Opinion
Debatt: Viktigt med svenskt stöd till kurdiska styrkor
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
I juni år 2014 rapporterade Sveriges Radio om att Islamiska staten (IS) inledde sitt första bombardemang mot Kurdistan vid staden Jalula, för att förbereda sin markoffensiv. Staden förvandlades till aska och därefter påbörjades en blodig kamp mellan IS-soldater och de kurdiska försvarsstyrkorna i Syrien; YPG och YPJ. Denna kamp pågår fortfarande och så sent som 14 december rapporterade den syriska nyhetsbyrån Aranews om fortsatta strider mellan IS och YPG i förorterna till Kobane.
YPG utgör en militär försvarsorganisation för syriska kurder som opererar under kurdiska Högsta kommittén i Rojava-provinsen. YPJ är den kvinnliga försvarsenheten. Båda grupper präglas av välvillighet gentemot demokrati, religiösa minoriteter och kvinnor och de försvarar effektivt alla de människor som tillhör målgrupperna för IS terrorism. Både YPG och YPJ är fullt jämförbara med de brigader som stred mot Francos fascister i Spanien på trettiotalet för att försvara den demokratiska republiken. Kurdistans regionala styren är också ansedda som välfungerande demokratier, vilket är en nagel i ögat på IS, som drömmer om ett shariakalifat. Kurdistan, som förespråkar demokrati, jämställdhet och pluralism är en naturlig vän till Sverige, vilket den rödgröna regeringen klargjort.
Enligt både brittiska säkerhetspolisen MI6 och den förre detta amerikanska utrikesministern Hillary Clinton är en av de största sponsorerna till IS saudiska finansiärer, såsom rika prinsar, men de saudiska myndigheterna ser mellan fingrarna när det gäller denna finansiering. Saudiarabien är vår stamkund när det kommer till vapenhandel. År 2014 sålde vi vapen och vapensystem till landet för ungefär 338 miljoner kronor. I en dokumentär gjord av nyhetskanalen Aljaazera kan man också påvisa att IS skapande var en direkt effekt av NATO:s och USA:s geopolitiska förvaltning av Irak efter invasionen av landet år 2003, då det lämnats ett maktvakuum efter avsättandet av Saddam Hussein. Detta maktvakuum närde IS sig på. Vi ska då inte heller glömma att USA och NATO-länderna tillhör svensk vapenindustris stamkunder.
Alla de resurser IS lyckats anskaffa har varit till stor fördel i kriget mot kurderna – ett maktinflytande som Sverige indirekt bidragit till på grund av vår utrikespolitiska klumpighet. Kurderna å andra sidan är kroniskt undernärda rent militärt, en stor svaghet gentemot Islamiska statens militära framfart.
Svensk vapenhandel har haft indirekta konsekvenser för demokratier som Kurdistan och närt totalitära grupper som IS. Därför kan 2014 års exportvinst på 8,4 miljarder kronor också sägas representera det blod som spillts i bergen i Kurdistan. Med det i åtanke har Sverige en än större anledning att agera för att hjälpa kurderna.
Regeringen överväger att skicka trupper till Kurdistan, vilket är nobelt, men inte tillräckligt.
Sverige har ett gott förråd av fordon, artilleri och andra resurser som skulle kunna vara ett viktigt bidrag i kurdernas försvarskamp.
På Socialdemokraternas hemsida står det under rubriken utrikespolitik att S ” vill att svensk utrikespolitik ska bli mer progressiv och aktiv”, samt att partiet ” vill stärka det svenska arbetet för att främja mänskliga rättigheter”.
Nu när Socialdemokraterna befinner sig i regeringsställning vore det ju därför ypperligt att införliva sina internationella viljor via denna nya auktoritet och stötta progressiva rörelser som YPG och YPJ. Vi borde också sluta med att armera aktörer som går emot våra utrikespolitiska mål, som Saudiarabien eller NATO-länder. Vi har resurserna och möjligheterna att hjälpa kurderna i deras kamp för överlevnad. Nu måste vi agera.
