Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen, i ett pressmeddelande.

Och visst har hon rätt. Vräkningarna av barn ökar tillsammans med hyreshöjningarna – och det tillfälliga bostadsbidraget till de mest utsatta tas nu bort. Det handlar om barnfamiljer som nu får känna den ekonomiska snaran dras åt, medan villaägarna solar på sina subventionerande altaner.

För som Hyresgästföreningen tidigare har konstaterat gick hela tre fjärdedelar av förra årets statliga subventioner till de som äger sitt boende. Man konstaterar att regeringens bostadspolitik fördjupar orättvisorna mellan den som äger och den som hyr sitt boende, vilket på ren svenska också kan kallas klassklyftor.

Men precis som vräkningar av barn kan stoppas, så skulle tjänster som orimlighyra.se kunna göras överflödiga. En frysning av hyrorna är en väg, att öka byggandet billiga hyresrätter är en annan. Och så orde vi förstås stoppa ombildningarna av allmännyttiga lägenheter – och skjuta till statliga medel så att alla har någonstans att bo.

Det dystopiska läget är ingen gudagiven lag. Det handlar bara om politisk ovilja.