Debatt: SVT gör samma misstag igen med ”Starkast vinner”

När SVT-dokumentären ”Smalast vinner” släpptes i våras väcktes en het debatt om sambandet mellan ätstörningar och sociala medier. Men dokumentären möttes av kritik. Dels för att den utelämnade männens perspektiv, dels för att den riskerade att trigga ätstörningar. Producenten Frida Söderlund svarade då att en uppföljare om män var på väg.

Nu är ”Starkast vinner” här. Och tyvärr blir det fel – igen. 

Trots kritiken skildras ämnet ännu en gång på ett sätt som brister i både kunskap och ansvar. För den som redan är sjuk eller i riskzonen för att utveckla en ätstörning kan det som är avsett som varnande bli inspirerande.

När producenten ombads motivera varför triggande material visas upp i ”Smalast vinner” förklarade hon att redaktionen gjort en journalistisk bedömning. Vad denna bedömning grundas på är oklart. 

Klart står däremot att produktionen verkar ha missat Frisk & fris lektion i ansvarsfull medierapportering. Frisk & fri är Sveriges riksorganisation för ätstörningar. Redan i våras kritiserade de traditionella medier för användandet av triggande bilder, eftersom det förstärker spridningen och reproducerar stereotypa uppfattningar om ätstörningar.

Trots det upprepar SVT misstaget – utan vidare förklaring.

Riksorganisationen har dessutom formulerat rekommendationer för hur ämnet kan skildras på ett ansvarsfullt sätt. Använd inte före-efter-bilder. Tänk på språkbruk. Undvik siffror. Och så vidare. Det är som om SVT läst guiden baklänges. De gör precis tvärtom.

Jag skulle inte rekommendera någon med ätstörning att titta.

Frisk & fri erbjuder till och med sitt stöd till produktioner som vill undvika snedsteg. Varför har man inte tagit den hjälpen?

Att skildra ämnet på detta sätt är inte bara onödigt, det är skadligt. Vi behöver inte se bilderna för att förstå. Och att de finns ett klick bort är inget försvar – det är just därför public service borde ta större ansvar.

Jag skulle inte rekommendera någon med ätstörning att se ”Starkast vinner”. Och det säger något i sig – borde inte just den målgruppen vara den man vill nå och skydda?