Anders Sandberg, framtidsforskare vid Oxford University, sitter på ett tåg från Hallsberg till Stockholm när Dagens ETC når honom på sprakande lina. Sandberg är förespråkare av transhumanism, vilket med hans ord innebär att man på olika sätt ”gör det bättre för människans liv” – ofta med teknik. 

– Man ifrågasätter faktorer i det mänskliga tillståndet. Sömn, behöver vi det eller kan vi ta bort det? Åldrande, är det bra för oss eller ska vi fixa det? Om vi har tekniken, varför inte?

I just det här fallet är tekniken inte tillräckligt stark för att vårt samtal ska överleva tunnlarna på tågspåret, trots de avancerade rymd­satelliter som överhuvudtaget gör det möjligt för oss att prata. Bättre går det på andra håll. 

Livsförlängande forskning har de senaste åren exploderat som forskningsfält. Det görs ständiga medicinska framsteg som nya bromsmediciner mot alzheimers och behandlingar mot hjärtinfarkt. I laboratorium runt om i världen går utvecklingen inom precisionsmedicin, som beskrivs som ett paradigmskifte, i rasande fart. Bland annat utvecklas nanorobotar som kan döda och transportera bort cancerceller utan att skada friska celler. Kliniska studier av regenerativ stamcellsbehandling för hjärtsvikt pågår. I somras kom nyheten att forskare vid Harvard, ledda av David Sinclair – känd för för att strö potentiellt livsförlängande tillskott som ­metformin och resveratrol på sin frukost­yoghurt – lyckats reversera åldrande celler hos möss så att de blev unga igen. Målet med Benjamin Button-mössen är naturligtvis att göra detsamma med människor. 

Nya framsteg ”kan stoppa döden”

De flesta forskare inom åldrande har dock inte som primärt mål att stoppa åldrande eller uppnå odödlighet, utan att förbättra hälsan under den tid vi lever. Men eftersom åldrande är den största riskfaktorn bakom de flesta sjukdomar vi dör av, håller vi alltså på att eliminera såväl orsaken till det som gör oss dödssjuka som sjukdomarna i sig – och kan därmed leva för evigt. Eller?

– Det må låta som en sci-fi-rulle. Men faktum är att forskare världen över satsar stort på sådant som i förlängningen kan göra oss odödliga. Genombrott som gensaxen och AI-utvecklingen är otroliga, vi ser framsteg som kan sakta ned, reversera eller helt stoppa döden, säger Anders Sandberg.

Han är i grunden beräkningsneurolog som genom datasimuleringar av neuronnät försöker förstå hjärnan. Vid Oxford University i England forskar han ”i gränslandet mellan teknik och filosofi”. Han sysslar med trans­humanism, ett ämne nära förbundet med odödlighet och… rätt kontroversiellt. Området täcker allt från ansiktskräm med ”anti-aging”-effekt till att genmanipulera bort mänskliga ”svagheter” och att á la Elon Musks företag Neuralink utveckla datorchip för placering i hjärnan för att förstärka dess kapacitet med AI. Människan ska enligt transhumanisterna kunna få så utvecklade förmågor att vi blir ­version 2.0: en ”postmänniska”. Sandberg själv är djupt försjunken i AI, som redan gjort mycket för att förlänga våra liv. Han är milt uttryckt engagerad, han tycks prata snabbare än tåget han sitter på. 

Likväl är han en av få människor i världen som beslutat sig för att frysa ned sin kropp när den slutar leva – och därmed alltså ­accepterat att han kommer att dö?

– Nja. Så här, jag föredrar att leva så mycket jag kan, länge, utan att dö. Men även de som gör genombrott för att bromsa åldrande erkänner också femtioelva olika saker till som måste fixas för att det ska funka. Då finns en back-up-funktion: kryonik. Varför inte?

