Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Svantesson, vad gör du för svenskarnas ekonomi?

”Ett höjt barnbidrag skulle hjälpa svenska folket betydligt mer än finansminister Elisabeth Svantessons (M) handlingsoförmåga”, skriver debattören.

”Ett höjt barnbidrag skulle hjälpa svenska folket betydligt mer än finansminister Elisabeth Svantessons (M) handlingsoförmåga”, skriver debattören.

Bild: Claudio Bresciani/TT

Dagens ETC.

När matpriserna skenar, elavgifterna ökar och det ekonomiska läget är ansträngt åligger det regeringen att se till att individers privatekonomi inte går i botten, skriver Peter Schilling (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I Sundbyberg kräver Moderaterna att det lokala styret gör något åt sundbybergarnas privatekonomi. Det är ett angeläget krav, om än ställt i fel instans. Det är trots allt deras parti som har nycklarna till Rosenbad – inte vi. Jag tar därför frågan med mig dit den hör hemma: regeringen.

I Sundbybergs stad styr Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Vårt främsta fokus är att skapa ett Sundbyberg där fler arbetar, där fler får godkända betyg i grundskolan och där otryggheten bekämpas. Det kommunala ansvaret kan dock bara efterlevas om regeringen skapar rätt förutsättningar för det.

Med anledning av detta ställer jag härmed tre frågor av stor vikt för Sundbybergs stad och övriga kommuner i landet:

1. Hur tänker regeringen säkra den kommunala välfärden?

Vi jobbar varje dag med att stärka skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadsinsatserna för att skapa en stad för alla. Precis som Sveriges kommuner och regioner (SKR) har påpekat påverkar den höga inflationen dock även den kommunala välfärdskassan. Vi ser exempelvis den största prisökningen på mat sedan 1950-talet, något som påverkar maten vi serverar på våra förskolor och äldreboenden. Läget är minst sagt akut. Men på frågan om kommunerna inte behöver mer pengar säger finansministern nej för att ”inflationsbekämpningen kommer i första hand”. Hur denna bekämpning ser ut verkar vara lika hemligt som det sekretessbelagda elstödet.

För att kunna utöva vårt uppdrag som kommunalt styre behöver vi veta hur regeringen planerar att välfärden ska stärkas.

2. Hur tänker regeringen se till att kommunerna kan bedriva sitt brottsförebyggande ansvar?

Två stadsdelar i Sundbyberg – Hallon­bergen och Rissne – klassas som riskområden av polisen. Däre­mot har vi under flera år sett en positiv trend med hög sysselsättningsgrad och ökad trygghet.

Menar regeringen allvar med att de ska bekämpa kriminaliteten i samhället kan de inte fortsätta stå handlingsförlamade inför det faktumet att lågkonjunkturen står bakom hörnet. Som Brottsförebyggande rådets, Brå, rapport ”Socioekonomisk bakgrund och brott” visar finns det all anledning att oroa sig för vad fattigdom gör med ett samhälle. Att regeringen inte agerar riskerar att i bästa fall fördröja arbetet mot den organiserade brottsligheten, i värsta fall att dra oss tillbaka till ruta ett.

3. Hur tänker regeringen se till att förbättra hushållens ekonomiska situation?

Ska vi kunna efterleva vårt ­brottsförebyggande ansvar måste regeringen ge oss rätt förutsättningar för det genom en tydlig plan för hushållens ekonomi. Barn­fattigdomen har ökat lavinartat, inte minst i områden som ­Hallonbergen. Ett höjt barnbidrag skulle hjälpa sundbybergarna – och resten av svenska folket – betydligt mer än finansminister Elisabeth Svantessons (M) handlingsoförmåga.

När matpriserna skenar, elavgifterna ökar och det ekonomiska läget är ansträngt åligger det regeringen att se till att individers privatekonomi inte går i botten. På kommunal nivå ser vi hur livspusslet för våra medborgare försvåras och hur välfärdsverksamheterna går på knäna.

Vi gör det vi kan för att garantera sundbybergarnas bästa. Men när till och med lokala moderater ber det kommunala styret att ta krafttag mot hushållens förvärrade ekonomiska situation är det hög tid för regeringen att sätta ner foten.

Åt er partikamrats vägnar undrar jag därför hur regeringen tänker se till att sundbybergarnas – och svenskarnas – situation inte förvärras?