Ledare. Veronica Palm.

2020-10-24 03:00
Bild: Pontus Lundahl/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Annie Lööf måste välja – attackera facken eller stoppa fascistpartiet

Gång på gång slår sig C för bröstet och deklarerar att de kommer göra allt de kan för att hålla den extrema högern borta från inflytande. Nu är det upp till bevis.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Ingen ska bli av med jobbet för att den är skyddsombud, gravid, homosexuell, medlem i facket, har småbarn, är politiskt aktiv, har invandrarbakgrund, har åldrats eller bara inte gillar fjäsk och rövslickeri. För att undvika sådant godtycke har vi lagar om anställningstrygghet. Det ska finnas en saklig grund för uppsägning och uppsägningen måste ske på ett schyst sätt. Det är för att slippa saklig grund och schysta villkor som högern och näringslivets centralorganisationer skriker sig blå om las-utredningen.

Hur ser det ut idag då? I verkligheten finns en massa sätt att gå runt det där med saklig grund och schysta villkor. Hyvlade tjänster vid nedskärningar, så att du från en dag till en annan får en halvtidstjänst om det passar arbetsgivaren. Så kallad allmän visstid, alltså att inte ge fast anställning även om det inte är vikariat, projekt eller en säsongsanställning, utan ett helt vanligt jobb. Rätten för arbetsgivare i mindre företag att undanta två personer från turordningsreglerna vid uppsägning, helt utan att motivera eller förhandla. Med arbetsgivarens makt över turordningskretsarnas utformning är det idag ganska lätt att bli av med den du vill.

Ingen kan, i tider av hög och växande arbetslöshet och dåligt reglerad arbetskraftsinvandring, påstå att det råder trygghet och en jämlik maktbalans på arbetsmarknaden. Tvärtom. Arbetsgivarens makt och möjlighet att styra och ställa är enormt stor.

För de allra flesta arbetsgivare ute i verkligheten räcker detta fullt gott. De vill ha en god relation till sina medarbetare och dess fackliga företrädare. Att människor trivs och vill vara kvar är viktigt för att produktionen ska rulla på smidigt.

För de hårt politiserade centrala företrädarna i Svenska Näringsliv och i Företagarna räcker det dock inte. För dem är det viktigare att ytterligare försämra maktbalansen på arbetsmarknaden än att deras företag ska få arbetsro och kunna bygga relationer med de som jobbar och med facket.

Det samma gäller de små borgerliga partierna som regeringen tvingats förhandla med för att överhuvudtaget kunna vara regering.

Centerpartiets slutgiltiga krav om las, för att släppa fram regeringen Stefan Löfven, tvingades in i januariavtalet. Där står att lagen ”ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna” men också att ”grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls”. Lätt att skriva, svårare att göra, så det blev en utredning. När las-utredningen väl kom så föreslog den ytterligare försämrade villkor och snedvriden maktbalans.

Trots det gjorde LO inte bara ett utan två försök att förhandla, men hotet om försämrad lagstiftning låg hela tiden som ett trumf i handen på arbetsgivarparten.

Jag hade önskat en förhandlingslösning, men kan gott förstå hur svårt det är att nå en godtagbar kompromiss när motparten bara kan säga nej och peka på las-utredningen. Så nu är frågan tillbaka i knät på regeringen. De har två strandade förhandlingar och en tulipanaros i januariavtalet att hantera.

Det går helt enkelt inte att med diametralt olika intressen göra en kompromiss i verkligheten.

Nu ställs Centerpartiets höga tonläge på prov.

Socialdemokratins grund är att vara just ett socialt/socialistiskt och demokratiskt arbetareparti, med sin ideologiska grund i den högst aktuella konflikten mellan arbete och kapital. Att värna löntagarnas trygghet är helt avgörande för partiets existensberättigande. Både för att det är rättfärdigt gentemot varje enskild löntagare, men också för att trygga löntagare skapar goda förutsättningar för flexibilitet och omställning, som ger växande ekonomi, som i sin tur ger möjlighet till ökad välfärd. Det är detta som är socialdemokrati.

Så bollen ligger hos Centerpartiet. De gjorde valet att inte släppa fram Ulf Kristersson med stöd av Sverigedemokraterna när de ingick januariavtalet. För detta ska de ha en eloge, men nu måste valet göras igen. Gång på gång slår sig Centerpartiet för bröstet och högtravande deklarerar att de kommer göra allt de kan för att hålla den extrema högern borta från inflytande. Bra. Mycket bra. Men nu är det upp till bevis.

Valet står mellan att hålla Sverigedemokraterna borta från makt eller att det ska bli ännu lättare att ge folk sparken från jobbet. Är antifascismen viktigare än antifackligheten? Om svaret på frågan är ja så måste Centerpartiet släppa las-utredningen. Så enkelt är det

Och bara som en brasklapp: Jag är inte nöjd med las som den ser ut idag. Det finns massor som behöver göras för att stärka löntagarnas trygghet och förbättra maktbalansen. Vi kan börja med att sluta hyvla arbetstid, ta bort de två undantagen i las och avskaffa allmän visstid, till exempel.