Idén bakom kryonik är att de som inte kan överleva med dagens medicin och teknik kanske kan räddas och botas med fram­tidens medicin och teknik. Om ens tid ändå är ­kommen och man kan välja mellan att frysas ned och eventuellt vakna upp i en piggare hjärna och med rappare löpsteg eller bara döden dö – varför inte det förra? 

Tja, om vi lägger trosföreställningar, moraliska ståndpunkter och skenande skräck­scenarios om vilken slags framtid man vaknar upp till åt sidan, finns egentligen bara ett ­potentiellt hinder. Pengar. Att kylas med kolsyreis och sänkas ned i en tank fylld av ­flytande kväve i minus 200 grader på obestämd tid är inte billigt. Som Anders ­Sandberg, sci-fi-nörd med koll på krynoik sedan barnsben, uttrycker det:

– Som fattig student var det inget ­alternativ. Men så blev jag senior forskare vid Oxford.

Billigare att frysa in huvudet

Att frysa sin kropp via ett kontrakt med en amerikansk kryonikfirma kostar i runda slängar 150 000 till 200 000 dollar, ungefär 1,6–2 miljoner kronor. Anders Sandberg har dock valt det billigare alternativet – att enbart frysa sitt huvud. För det pröjsar han drygt en miljon kronor till företaget Alcor. Men det är inte prislappen som avgjort valet.

– Jag är en akademisk nörd, jag lever mitt liv i ­huvudet. För mig är det väl enda sättet att få ett sexpack, att vakna upp med en cyborg-­tvättbräda i framtiden, säger han och skrattar.

Upplägget bygger på att när Anders Sandberg känner att han möjligen snart kan dö, tar han ett flyg till Arizona för att checka in på en klinik nära Alcors högkvarter – där frystankarna är uppradade som jättelika termosar. 

Han är väl medveten om att det kan vara pengar i sjön. Skulle han drabbas av ett snabbt sjukdomsförlopp kommer han inte hinna över Atlanten i tillräckligt gott skick för att kunna casha in sin biljett till potentiellt evigt liv. Dessutom, även om tekniken förfinats så att det exempelvis inte längre bildas iskristaller som riskerar att skada cellväggar i kroppen, så har ännu ingen nedfryst människa tinats upp. Det är, som han säger, ”en gamble”. Helst ­skulle Sandberg vilja att kryonik fanns som ­alternativ till dödshjälp – ju tidigare nedfrysning, desto större chans att klara sig vid upptining. 

Vissa kryonik-anhängare sätter sin största tilltro åt att framtidens medicin ska kunna ta bort sjukdomar vi nu inte rår på. Det var fallet 2016, då tekniken fick stor uppmärksamhet när en 14-årig flicka i Storbritannien med en ovanlig form av obotlig cancer fick igenom sin önskan att frysas ned vid sin död – i hopp om att kunna behandlas i framtiden. Fallet väckte uppståndelse, dels då det gick till rättegång eftersom hennes föräldrar var oense och dels för att flickan var så ung. 

Andra har hopp om mer än medicinska behandlingar. Som att hjärnan, vid upptining, kommer att vara en lagring av information som kan sammankopplas med en klonad kropp of choice – som i fallet med Anders Sandberg. Eller kanske ingen kropp alls. 

– Informationen i hjärnan är det viktiga. Möjligen kommer man snarare scanna in den i en dator och bygga upp en person igen i en VR-värld. Det väcker så klart filosofiska frågor om personlig identitet – hur mycket förändring kan man acceptera? För mig är det helt okej att betrakta mitt varande som informationsbehandling, säger Sandberg.

500 nedfrysta kroppar

Kryonikbolagen finns i dag i flera länder, men USA dominerar marknaden. Under pandemin märkte bolag i såväl USA som Ryssland av en rekordökning i efterfrågningar och tillströmning av nya kunder. 

– Kanske har coronaviruset fått dem att inse att livet är det viktigaste de har och de vill därför investera i sin egen framtid, sa ­Valeriya Udalova, vd för ryska Kriorus, till New York Times sommaren 2021.

