Lars Håkan Nilsson har under många år varit medicinsk rådgivare för Kriminalvården och bland annat föreläst för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). När han fick höra om utspelet från Stockholmsmoderaterna, om ett adhd-snabbtest för barn i utsatta områden, blev han rädd att han blivit väldigt missförstådd.
– Jag har mejlat partiet och sagt att de borde vända på detta. Det är de som inte klarat den vanliga skolan som behöver en katastrofplan, de 15–20 procenten. Ska ni leta efter personer i riskbeteenden så titta på dem. Ibland är livet som hos Kalle Ankas jultomte, du åker på ett band och får en ok-stämpel i rumpan och blir utsläppt. Men får du inte ok-stämpeln från grundskolan, ja då är det kört.
”Stor samsjuklighet”
Men är adhd en av förklaringarna till att en människa hamnar i kriminalitet enligt forskningen? En av de större studier som gjorts av vilka problem svenska intagna har att hantera publicerades 2013 och togs fram av bland andra Eva Billstedt, professor på Gillbergscentrum vid Göteborgs universitet. 269 män, upp till 25 år, som dömts för våldsbrott och som satt på anstalter i västra Sverige deltog. Utöver att svara på ett stort antal skriftliga frågor, fick varje intagen träffa en psykolog under en dag.
– Det var en stor psykiatrisk samsjuklighet i den här gruppen, sett över livstid. Många hade haft depression och ångest i olika perioder och missbruk var väldigt vanligt förekommande. Uppemot 84 procent hade ett missbruk, cannabis var det vanligaste, sedan centralstimulantia, bensodiazepiner och opiater, säger Eva Billstedt.
Och ja, adhd var vanligt förekommande, tre femtedelar av samtliga hade haft en adhd-problematik och två femtedelar hade det ännu vid undersökningstillfället. Men det mest talande var en blandad bild bestående av missbruk, psykiatrisk problematik och psykosociala omständigheter.
– Tre fjärdedelar har antingen blivit vittne till upprepat våld mot en vårdnadshavare eller själv blivit slagen vid upprepade tillfällen, haft alkohol- eller drogmissbrukande föräldrar, eller skilts från sin ursprungsfamilj och placerats i familjehem före 18 års ålder.
Man skulle alltså lika gärna kunna screena för barn som bevittnat våld?
– Man får inte fastna i något enkelspår. De som tidigt börjar debutera med beteendesvårigheter, som inte kommer till skolan, kanske har en uppmärksamhetsproblematik, en psykosocialt otrygg miljö, vänner som har fallit ut, kanske börjat lite med droger – där har du dem. Men man får ringa in flera olika, det är inga quick fix-lösningar.
Att studien inte är ny är talande. Mycket av den forskning som finns att läsa på ämnet har tio år på nacken, eller mer. Det beror på att forskningen inne på anstalterna försvårats av överbeläggningar och ökat tryck.
Värt att notera här är också att resultaten gäller intagna med en viss typ av brott. Av den totala gruppen intagna beräknar Kriminalvården att ungefär 25 procent har adhd och av dem är ungefär en fjärdedel medicinerade.
För att få det lugnare
– Jag tycker att det vore ren galenskap att gå ut och adhd-testa alla barn i förorterna.
Det säger Germay ”Gibbe” Woldu som är ordförande för Kris, Kriminellas rätt i samhället.
– Ett barn som blir slaget hemma, inte blir sett och inte får sina behov tillgodosedda, kommer att agera ut och ha precis likadana symtom som man i dag säger är adhd. Om du har en försupen mamma, eller en pappa som misshandlar mamma, så kommer du inte att kunna koncentrera dig i skolan. Ska vi adhd-klassa alla de här barnen och tro att vi kan medicinera bort problemet? Misshandeln hemifrån, eller utanförskapet, försvinner ju inte. Jag tror man gör det väldigt enkelt för sig från politikernas sida, det är symtompolitik.
Oavsett adhd menar Germay Woldu att behandlingen på anstalterna är undermålig, särskilt för dem som har trauman att bearbeta.
