Litet hus gav mer tid till annat: ”Behöver inte jobba heltid”

Många av möblerna är tillverkade av spillvirke som ändå skulle kastats. En del är platsbyggda så att hon inte behöver köpa nya möbler. 

– Jag gillar inte slit och släng-mentaliteten. Jag vill ha grejer som håller länge, säger hon.

En rörelse tog fart

Sandra Junhammar är inte ensam om att förändra sitt liv och framtid genom att bygga sitt eget minimalistiska boende.

Tiny house-rörelsen tog fart på 1990-talet i USA. När bankkrisen kom på 2000-talet och många tvingades lämna sina hem av ekonomiska skäl, utgjorde tiny house ett bra alternativ för att bo mindre, enklare och billigare. 

Idag kan tiny house-rörelsen beskrivas som en global förändringsrörelse som ger perspektiv på klimat, konsumtion, boende, ekonomi och livsstil. Att bo i ett mindre hus ger en mindre ekologisk påverkan på naturen, och att bo litet kan också vara ett sätt att konsumera mindre och samla på sig färre saker. Det lilla boendet gör det dessutom möjligt att bo billigt, vilket i sin tur kan bidra till minskad stress och ekonomisk oro. De flesta som identifierar sig med rörelsen brukar ha gemensamt att de vill minska sina fasta levnadskostnader drastiskt. Många vill dessutom leva närmare naturen och vara självförsörjande i viss mån.

Stärkande process

Sandra Junhammar är byggnadsingenjör, yogalärare och bloggare. Hon har låtit byggprocessen för att förverkliga sitt drömboende fått ta den tid som krävts, utan att stressa för mycket. 

– Vissa gör den här resan fort, andra långsamt, men för mig har det känts skönt att få låta det ta 1,5 år. 

För även om Sandra Junhammar både haft en hel del kontakter med andra som byggt tiny house och bar med sig sina kunskaper från att arbeta i just byggbranschen var projektet på många sätt mer utmanande än hon hade kunnat föreställa sig.

– Det är jättesvårt att få en komplett förståelse för vad det innebär och vad som krävs för att bygga sitt egna hus själv, innan man börjar. På sätt och vis visste jag vad jag gav mig in på eftersom jag jobbar i byggbranschen, men på samma gång hade jag inte en aning. Stundtals har det varit jätteutmanande, säger hon.

– Det är så många roller att axla på en gång, som vanligtvis är fördelade på många personer. Har du dessutom inte snickrat själv innan, så behöver du löpande ta reda på hur man gör saker rent praktiskt och plötsligt kan du inse att du byggt delar i fel ordning och får göra om. Det har varit svårare än vad jag kunde föreställa mig, men också mer tillfredsställande. 

Nätverk av kontakter

Redan för tio år sedan fanns tanken hos Sandra Junhammar att bygga ett tiny house och hon konstaterar att det på den tiden inte alls fanns lika mycket information att hitta om andra byggare. I dag finns något av en rörelse att luta sig emot.

– Genom sociala medier får man en del kontakter som delar med sig av erfarenheter, ger tips och råd. Det finns mycket att hämta på Youtube också. Det är en enorm tillgång att prata med likasinnade. Det här är en växande rörelse, absolut!

Trots svårigheterna var det aldrig ett alternativ att överlåta delar av bygget till en professionell snickare. I stället använde sig Sandra Junhammar av sitt nätverk av kontakter som hon kunde fråga om råd. Några av vännerna gav henne även en hjälpande hand med det fysiska arbetet.

– Det har känts väldigt tillfredsställande att inse att man klarar mycket mer än man tror – jag har lärt mig så mycket! Men det behövde få ta sin tid. Jag hade inte orkat göra fortare. Jag ville ha ett tempo där jag inte skulle bränna ut mig, säger hon.

För det var just en utmattning för några år sedan som gav Sandra Junhammar ett nytt perspektiv i livet.

– I samband med utmattningen blev det ännu tydligare att jag vill bo såhär. Med ett litet hus får jag mini­mala boendekostnader och behöver inte jobba heltid. Jag kommer att vara skuldfri och samtidigt ha mitt drömboende, säger hon. 

Sandra Junhammar berättar att hon får blandade reaktioner på sitt livsval. Vänner som kommer på besök har blivit positivt överraskade och sagt ”Oj vad stort det är, det här kommer faktiskt att funka”. Andra har varit skeptiska. 

– Men det är som med kläder, det finns inte ”one size fit all” – det gäller även med hus. Den här boendeformen passar inte alla, men för mig känns det perfekt.

Fyrkantiga regler

Samtidigt som rörelsen som bygger tiny house växer finns ingen ny lagstiftning som reglerar boendeformen. Sandra Junhammar konstaterar att andra länder, som Norge, däremot anpassat viss lagstiftning för den här boendeformen. Hon hoppas att det kommer att ske även i Sverige.

– Det vore fint om det blev enklare att få tillstånd för den som kan och vill bo såhär. Jag förstår att det inte är en lätt fråga att ändra byggnormer, de krav som gäller tillgänglighet, brandskydd och så vidare finns ju av en anledning. Men det är samtidigt väldigt fyrkantigt. Det är klart att jag skulle önska att det var enklare!

Formellt blir därför Sandra Junhammars boende gården där hennes tiny house parkeras. En tanke hon har är att så småningom bo nära andra som också byggt tiny house.

– Då skulle man kunna ha gemensamma odlingar, som en liten ekoby där man ändå har sitt eget. Det finns några sådana platser runt om i landet redan idag.

Sandra Junhammar tänker sig att detta är ett boende för henne – på lång sikt.

– Jag skulle absolut kunna tänka mig att bo i mitt lilla hus livet ut. Det finns exempel på människor i alla möjliga åldrar och livssituationer som bor i tiny houses. Men vi får se hur det blir, det får framtiden utvisa. •