Omkring 4 000 personer har tecknat mångmiljonskontrakt med kryonikbolag och runt om i världen uppskattas cirka 500 kroppar ligga nedfrysta, varav merparten i USA. Det rör sig alltså inte om någon jättemarknad, i synnerhet inte jämfört med forskningsfältet ”radikal livsförlängning” – som dessutom är mer omtvistat. Det menar Niklas Juth, professor i medicinsk etik vid Uppsala universitet.

– Det finns en etisk debatt kring resurs­användning och rättvisa kring enskilda individer som lägger miljontals kronor på att frysas ned i kryotankar också, men den är inte lika brännande och dramatisk som den kring att helt stoppa åldrande.

Enligt honom tog debatten rejäl fart under 00-talet, bland annat då Nobelpriset i medicin delades ut till Elizabeth Blackburn, Jack ­Szostak och Carol Greider 2009. De hade upptäckt att om man kortade ändarna på våra dna-trådar, så kallade telomerer, tycktes det påverka åldrandet. En förhoppning uppstod – kan vi bromsa eller helt stoppa biologiskt åldrande?

– De mest optimistiska hoppas att vi ska kunna stanna i vår peak-ålder, någonstans mellan 30 och 40 år, så länge vi vill – i tusentals eller miljontals år. Den mest radikala formen av odödlighet uppstår ju längre liv man tänker sig, och desto mer kontroversiellt och etiskt problematiskt blir det, säger Niklas Juth.

Han understryker att människans drift att vilja fortsätta leva är evolutionärt betingad.

– Jag är själv en dödshatare. Jag skulle gärna leva jättelänge. Men, jag tycker att mina barn och barnbarn bör ha samma chans att leva ett gott liv.

Det Juth hänvisar till är den etiska ­debatten kring ”intergenerationell rättvisa”.

– Om äldre generationer inte lämnar plats åt nya, så kanske de nya lever sämre liv än de skulle ha gjort om inte vi hängt kvar och förbrukat jordens resurser. Dessutom, om vi kan bli tusentals år gamla är det svårt att tro annat än att problematik med överbefolkning kommer uppstå. 

Injicerar blod från 16-åringar

Det finns också en debatt som gäller välstånd. Helt enkelt: är det slöseri med pengar som skulle kunna göra bättre nytta än att ge längre liv åt dem som redan har det gott ställt? 

I Silicon Valley är hajpen kring evig ungdom omättlig – och pengarna oändliga. Bland de stora investerarna finns Amazon-grundaren Jeff Bezos, som tronar på förstaplatsen när världens rikaste människor rankas, och Paypal-grundaren Peter Thiel. Båda har liksom svenske Anders Sandberg kontrakt för att frysas ned vid sin död. Samtidigt satsar de stort på bolag som ska knäcka koden för att bromsa åldrande. ”Livsstilsgurun” David Asprey, med en förmögenhet på 300 000 miljoner, säger till CNBC att han spenderat flera miljoner dollar på att ”hacka” sin egen biologi. Han tar cirka 150 tillskott varje dag och räknar med att leva tills han blir 180 år.

Injektioner av stamceller är populärt i Silicon Valley, såväl som blodtransfusioner – för 8 000 dollar kan man få purungt blod från 16-åringar injicerat i sin kropp. Hela industrin kring anti-åldrande uppgick 2021 till 110 ­miljarder dollar, 1 160 miljarder svenska kronor. År 2025, japp, om två år, uppskattas industrin omsätta 610 miljarder dollar – eller 6 422 miljarder kronor.

Det tycks onekligen som att de rikaste aktivt försöker köpa sig den sak pengar ännu inte kunnat ge dem: odödlighet. Oavsett ­effektivitet i mer eller mindre extrema ­behandlingar, ju rikare man är desto bättre vård kan man ofta också skaffa sig. Kan man köpa sig ett längre liv redan i dag?

– Absolut, säger Eva-Lotta Grantén, docent i etik vid Lunds universitet.

