Jag har levt hela mitt liv i norra Norrland, men lever knappast upp till bilden av Den Äkta Norrlänningen för den sakens skull. Jag jagar inte. Jag fiskar inte. Jag plockar aldrig bär. Jag äger ingen snöskoter och jag åker inte skidor. Nog drar jag till fjälls ibland, det är ju fint, men då sitter jag hellre med polarna och dricker öl än kämpar mig fram längst Kungsleden. Senast förra veckan satt jag, lite småbakis i jeans och t-shirt, på ett tåg från Kirunafjällen och streamade ”Family Guy” medan storögda fjällvandrare trängdes vid fönstret för att fota Lapporten (som egentligen heter Čuonjávággi). Kanske ser jag inte skogen för alla träd. Man blir ju lätt hemmablind.
Men trots min lite tveksamma hållning till att spendera fritiden i skog och mark så är det ändå i mångt och mycket just naturen som håller mig kvar här uppe. Europas sista vildmark ligger bara någon timme västerut. Den väntar på mig, om jag får feeling. Det är bara att sätta sig i bilen och köra. Eller är det verkligen så enkelt?
”Ska naturen vara gratis? Varför?” undrar Jämtlands länsturistchef i en intervju som fått stor spridning den senaste veckan. Frågan är förstås medvetet provokativ, och ett försök att få igång en viktig debatt. För i spåren av viruspandemier och en mer ansträngd privatekonomi har fjällturismen ökat rejält. Erfarna fjällrävar och internationella turister har de senaste åren fått sällskap av mellanchefer från Täby, kompisgäng från Örebro och hurtiga småbarnsfamiljer från Hallstahammar. Naturvårdsverkets fjällsäkerhetsråd uppskattar att uppemot 800 000 besökare numera vistas i fjällen sommartid. Nästan lika många som hela Norrlands bofasta befolkning.
Det ökande besöksantalet innebär såklart ökade intäkter för turistnäringen, men det innebär också ökade påfrestningar på naturen i form av nedskräpning och söndertrampade vandringsleder. Och för samebyarna, som försöker bedriva sin traditionella renskötsel i områden där turismen ökat, har situationen varit ohållbar länge. Det är många som vill dra i nödbromsen innan det är försent. I Jämtland, som genom sin närhet till södra Sverige tagit emot den största ökningen nya turister, är man redan där och en debatt om hur man ska begränsa tillgången till fjällen har tagit fart. Och det är många som har åsikter.
För mig känns svaret självklart: det är turistnäringen som ska betala. De kan inte skicka notan, och den smutsiga disken, vidare. Dessutom känns hela diskussionen lite skev, då fjällen och inlandskommunerna reduceras till besöksmål istället för platser där människor faktiskt lever och bor. Men det är ju som vanligt.
Kanske är det bästa förslaget trots allt det som en bekants bekant föreslog; en sorts omvänd biltull, där stockholmare tvingas betala så fort de lämnar Stockholms län. Det är i alla fall minst lika rimligt som att jag ska behöva betala för att knalla upp till Vajeklimpen en ledig söndag.
För övrigt läste jag just den nyutkomna boken ”Röd tro: socialistisk kultur och livsåskådning under tvåhundra år” av religionshistorikern Stefan Arvidsson. Varmt rekommenderad höstläsning!
