Få lär ha missat att Sabaton, bandet som byggt en internationell karriär på att spela hårdrock om olika krig, fick pris som ”Årets folkbildare” av den ideella föreningen Vetenskap och folkbildning häromdagen. Fansen jublade, hatarna hatade och själv undrade jag hur i helvete en organisation som främjar ”folkbildning om vetenskapens metoder och resultat” kunde landa så fel.
Segerruset bland fansen på sociala medier förklaras förmodligen av revanschism. Bandets publik är lojala, men också medvetna om att de alltid kommer att betraktas som lite töntiga och dubiösa. Det är helt enkelt inte särskilt coolt att gilla Sabaton och alla som besökt en metalfestival vet att de korthåriga killarna i blåjeans och Sabaton-tshirts aldrig kommer att få hångla med de häftiga tjejerna i patronbälten och Bolt Thrower-linnen. Musiken är för bonnig och banal för metal-eliten, och för politiskt tvetydig för de flesta andra. Och med anledning av det sistnämnda anklagas både band och fans med jämna mellanrum för att vara nationalister, rasister eller politiska fencewalkers. Sabaton själva förnekar alla kopplingar högerut och menar att de bara berättar historier, men för den oinvigde känns det helt enkelt lite suspekt att släppa en temaplatta om Karl den Tolfte (”Carolus Rex”) eller skriva hyllningslåtar till Waffen SS-kaptener (“Soldier of 3 armys”). Ultima Thules spöke rör sig över varje skivsläpp. Oförtjänt måhända, men ändå. Det är klart att priset kom som en skänk från ovan. Äntligen ett erkännande!
Visst. Sabatons pampiga Peter Englund-metal har säkert fått en och annan hårdrockare att gå till biblioteket för att lära sig mer om historia. Men då undertecknad (som för övrigt är utbildad gymnasielärare i historia) ögnar igenom texterna kan jag inte direkt säga att jag imponeras av vetenskapligheten. Det är emellertid inte därför som jag, och en ganska stor skara kritiker, anser att priset ska dras tillbaka.
2015 gjorde Sabaton en konsert på Krimhalvön, som just annekterats av Ryssland. Arrangörer var en organisation med täta band till den ryske presidenten Vladimir Putin. Illa nog kan man tänka, men bandet grävde gropen djupare åt sig själva vid hemkomsten till Sverige då de i en intervju konstaterade att Krim inte alls var ockuperat. ”Åker man till Sevastopol upplever man knappast att de känner sig ockuperade utan tvärtom”. Som ett eko av Kremls propaganda. Står Sabaton fortfarande på Putins sida i anfallskriget mot Ukraina? Vi vet inte, för ingen medlem har ännu svarat på det.
Men resan till Krim var inte första gången Sabaton rört sig på ockuperad mark. 2012 åkte bandet till Israel, och besökte en israelisk militärbas på det ockuperade Västbanken. ”Sabaton är ett ickepolitiskt band” muttrade basisten Pär Sundström till frågvisa reportrar den gången. Men Pär måste förstå att världen inte funkar så. I en samtid fylld av tyranni kan man inte sälja sig till högstbjudande eller välja att titta åt andra hållet. Och man bör absolut inte få priser för det.
Ickepolitisk. Vilket konstigt ord. Själv tycker jag det låter som en synonym till ”opportunist”.
För övrigt avskaffades danstillståndet för några dagar sedan. Det var på tiden. Och det säger jag trots att jag aldrig dansar.