Människor lever redan olika länge ­utifrån flera faktorer. I somras kom WHO med beskedet att medellivslängden ökat med tio år i Afrika sedan millennieskiftet, från 46 år till 56 år. Ett resultat av bättre tillgång till vård för framför allt mödrar, nyfödda och barn – samt stora framsteg och snabb uppskalning av åtgärder för att kontrollera infektionssjukdomar som HIV, tuberkulos och malaria. Samtidigt, är du född i Sierra Leone lever du tills du blir knappt 50. Föds du i Japan eller Sverige kan du addera dryga 30 år till. 

Eva-Lotta Grantén påpekar också de stora skillnaderna inom länder – även i välbeställda Sverige. En högutbildad person från Danderyd lever i snitt 18 år längre än en lågutbildad person i Vårby. 

– Det är dyrare att äta rätt och leva rätt. ­Kunskap är också dyrt, säger hon och fortsätter:

– Medan vi håller på att förlänga våra liv och medikalisera döden, finns en stor etisk fråga i om vi inte borde lägga resurserna på annat. Vilken slags värld vill vi leva i, vill vi ha stora skillnader mellan människor, svält och galopperande klimatförändringar? 

Snart för alla

Så länge vi skapar samhällen där exempelvis folk med funktionsvariationer har det bra finns det enligt Grantén inga egentliga problem med att förhindra tillstånd som blindhet med hjälp av gensaxen. 

– Men de som jobbar med livsförlängning vill inte bara skapa ett längre liv utan också ett gott liv. Då behöver vi förändra hur vi behandlar andra och naturen. Det är en utopi. Man kan bli blind eller rörelsehindrad av en olycka. Ska vi leva längre behöver vi tolerans, solidaritet och inkluderande av andra.

Ett samhälle med odödliga postmänniskor där vissa drabbas av hindrande sjukdomar, som är sammanhållet och solidariskt. Är vi kapabla till det?

– Det räcker väl att titta på hur världen ser ut nu, säger Eva-Lotta Grantén.

Men alla håller inte med om att den livsförlängande forskningens tekniska framsteg främst skulle komma de redan välbeställda till gagn. Tvärtom, hävdar hjärnforskaren Mouna Esmaeilzadeh. Hon har tidigare drivit en klinik med fokus på att upptäcka och förhindra sjukdomar innan de hinner uppstå och tror att våra liv snart blir betydligt längre och friskare – oavsett summa på bankkontot.

– Vissa tänker att det bara är för ”the rich and famous”, men så är det inte. Kanske första åren, sedan blir det som med mobiltelefonen – först har inte ens USA:s president en, nu har fattiga tjejer i Bangladesh det. Den som är rik klarar sig ganska bra i vilken situation som helst, de har råd, men de som inte har det tjänar mest på det här. 

Esmaeilzadeh exemplifierar med genkartläggning. För två decennier sedan tog det över tio år att kartlägga en människas gener, för en kostnad på 32 miljarder kronor. I dag tar det ett par timmar och kostar 10 000 spänn.

– De rika har alltid möjlighet att snitsa till det lite extra, men vi går mot en tid där människor får det bättre ekonomiskt och där möjligheten till utbildning ökar. Genom AI och drönare transporterar vi nu blod så att hundra­tusentals kvinnor slipper dö när de föder barn. Teknologin demokratiserar och gör allt bättre, framför allt för icke-privilegierade. Det är fantastiskt, för första gången i världshistorien kan vi fantisera om en värld utan sjukdom, fattigdom och svält.  

Dagens 40-åringar kan leva till 150

Framstegen är stora – och förhoppningarna likaså. Samtidigt påpekar Matt Kaeberlein, professor i patologi vid University of Washington School of Medicine, att det enda vi med säkerhet nu vet kan förlänga våra liv är 1. ät bra, 2. motionera, 3. rök inte. 