– Man vet inte i vilken ände man ska börja för att få bukt med kriminaliteten, eller för att få människor att komma till insikt om vilka förändringar de ska göra. Det kommer inte att bli bättre för att vi dömer till hårdare straff eller försöker medicinera och påpeka att det är människor med en viss problematik. Du blir inte kriminell bara för att du har adhd. Men om symtomen kan likställas med adhd är det lättare för kriminalvården att säga att ”det där är adhd och det kan vi medicinera”.
Menar du att alla de som Kriminalvården anser har adhd inte egentligen har det?
– Precis. Det här är nåt som pågått under lång tid. Jag skulle vilja påstå att man började medicinera för få det lugnare på anstalterna. Det blev lätt så att alla hade adhd och fick medicin som går att likställa med amfetamin. Det är ett problem.
Vad hade du velat se?
– Jag hade velat se att man tar tillbaka 12-stegsprogrammet, och att man jobbar med programmet Kriminalitet som livsstil, det är ett program som man inte vill ta in i fängelserna i Sverige, men som kommer att tas in i Finland. Där jobbar man med kriminella tankemönster och drivkrafter. Det finns också mycket man jobbar med på behandlingshem och andra institutioner som fungerar, men istället har Kriminalvården under många år köpt in dyra program från USA och Kanada, säger han.
Över hälften utan grundskola
12-stegsprogrammet går ut på att sluta helt med den substans man är beroende av och många ivriga anhängare av det är skeptiska till att personer med adhd medicineras.
Lars Håkan Nilsson tycker tvärtom, att medicinering är guld.
– Vi hade intagna i Norrtälje som när de fått medicin sa: det är tredje gången jag går igenom det här programmet, men nu kan jag koncentrera mig så nu begriper jag vad det handlar om.
Däremot tycker han att de psykologiskt inriktade behandlingarna från bland annat Kanada missar att väga in medicinska förutsättningar.
– Det är en av våra brister, vårt stuprörstänkande.
Han tror att utveckling av substitutionsprogram för personer i missbruk, utanför anstalterna, under perioder minskat den narkotikarelaterade kriminaliteten och idag sitter han i en grupp som studerar risken för återfall. Det blir allt viktigare att väga in mottagligheten för behandling.
– För en normalbegåvad förbrytare som gått ut grundskola och gymnasium fungerar det mesta. Men 60 procent av våra intagna har inte gått ut grundskolan. Vi har exempel på folk som gått en halv svetsarutbildning och först då upptäcks det att vederbörande inte kommer att kunna bli färdig för att han är inte begåvad. Under mina 14 år försökte jag tala om att vi ska inte ha grundvux-nivå som grundförutsättning, vi behöver särvux, säger han.
Vill se kontinuitet
En del klarar behandlingsprogram och utbildning sedan de fått medicin, men vid sidan av adhd-problematiken önskar Lars Håkan Nilsson kontinuitet i kriminalvårdens behandlingar, samt att vi talar om något som det anses fult att prata om: funktionsnivån och situationen för de personer som ligger strax över LSS-nivå.
– Min efterträdare, Hanna Edberg, forskar just på kognitivt nedsatta lagöverträdare så det är min förhoppning att vi ska kunna komma till rätta med det här. Men det är tragiskt att vi inte hanterat den här gruppen på ett bättre sätt. De blir passupper, driftkuckusar eller far illa. En del föredrar ju att vara farliga framför att framstå som dumma.
Han önskar att alla fick sina medicinska förutsättningar lyfta när de först togs in på anstalt, samt att detta följdes upp. I projekt där sjuksköterskor medverkat har Kriminalvårdens behandling fungerat bättre, men samarbetet med vården brister ofta och sjuksköterskor ingår inte i rutinen.
Ansvaret för en persons vård ligger kvar hos regionen. Och Lars Håkan Nilsson konstaterar att intagna med misstänkt NPF-diagnos ska remitteras tre månader innan villkorlig frigivning, för att vårdgarantin ska kunna åberopas. I vissa regioner fungerar det, i andra inte alls.
Också regelverk står i vägen då krav på drogfrihet i ett visst antal månader till exempel kan stoppa en utredning – fastän personen sitter inlåst.
