Debatt: Vi ser fram emot att Boliden döms – och kräver global miljörättvisa!

Pinochet, samma diktator som i Chile mördat och förföljt tusentals människor och fördrivit många av oss från landet öppnade landets dörrar på vid gavel för transnationella företag. Det var under sådana omständigheter som företaget Boliden passade på att skicka 20 000 ton miljögiftigt slam för att dumpas ner utanför staden Arica i norra Chile.

Få vågade då säga emot övergrepp mot de mänskliga rättigheter eller ifrågasätta företagens agerande då rättssäkerheten i Chile var satt på undantag.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Bolidens avfall innehöll arsenik, kvicksilver och bly. Det lades på hög i Aricaförorten Polígono, en stadsdel där unga familjer med småbarn flyttade in. Där lekte barn som kunde varit våra utan att vare sig de eller deras föräldrar anade att lekplatserna och marken husen var byggda på bestod av giftavfall.

Åren efter ökade missfallen, cancerfallen och missbildningarna bland nyfödda. Fattiga människors oro avfärdades i ett samhälle där bara den som har pengar har rätt till kvalitetssjukvård och möjlighet att få sina farhågor tagna på allvar. Företagens rättigheter gick före.

Det skulle ta lång tid innan de förgiftade familjer vågade stämma företaget, men deras röster drunknade i orättvisans hav. Men med hjälp av solidariska miljöjurister, antropologer och journalister har dock rättstvisten fortsatt och nu, nästan tre decennier efter miljöbrottet, har deras fall nått Skellefteå tingsrätt.

Vi som skriver under denna debattartikel är latinamerikanska kvinnor som bor här i Sverige. Några av oss har bott här sedan vi flydde från diktaturerna i Latinamerika under 70- och 80-talet, medan andra flydde hit från de marknadsliberala diktaturerna som gjorde oss framtidslösa.

Sverige blev för oss en tillflykt från förtryck och vi fann ett land som förutom att värna om mänskliga rättigheter var föregångsland beträffande miljöfrågor. År 1972, under den första FN-konferensen om hållbar utveckling i Stockholm, fördömde dåvarande statsminister Olof Palme USA:s användning av gifter i sin krigsföring i Vietnam. Han använde begreppet ”ekocid” och tusentals svenskar mobiliserades för att få världssamfundet att erkänna ekocid som ett brott i såväl fredstid som i tid av krig. Några år efter blev ekocid förbjudet inom krigsföring.

Nu i veckan kommer offren för Bolidens ekocid se till att deras röster hörs genom deras juridiska ombud och vittnen som kommer från Chile till tingsrätten i Skellefteå. Under tiden kommer vi som bidrar till att bygga upp Sverige och är bosatta i Stockholm, Uppsala, Västerås, Malmö eller Göteborg vänta med spänning på utslaget i detta fall, som berör oss djupt då det kunde ha varit våra barn och vi som drabbats.

Därför vill vi nu höja våra röster för att kräva miljörättvisa. Vi vill även kräva rättvisa skadestånd till de drabbade, även om pengar inte kan göra ekocidbrottet ogjort kan den delvis lindra lidandet och den ekonomiska stressen för de drabbade och deras familjer – särskilt i ett land där hälsovård är en handelsvara.

Vi vill tro att rättsväsendet i Sverige inte gör skillnad på rättigheter för folk här och folk i det globala Syd.

Vi vill gärna tro att den svenska regeringens mål om en giftfri miljö inte gör skillnad på människor här och våra medsyskon och barn på vår ursprungskontinent. Även de har rätt till ett giftfritt liv.

Vi vill gärna tro att svenska folk­ets fördömande av ekocid en gång i tiden inte glömts bort. Därför vill vi att ekocid fördöms även under fredstid – i synnerhet om brottet skedde under diktaturstyre.

Därför hoppas vi att ekocidbrottet Boliden begick i norra Chile fördöms moraliskt av den solidariska allmänheten i Sverige, samt juridiskt av rättsväsendet.

Vi ser fram emot att Boliden döms och kräver global miljörättvisa!