Inom forskarvärlden verkar många också ganska överens om att det lär dröja innan vi ser rubriker som: ”Nu kan vi slippa dö – om vi vill”. Men Mouna Esmaeilzadeh tror inte att det be­höver ta så ­fasligt lång tid.

– Om man räknar på det kan man se att de kommande hundra åren inte kommer att motsvara hundra år med dagens utvecklingstakt, utan snarare 20 000 år. Tänk på resan vi gjort med mobiltelefoner och internet bara de senaste 20 åren, addera 20 000 år av utveckling på det. Det låter ju helt absurt, vi kan inte greppa det. Människans hjärna kan inte förstå den typ av samband som går raketsnabbt. 

Så, hur snabbt är raketsnabbt? Kommer dagens medelålders hinna med på tåget till längre liv eller snopet få se på medan yngre generationer förblir 25 år för evigt? Tja, enligt Esmaeilzadeh är det inte otroligt att nu levande 40-åringar kan bli uppåt 150 år – så vida de håller sig friska de närmsta decennierna.

– Vi kommer att vara med om en revolution. Om de kommande hundra åren mot­svarar 20 000 år av utveckling kommer vi inom ungefär tjugo år vara i en tid där vi hittar sätt att lura döden. Barn som föds i dag kan snudda vid att eventuellt få leva för evigt. Det finns forskare som tror att den som kommer att bli tusen år redan är född. Vi kan inte veta något, men jag tror att vi är närmare än många tror att lura döden. 

Risk för att leka gud

Via teknik, medicin och vetenskap har den globala medellivslängden ökat med 50 ­procent – från cirka 34 år på 1700-talet till cirka 70 år i dag. Så med Esmaeilzadehs matematik, och befintliga banbrytande uppfinningar som gensaxen och AI-utvecklingen, kan hon ha rätt?

– När man väl kartlagt åldrandets molekylära mekanismer så har vi teknik att gå in och klippa och klistra väldigt precist i det och stoppa åldrande. Människor säger oftast ”nej, för mig räcker det att bli 90 år”. Det är en psykologisk försvarsmekanism, vi har inte haft alternativet att leva längre så vi måste tänka så. Men det beror också på hjärnans begränsningar att föreställa sig saker som vi inte sett, som att vara fysiskt och mentalt pigg och frisk långt efter 90. 

Ser du någon risk med att man klipper och klistrar ihop ”elitmänniskor”?

– Det finns massa risker. Vi börjar leka gud, men det har vi gjort länge – redan när vi uppfann glasögon för människor som annars skulle ha blivit uppätna av lejon. Vår hjärna är kreativ och kan komma på hur vi ska göra saker bättre. Vi kan klippa och klistra bort gener för alzheimers och cancer. Men ­hamnar tekniken i fel händer blir det katastrof, samma metoder kan användas till föda fram människor som är mer intelligenta eller blåögda eller vad det nu är. 

Samtliga som Dagens ETC talar med är överens om vikten av att den nya tekniken inte används på ”fel sätt”. Anders Sandberg, vars huvud en dag ska ned i en iskall tank, forskar själv kring hur mänskliga värderingar ska införlivas i AI-tekniken – eftersom den kan bli livsfarlig. Han tror dock inte att utvecklingen kommer att leda till ett klassamhälle på steroider.

– Livsförlängning kan vara en bra affär för staten, vårdkostnader minskar och skatteintäkter ökar. Så det kan subventioneras och gynna alla. Mycket handlar om teknik – kan vi göra ett livspiller så blir det billigt.

Du ser ingen fara i att det blir skillnad på människa och människa?

– Jo, men jag tror inte ­någon vill vara som alla andra. Såklart, metoder som skapar förbättrade människor innebär förstås en skillnad – om vissa har råd att bli supergenier och andra inte finns en risk att supergenierna tar över. 

Sandberg säger samtidigt att ”vi redan är elitvarelser”.

