Johan Jenny Ehrenberg: En berättelse om något omöjligt som ständigt är möjligt

Det var en fredagsnatt i november 1976. Jag lutade mig in i tryckpressen, som hade det absurda namnet ”Dominant 712” och jag drog ut ett papper för att titta på trycket.

– Ska det vara så där? frågade medredaktören Timo Sundberg och pekade på att bilden låg snett över hela sidan.

Först tänkte jag slå på stoppspaken men insåg att det skulle innebära mycket extra arbete att göra om plåt för tryckningen, så jag tittade en gång till och sa:

– Jo, så ska det se ut!!

Och den sneda bilden blev plötsligt något annat än ett misstag. Något annorlunda, något lekfullt, något oförklarligt.

Jag älskar verkligen tidningar. Det är en speciell konstform, en kommunikation där man kan byta värld bara genom att bläddra en sida fram. En berättelse om tiden som blandar kärleksbild med ekonomianalyser och som utan att skämmas byter berättelse sida efter sida.

Att bläddra i en tidning med en kopp kaffe på morgonen är en gåva.

Tycker jag.

Det visste jag kanske inte för 49 år sedan när jag var tryckare och vi – fyra pojkar med en extrem övertro på vår förmåga – lånade maskinen på natten för att starta det som idag är ETC. En historia om fantastiska framgångar och fantastiska nedgångar, rädslan för att vara som andra kunde bli krystade försök att sticka ut.

Men hela tiden med en journalistik som spöade det mesta, herregud vilka skribenter och författare som vandrat över redaktionsgolvet genom åren.

Och – allt måste ständigt förändras.

Läras på nytt.

Upptäckas igen.

För berättelsen om livet är både ett envist upprepande av sådant vi vet men måste se på nytt för att förstå.

Jag vet ingen kommunikationsform som gör det där lika bra som en tidning.

Samtidigt … det stämmer verkligen att allt måste förändras. När ETC var som störst på 1980-talet så fick 25 000 prenumeranter magasinet i brevlådan varje fredag. Det var otroligt, antalet läsare blev då totalt runt 100 000 personer och berättelsen om hur livet borde vara spreds.

Idag når fredagens Dagens ETC minst 30 000 prenumeranter, men artiklarna läses totalt av 1,4 miljoner unika läsare under en månad.

Det som var otroligt 1982 är fantastiskt otroligt idag.

Det digitala har skapat en oberoende, rödgrön mediemakt som varje dag kan avslöja och berätta och veta att det verkligen når ut.

Att journalistiken kan förändra.

Så även en gammal tryckare måste lära om.

Att läsa en papperstidning är en svårförsvarad klimatförstörelse om man gör det varje dag. Papper är smutsig förstörelse, transporterna är smutsiga, distributionen usel och lägger man samman det där blir det en rejäl klimatskuld. Men livet är ständiga kompromisser så en dag i veckan, fredag, låter jag även framöver vara en kopp kaffe över vältryckta sidor. Kanske bilden sitter snett idag?

Att ETC-magasinet flyttar från 9 januari 2026 in i Dagens ETC och tillsammans gör en extra mastig fredagstidning beror naturligtvis även på ekonomi, Men inte bara som ett svar på politiska angrepp där presstöd gjorts om så att nästan alla pengar går direkt till de stora mediehusens vinster. Vi bygger media i samarbete med våra läsare, vår ekonomi är crowdfunding och vår styrka är inte lobbying eller stöd från partier eller företag, utan stöd från dig och alla läsare, dag för dag.

För även om man kan göra en tidning billigt en gång, kräver riktig journalistik stora pengar och världens berättelser kräver än mer. Så vi samlar vår ekonomi till en tryckt tidning varje vecka medan vi varje dag har en digital dagstidning som kan storsatsa på nyheter.

Varje fredag, kaffekopp och bildchock – och sammantaget betyder det att vi satsar mycket mer pengar än förr. Mycket mer tid, men också mycket mer omsorg i att göra det bästa vi kan.

ETC:s – och Dagens ETC:s – historia är en berättelse om något omöjligt som ständigt är möjligt.

Sanningen är att vi behöver inte dem – inte politiken, inte bankerna, inte mediejättarna – för att forma och utmana.

Vi behöver bara göra det ihop, det är nyckeln till förändring.