Du är inte vad du heter, utan vad du gör

Det är numera ett stående skämt – men också ett sorgligt konstaterande – att Liberalerna inte längre är liberaler. Men partiets företrädare verkar inte hålla med om det, särskilt inte klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

I SVT:s dokumentär ”Romina Pourmokhtari – bryr du dig?” blir villfarelsen tydlig. Pourmokhtari säger att liberalismen alltid får ett uppsving efter auktoritära tider och därför kommer Liberalerna snart att lyfta.

Det är förbryllande. Tidöpartierna, och den regering där Pourmokhtari själv ingår, är ju det auktoritära? Klimatministern tror uppenbarligen att man är vad man heter, inte vad man gör – att man inte behöver leva efter sina (påstådda) ideal, utan att det räcker att heta som dem.

Till Pourmokhtaris försvar är hon inte ensam om att leva i den här typen av villfarelse. Nu heter ju Socialdemokraterna förvisso inte Socialisterna, men de påstår sig – än så länge – vara ett socialistiskt parti. Sättet de agerar på, däremot, säger något helt annat.

Förra helgen var det Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm. Det är en mötesplats som samlar alla möjliga inom den breda vänstern – men S-ledaren inte Magdalena Andersson, för hon dyker aldrig upp. Inte för att hon inte blir bjuden, utan för att hon tackar nej.

Hur som helst. En av programpunkterna arrangerades av den fackliga tankesmedjan Katalys och på scenen stod S-debattören Daniel Suhonen, utredaren Sixten Engqvist och Katalys biträdande chef Enna Gerin (som skriver kolumner på vår ledarsida).

Det var ett underhållande samtal och jag nickade instämmande i många av de resonemang som fördes. Suhonen och andra vänstersossar är ju som bekant något helt annat än Socialdemokraternas ledning.

Men något skavde. Under samtalet lyfte Katalys 20 av Tidöpartiernas största misslyckanden. En av de punkter som pekades ut som allra värst var att 14-åringar ska kastas i fängelse. Suhonen och publiken var rörande överens om att det är omänsklig politik; ett av Tidös mest hjärtlösa förslag.

Det är alltså inte bara liberaler som är i stort behov av självrannsakan.

Det tycker förstås jag med – och därför skulle jag aldrig rösta på ett parti som vill göra det möjligt. Men så slog det mig: det är precis vad Suhonen, och övriga vänstersossar, kommer att göra. De kommer att rösta på Magdalena Andersson, som tycker att 14-åringar i fängelse är helt rimligt.

Tidöpartierna är förstås en betydligt större katastrof än Socialdemokraterna, men de senare verkar göra sitt bästa för att haka på ner för stupet. Precis som Romina Pourmokhtari lurar sig själv att hon är liberal för att hon är med i ett parti med namnet Liberalerna verkar Socialdemokrater tro att de är socialister – vänster – enbart genom att bära en ros på kavajslaget.

Så är inte fallet. Du är inte vad du heter – du är vad du gör. Det är alltså inte bara liberaler som är i stort behov av självrannsakan. De som kallar sig socialdemokrater fundera på vad det innebär – och var den berömda gränsen går.

Argumentet från partiföreningen Reformisterna, bestående av just vänstersossar, är att det är viktigt att påverka från insidan: att dra partiledningen åt rätt håll. Och ja, det är bra att det skrivs progressiva motioner och att den mer högerlutande partiledningen inte får fritt spelrum.

Men om det ska fungera måste ledningen faktiskt lyssna, och inte minst respektera kongressens beslut. Så har det inte riktigt sett ut under Magdalena Anderssons tid som partiledare. I stället fortsätter man söka kontakt med C hellre än V; att anpassa sig efter högern i stället för att leda vänstern.

Jag upprepar den fråga jag ställde för ett år sedan, och riktar den mot alla som planerar att rösta på en politik de avskyr, bara för att den läggs fram av ”rätt” parti: Är du vänster eller är du S-lojal? Det är nämligen två mycket olika saker.