Andreas Gustavsson: Kvartal utnyttjar den våldtagna flickan

Kvartal är så opolitisk att deras publikation rekryterar in Pelle Zackrisson från Bulletin, den där satsningen som skulle bli Sveriges nya New York Times men slutade som en mer städad variation på ytterhögerns uthängningsslask. 

Vilken slump.

Nej, det är ju inte det, snarare bara Kvartal som stärker sin position som kuddrum för nationalistiskt lagda konservativa som tycker att Sverigedemokraterna är lite för pöbelaktiga och därför hellre omger sig med en något mer intellektuell air. 

Ambitionen för Kvartal är att inte vara ”ängsliga”, att lyfta det som ”skaver lite mot hela befolkningens värderingar”. Enligt chefredaktören Jörgen Huitfeldt.

Eller, bakom allt lullull: höger.

Det är väl rätt uppenbart.

Om någon fortsatt har svårt att artbestämma Kvartal, och dess riktning, kan den läsa en aktuell publicering där författaren Frans Wachtmeister, från exil i Tokyo, tolkar vad den uppmärksammade våldtäkten i Skellefteå – där gärningsmannen inte utvisas – egentligen betyder.

Den bildsätts med bild på flickan, hennes namn nämns i rubriken.

Jag skriver själv inte ut hennes namn här. För den analys Wachtmeister gör är så genuint exploaterande. Han använder ett brottsoffer som kanonmat. Han försöker suga musten ur den ilska som uppstått ur diskrepansen mellan juridik och allmän rättsuppfattning. Det är han ju inte ensam om. Många har varit där och petat. Elon Musk. Ministrar. Kvartal, självklart.

Wachtmeister börjar med en litterär referens, från JM Coetzees roman ”Onåd”. Det gillar Kvartal-publiken. Intellektuell ansats. Långt från Sweden rock. Wachtmeister berättar om hur tre svarta män våldtar en vit farmares dotter. Det är ett sexuellt övergrepp. Men det är också något mer.

”Den blir en vedergällning, den förtrycktes revansch. Men genom den agrara kontexten blir den framför allt ett uttryck för territoriellt anspråk… Tanken är lika gammal som mänskligheten själv. Kvinnan har alltid förknippats med jorden (beaktat kvinnokroppens livsalstrande egenskaper är kopplingen ganska förståelig)… Samma mönster observeras så ofta i väpnade konflikter folkgrupper emellan att det närmast kan betraktas som ett historiskt axiom: Genom den sexuella erövringen reser segraren sin fana, och signalerar att landet numera är hans.”

Flickan i Skellefteå blir, kort sagt, inte en människa.

Utan ett territorium, en plätt av Sverige. 

Geografi. 

Vems fana ska ställas där?

Vår eller deras?

”Jag vet ingenting om gärningsmannens avsikter… Men eftersom han var invandrare och offret svenska så vet jag hur världen uppfattar det”, skriver Wachtmeister. 

”Förövaren utnyttjade en ensam och försvarslös flicka för att för ett ögonblick göra Sverige till sitt. För bara en kväll blev han erövrare av hela vårt land… Det var inte en svensk flicka som gärningsmannen förgrep sig på den där kvällen. Det var hela Sverige. Och kanske, enligt somliga, hela Europa.”

Ursäkta, vad är detta?

Wachtmeister kunde ha skrivit det rätt ut, att han betraktar sig som ett offer här, i ett slags civilisatorisk kamp mellan manliga krafter, och att flickan då är att betrakta som en spelpjäs där invandrare från fjärran länder utmanar svenska, europeiska manliga intressen.

Patenterad affärsidé att leka viskleken.

Men det gör han inte, för det här är ju Kvartal, opolitiska Kvartal, politiskt oberoende Kvartal, oängsliga Kvartal, med patenterad affärsidé att leka viskleken.

Hur mjukt inlindad rösten än är låter det till sist inte alls som belevad salong.

Det låter som Sverigedemokraterna.

Du minns kanske när Linus Bylund (SD) sa att svenskarna anammat jämställdhet sedan vikingatiden, men att muslimer betraktar våldtäkt som rimlig straffmetod, utan att belägga saken närmare:

– Jag menar att det är allmänbildning, jag kommer inte exemplifiera varför jorden är rund, varför solen går upp eller andra saker heller.

Eller den här interpellationen från Tobias Andersson (SD):

”Traditionella mansnormer bör inte pekas ut som orsaken till mäns våld mot kvinnor. I stället är det snarare avsaknaden av desamma som är ett hot.”

Och:

”Detta är i stort ett importerat problem som kommit till Sverige med invandrare från väsensskilda kulturer med djupt destruktiva normer. Något som idag framgår när det kommer till mäns våld mot kvinnor, inte minst sexuellt våld.”

Har inte SD varit märkligt tysta om Nytorgsmannen?

Har inte Kvartal glömt att beställa think pieces om hur hans återfallsbrottslighet gjort hela Sverige till sin egendom, hur han förgripit sig på oss alla, på hela nationen?

Jo, ja. 

Och det säger faktiskt allt som behöver sägas.

Att engagemanget här är påfallande likt det vi nyligen såg i USA, efter att en svart man knivdödat vita Iryna Zarutska på ett pendeltåg. Hon förlorade först livet. Sedan blev hon utnyttjad som kuttersmycke för mäns feberdrömmar om andra män, om kulturella konfliktytor, om inbördeskrig. Allt under falsk förespegling av omsorg.