Det finns pengar i det här landet. Problemet är att de är ojämlikt fördelade.

I veckan deklarerade Johan Pehrson offentligt att L nu inte längre har några krav på SD.

Det är inget annat än ett enormt svek mot barnen.

”När man undantar kvinnor i arbetaryrken har drygt 70 procent en fast anställning på heltid. För arbetarkvinnor är det färre än hälften.”

För SD är det i sig en seger att gör det svårare att bli svensk medborgare.

Bråka mer. Våga bråka också med kvinnor. Det är systerskap.

Kanske kan bristen på ledarskap och ansvar, ännu ett steg i trumpismen, bli det som fastnar på Ebba Busch.

Jag skrattade till när Aktuellt förra veckan intervjuade en klassisk Östermalmskvinna.

Begränsa människors rätt att få skydd undan krig och förföljelse. Inte bara i vårt land, utan också i hela EU.

Deras misslyckande i kombination med lögner undergräver legitimiteten för demo­kratins företrädare.

Därför är det viktigt för dem att slå ner mot allt som stör – mot fri kultur, fri media och fria människor.

Killar, jag och mina systrar börjar tröttna på att harva runt i den här sega kampen utan er.

Vi får inte låta de strukturella materiella förutsättningarna förändras i smyg.

Slöja, abortförbud, sexism eller vad helst de kan komma på i sin iver att trycka ner halva befolkningen.

Varje människa som tänker ett varv till inser att det inte kan vara den sjukskrivna syriska pappan som är hotet mot Sverige.

Jag var inte den enda som hickade till när statsministerkandidat Ulf Kristersson ägnade sitt tal i Almedalen åt att hylla SD.

Mindre än hälften av landets elever har tillgång till ett bibliotek med skolbibliotekarie.

När barnens galonbyxor går sönder eller om det råkar vara flera barnkalas samma månad så spricker budgeten. 

Sänkta kostnader för välfärdens verksamheter skulle göra skillnad och öka tryggheten i en orolig tid.

”Nu är inte tid att spara och snåla.”