Debatt: Det är bedrägligt att skylla klimatkrisen på företagen när vi alla bär skuld

I en text om klimatkrisen i Dagens ETC den 19 september ingår Johan Jenny Ehrenberg en ohelig allians med nyliberaler. Det är kanske lite förvånande, men det beror förmodligen på att idén är så attraktiv att hen inte kan motstå. ”Du är inte skyldig till klimatkrisen” är huvudbudskapet och även titeln på artikeln.
 


Argumentet bygger på att man kan peka ut knappt 200 företag som står för de mesta av utsläppen. Ibland säger man cirka 100 företag. Ehrenberg menar att det är dessa som har ansvaret, och hela ansvaret.
 


Det är som sagt en mycket attraktiv tanke att du och jag, att vi, var och en av oss, inte har någon skuld. Den ligger istället hos ett begränsat antal giriga kapitalister. Men den är bedräglig, och Ehrenberg överger den faktiskt längre ner i texten, men drar inte konsekvenserna av sitt eget resonemang.
 

Klimatkrisen är verkligen historiens största marknadsmisslyckande, som Nicholas Stern sa för nu snart 20 år sedan. Men det betyder inte att vi, som medborgare och konsumenter, inte har ansvar. Det har vi, genom våra val, varje dag och vart fjärde år.
 


Svenskar, även med blygsamma inkomster, hör till de rikaste i världen. Vi flyger mellan fyra och fem gånger så mycket som världsgenomsnittet och 80 procent av det är turism. Våra förutsättningar för att sänka utsläppen är bland de bästa i världen men ändå når vi inte våra mål. 

Den alliansen är ohelig och tjänar inte omställningen till ett rättvist och hållbart samhälle.


Det finns verkligen fattigdom i Sverige, och dessa personer har låga utsläpp. Men tidningsredaktörer, bibliotekarier och byggnadsarbetare kommer också upp i löner som innebär att de tillhör de tio procent av jordens befolkning som faktiskt är rikast och som står för hälften av alla utsläpp. 70 procent av svenskarna tillhör denna grupp, enligt Oxfams rapport från 2023. 

Det kan vara en utmanande tanke när man har svårt att få pengarna att räcka, men det beror på att den globala ojämlikheten är så hög.
 


Men detta är inte det främsta argumentet mot Ehrenbergs budskap. Genom att påstå att vi inte har något ansvar för allt vi köper och förbrukar så tar man också bort vår agens. Vi görs till nickedockor, viljelösa boskap som inte klarar av att handla i enighet med vår övertygelse. Trots kritiken mot marknaden, tar Ehrenberg den som utgångspunkt och lierar sig på så sätt med nyliberalerna. Den alliansen är ohelig och tjänar inte omställningen till ett rättvist och hållbart samhälle.
 


Sanningen är att vi har både ansvar och agens. Och den sanningen är befriande! Vi bör ta vårt ansvar och därigenom arbeta för en bättre värld. Inte skylla på storkapitalet och sen fortsätta som vanligt med våra inköp, resor och köttstinna dieter och tänka att det där får någon annan ordna upp. Ansvaret är delat.

I en demokrati kommer förändring också från folket. Vad vi behöver nu är människor som både vågar ta eget ansvar och utkräva ansvar från politiker och företagsledare. Det finns många skäl att göra det, men det allra viktigaste är att det är det rätta.

SVAR DIREKT Johan Jenny Ehrenberg: ”Jag smiter inte från mitt klimatansvar”