Andreas Gustavsson: Självklart förtjänar vi alla en billig Schwedenticket

Så här i valrörelsens upptakt är intrycket att de stora frågorna återigen riskerar att fördunklas av det kortsiktiga, poängplockande bråkläge som brukas kallas kulturkriget. Jag tycker det är så märkligt, det finns ju en enorm kraft i de positiva budskapen om att göra förbättringar för väldigt många. 

Vem vill inte att Sverige ska ha världens tryggaste, värdigaste äldreomsorg? Vem vill inte lyfta skolan där miljoner barn formas? Vem vill inte att fler människor ska ha ett jobb att gå till? 

Det grundläggande, det som är vardagen – ja, livet. 

Jag tänker på det när jag läser nyheten i Dagens ETC om succén för Deutschlandticket – Tysklandsbiljetten – som för knappt 700 kronor ger tillgång till alla lokal och regional kollektivtrafik. 

– När jag körde mer bil mådde jag dåligt över att släppa ut så mycket koldioxid, säger Leon Wöhler i München.

2023 infördes det nya systemet. Bilberoendet har minskat, miljontals ton växthusgaser släpps aldrig ut. Kort sagt, konstruktiv politik – som är bra för alla, inte minst för låginkomsttagare.

Det är hoppfullt, det är framtidsfokuserat. 

Helt rätt tänkt av Miljöpartiet och Vänsterpartiet som föreslagit Sverigekort respektive -biljett. 

Jag tror väljarnas längtan efter den här sortens initiativ är påtaglig, definitivt otillfredsställd, när partierna vrider och vänder på utmaningar men alldeles för ofta söker lösningarna i positionering mot varandra, snarare än i visioner och nytänkande. 

Det blir cirkulärt, det blir fattigt.

Man gillar ju när någon vågar tänka stort och satsa stort.