Men nu verkar det som att marknaden är mättad för den typen av bostäder. Eller så har signaler om att konjunkturen håller på att vända, skärpta amorteringskrav och risken för att räntan höjs gjort människor försiktigare. Redan idag är hushållens skulder uppe på 180 procent av den disponibla inkomsten. Någonstans finns en smärtgräns.

Hur som helst så tycker bostadsbolagen inte att det är lika intressant att bygga längre. Enligt Boverket byggdes 53 500 nya bostäder under 2017, jämfört med de 80 000 som skulle behöva byggas. Och prognoserna visar att ännu mindre kommer att byggas de kommande åren. Trots att det fortfarande är bostadsbrist i nästan alla svenska kommuner. Det som saknas är framför allt mindre lägenheter och billiga bostäder som går att bo i även om du är en ensamstående förälder, ung student eller äldre med låg pension. Det saknas hyresrätter. Men det är också lägenheter som det inte går att göra lika stora vinster på.

En gång i tiden skapades allmännyttan för precis det här. Att bygga bra bostäder utan vinstsyfte och utan spekulation. På så sätt skulle alla få bo bra till ett överkomligt pris. Allmännyttan var kommunernas viktigaste verktyg i det så kallade bostadsförsörjningsansvaret, alltså att kommunerna enligt lag ska planera för att alla ska få möjlighet att leva i goda bostäder. Men allmännyttan är inte längre vad den en än gång var. Dels så har allmännyttan sålts ut och krympt och dels så måste den efter 2011 drivas enligt ”affärsmässiga principer” och generera ”marknadsmässig avkastning” till kommunerna. Många kommuner har tolkat det som att även allmännyttan måste gå med vinst. Det har lett till att allmännyttan bara står för ungefär 20 procent av det som byggs idag, jämfört med 60 procent på 70-talet.

Det verktyg som kommunerna ändå har kvar är marken som de äger. Kommunerna kan fortfarande avgöra vem som ska få bygga på kommunens mark. I Örebro har kommunen använt det här, och som första kommun i landet, skapat en modell för att få till lägenheter med lägre hyra. Det bostadsföretag som får bygga på kommunens mark måste lova att ett visst antal av de nya lägenheterna ska ha en lägre hyra än normalhyran. Till hösten kommer drygt 100 av de här lägenheterna att stå färdiga. I stället för en hyra på 10 000 kronor för en trea så kommer de nya lägenheterna att ha en hyra på omkring 7500 kronor.

Göteborg har liknande projekt på gång och nu har även politikerna i Stockholms stadshus börjat titta på modellen. Men då vaknar Fastighetsägarna. Det är olyckligt och hotar hyresrätten, skriver de i en debattartikel i Dagens samhälle. Det kommer att tvinga fram lägre hyror även i andra lägenheter, eftersom hyran sätts i förhandlingar mellan hyresvärden och Hyresgästföreningen. Det kan man ju tycka är bra om man råkar vara en av de som behöver bo och vill göra det utan att hela inkomsten går åt till det. Men

Fastighetsägarna menar att det kommer att ”öka risken att investera kapital i hyresrätter” (läs det kommer inte att gå att göra lika stora vinster) och då kommer hyresrätterna att bli ännu färre, menar Fastighetsägarna.

Så när tiderna är goda vill de ha hela kakan och när tiderna inte är lika goda vill de också ha hela kakan. Fastighetsägarna vill istället att staten ska använda skattemedel till höjda bostadsbidrag och bostadstillägg och vill ha fler sociala kontrakt där kommuner betalar hyran - den höga hyran vill säga. Skattebetalarna ska alltså stå för hela risken.  Och i örat hör vi textraden ur Staten och kapitalet klinga. ”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen.”
Nej, jag säger som Johan Lindblom, ordförande i fackförbundet Byggnads. Sluta gnäll och bygg billigare i stället. Bygg det folk vill ha. Vill ni ha en avreglerad bostadsmarknad utan tak för vinsterna får ni stå riskerna också.