Debatt: Lund kan inte rädda alla – men några av Gazas barn

Barnen i Gaza lever i en av världens värsta humanitära katastrofer. Omkring 18 000 barn har dödats sedan oktober 2023, och omkring 34 000 har skadats. Det totala antalet barn som mist livet eller blivit sårade uppgår till över 50 000, enligt Unicef (siffror till och med 30 juli 2025).

Unicef bedömer att den miljon barn som bor i Gaza lider av omfattande trauma.
 Unicef beräknar att runt 40 000 barn har förlorat en eller två föräldrar. Majoriteten tas om hand av släktingar, men en grupp är ensamma inne i krigszonen. De barn som överlever gör det ofta med svåra skador – amputerade armar och ben, brännskador som aldrig kommer att läka fullt ut och trauman som förföljer dem resten av livet.

Hunger och sjukdomar sprider sig snabbt. I juli 2025 dog över 24 små barn av svält, och mer än 12 000 barn under fem år klassades som akut undernärda, enligt Unicef. 
Gaza stad är särskilt hårt drabbad. Siffror från Unicef pekar på att barns undernäring på kort tid har fyrdubblats.


Enligt FN-stödda IPC, som övervakar livsmedelstillgång och svält, råder i Gaza stad den värsta fasen av svält. Nästan alla skolor är förstörda – 97 procent – och över 650 000 barn saknar undervisning, enligt Unicef. Sjukhus bombas, vårdpersonal arbetar under omöjliga förhållanden och hundratals attacker mot vårdinrättningar har dokumenterats. 

Barnen i Gaza står utan mat, utan vård, utan skolgång och alltför ofta utan sina föräldrar.


Nu är det dags att ställa den svåraste av frågor: Vad är Sverige för samhälle om vi som bor här inte hjälper när barn svälter, bombas och lemlästas? Vad säger det om oss om vi väljer att vända bort blicken när tusentals barn ropar efter hjälp?


Det går inte att blunda. Att passivt se på när barn mister sina liv, allvarligt skadas och traumatiseras är att svika allt det som det svenska samhället påstår sig stå för. 

Det handlar inte om politik – det handlar om mänsklighet. Det handlar om barns rätt att leva, barns rätt till trygghet, barns rätt till en framtid.


Inte bara länder, utan också städer kan agera.

Miljöpartiet föreslår att Lunds kommun agerar för att hjälpa barnen i Gaza.


Fem tyska städer, däribland Hannover, har gått före och erbjudit sig att ta emot evakuerade barn från Gaza. Hannover och de andra tyska städerna vill i första hand ge omkring 20 barn vård, omsorg och skolgång. Ska Lund stå passivt när andra visar mod och medmänsklighet? Eller visa att även Lund kan vara en plats där mänskligheten sätts före cynismen? Det går inte att säga att man står för solidaritet om man inte vågar handla när det gäller.

De kan få vård vid Skånes universitetssjukhus, skolgång i kommunens klassrum och omsorg i Lundabornas hem. 

Lund har både erfarenhet, kompetens och hjärta nog att ge en fristad för barn som just nu lever i mardrömmens verklighet. De kan få vård vid Skånes universitetssjukhus, skolgång i kommunens klassrum och omsorg i Lundabornas hem. Men framför allt kan Lund ge dem hopp om en framtid.

Barnkonventionen är svensk lag. Den säger att barnets bästa alltid ska komma i första rummet. Den säger att alla barn har rätt till liv, till hälsa, till skydd och till utbildning. Men vad är lagar och konventioner värda om de inte följs när det verkligen gäller? Vad är ett löfte om barns rättigheter värt om vi alla inte agerar när barnens liv hotas varje dag?

Lund kan inte rädda alla. Men några. För de barn som får komma till Lund betyder det allt. Det är skillnaden mellan liv och död, mellan förtvivlan och hopp. Om vi inte ens är beredda att göra det lilla vi faktiskt kan – vilket samhälle är vi då?


Vi föreslår att Lunds kommun uttalar sin beredskap att ta emot barn från Gaza för vård, omsorg och skolgång under en initial period om tolv månader, med möjlighet till förlängning i samverkan med staten.

Vi vill att Lunds kommun ska snarast börja föra en dialog med regeringen, Migrationsverket, Region Skåne och internationella organisationer för att ordna de juridiska och praktiska förutsättningarna för mottagandet.

Nu är det dags att sluta blunda och börja agera. Dags att visa mänsklighet.