”Om någon dödelig kunde utrota ljungen”

När Carl von Linné gjorde sina resor i Sverige klagade han en hel del över att skogarna i södra Sverige var dåligt skötta. Han insåg inte att de glesa skogarna med klena träd var ett resultat av att lokalbefolkningen hade andra behov än att enbart få fram kraftigt timmer. Skogen användes för svedjebruk, skogsbete, kolning, ved och virke. När han tre år senare var på väg till Skåne kritiserade han Smålands ljunghedar: ”Ljung växte överallt och betäckte betesmarken, fördrev gräset och utmärglade jorden. Om någon dödelig kunde utröna något lätt sätt att utrota ljungen utan brännande, han gjorde Småland den största tjänst.”

Man kanske inte ska låta Carl von Linné klä skott för allt ont. Hans svartmålning av ljungen får nog snarare ses som ett tecken i tiden. Linnés resor drevs inte i första hand av hans intresse för biologi. Han hade ett statligt uppdrag att inventera naturresurser och hur de skulle kunna nyttjas. Med de glasögonen uppfattade han ljungheden som misskötsel. Av samma skäl var han kritisk till urskogar som han menade bara stod och ruttnade. I slutet på 1800-talet ersattes ljunghedar i södra Sverige med skog, det var ofta skolbarn som planterade, och dagens skogsbruk tog form.