– Någon från antiken skulle chockas: vi är jättelånga, jättevackra, äter näringsrik mat, är välutbildade och springer runt med svarta fyrkanter i fickan som gör att vi kan ta reda på vilken information närsomhelst varsomhelst. Vi som lever nu kan tänka ”vi lever inte lika gott som Elon Musk”, vi har olika resurser. Men vi är alla elitvarelser. Vi har redan skillnader utifrån pengar, men det är ju ytterst en politisk sak.

Anders Sandberg påpekar att de flesta negativa diskussioner kring genteknik och ingrepp i människors huvuden eller kroppar kokar ned till ”några standard­argument”, som oftast handlar om samma sak: en idé om en naturlig ordning som inte ska ändras.

– Man pratar risk och orättvisor, men grunden är en moralisk uppfattning om hur det ska vara. Vissa hänvisar till naturens ekologi, men ekologi har ingen moral, den är fruktansvärt hänsynslös. Att vara ett vilt djur är inte alls kul, antingen svälter du ihjäl eller blir uppäten. I debatten om livsförlängning kan vi ha olika syn på naturen, min och den trans­humanistiska synvinkeln är att vi råkar födas så här men vi kanske kan göra något åt det. 

Evigt liv ställer högre krav

Så, vad skulle en betydligt längre tid för människan att tillbringa på jorden kunna innebära för hur vi lever? Kritiker varnar för att längre liv kan locka fram människans sämsta sidor. Niklas Juth nämner dels en föreställning om att dygder förbundna med att vår tid på jorden är utmätt skulle kunna försvinna, att vi skulle bli mer självupptagna – kanske också fega och lata.

– Bio-konservativa hävdar att vi inte kommer ta saker på allvar och fippla bort stora delar av vår existens. Andra menar att det skulle bli tråkigt – har man gjort något 1000 gånger, hur kul är det gång 1001? Invändningen är förstås att vi inte vet. Ingen har levt så länge. Vi kanske tvärtom odlar intressen som gör oss till renässans­människor på ett sätt som är omöjligt att bli idag, eftersom vi har så mycket annat att pyssla med nu som de som levde på 1500-talet inte hade. Dessutom, om man ledsnar, finns ju alltid möjligheten att kliva av frivilligt.

Sandberg är också positiv till att en bättre värld väntar.

– Alla älskar skräckscenarios, men det känns troligare att bli en upptinad i en god värld än i en dålig. Och jag är nyfiken, jag gillar att leva, därför vill jag fortsätta.

Mouna Esmaeilzadeh ser inte heller framför sig någon dystopi.

– Jag tror att vi går mot en mer ­empatisk tid. Många föreställer sig en regnig ­Terminator-värld, men jag tror snarare att vi kommer förfinas som människor. Känna mer, älska mer. Dela med oss mer. Bli en högre form av människa.

Flera studier visar att de som är positiva lever längre. Så, oavsett medicinska och teknologiska framsteg kanske optimisten Mouna får vara med längre än de flesta.

– Jag skulle vilja leva längre av ren nyfikenhet för att se hur kommer det påverka oss. Hur kommer relationer och familjebildning förändras? Ska du vara gift med samma person i 300 år? Hela definitionen av att vara människa påverkas. Det kan låta glättigt att vara frisk och aldrig dö, men det ställer mycket högre krav på oss som människor. Hur mycket mer värde kan du skapa under denna tid, vad kan du göra för världen?

Hjärnforskaren återkommer till ­hjärnans kreativitet.

– Det kanske är dödsångesten som driver oss till ett irrationellt beteende i dag. Tänk, det kanske blir så att vi faktiskt kan chilla lite? Då tror jag meningsfullhet blir viktigare, säger Mouna Esmaeilzadeh och fortsätter:

– När vi inte måste kämpa för att överleva ekonomiskt och hälsomässigt, utan får lyxen att bara vara. Att gå från att överleva till att till fullo leva. Vad innebär det? Om alla basala behov är mötta och du aldrig dör – vad vill du göra?