Debatt: Börja med en abdikation – låt det leda till republik

Sveriges högsta offentliga ämbete har gått i arv inom en handfull familjedynastier sedan Gustav Vasa införde arvsrätt till tronen på 1500-talet. Arvsmonarkin är en kvarleva från det fördemokratiska Sverige. Då var vi ett land som var sämre än det vi lever i nu. Ett fattigt och efterblivet jordbruksland i norra Europa. Internationellt betraktas numera Sverige som ett föregångsland på många områden och detta är någonting vi faktiskt kan vara stolta över.

I en monarki frodas fjäsk och personkult kring kungligheterna.

En abdikation skulle leda till ett vägskäl. Ska vi då passa på att demokratisera statsskicket fullt ut och välja vår allra högsta företrädare på demokratisk väg, eller ska vi fortsätta att blunda för det uppenbart odemokratiska och låta statschefen ärva ämbetet? Det handlar även om hur vi vill att andra ska se på oss och hur vi ska fortsätta att visa vägen på den internationella arenan.

Våra folkvalda politiker måste nu börja planera för framtiden. Regeringen bör tillsätta en utredning om det svenska statsskicket i syfte att införa republik. En abdikation kan leda till någonting konstruktivt och bli ett första steg mot ett fullt ut demokratiskt statsskick där landets högsta offentliga ämbete utses efter kompetens och duglighet, inte genom arv.

Införandet av republik kommer att innebära en mängd positiva förändringar. Låt mig ge några exempel:

• Utveckling av demokratin. I början av 1900-talet pågick ännu kampen för rösträtten. Införandet av allmän och lika rösträtt 1919 var en seger för tanken på alla människors lika värde. Avskaffandet av monarkin är nästa steg i detta trägna arbete. Grundlagens skrivelse om att ”all offentlig makt i Sverige ska utgå från folket” blir äntligen verklighet och inga offentliga ämbeten kommer längre att gå i arv.

• Jämlikhet inför lagen. Det blir ingen särbehandling i grundlagen av en grupp individer bara för att de har råkat födas inom en utvald familj. Hittills har den som har fått ärva tronen haft såväl straffrihet som makten att styra över sina barns och släktingars äktenskap. Religionsfrihet har han dock inte, eftersom den ”rätta” tron står föreskriven i grundlagen.

• Ökad redovisning. I republiken kommer anslag och utgifter kring statschefsämbetet att redovisas öppet och ingå i samma regelverk som samtliga offentliga utgifter i övrigt. Transparens gentemot medborgarna är en av demokratins grundstenar. Kungen styr och ställer dessutom över många statliga fastigheter, bland annat på Djurgården i Stockholm. I republiken kommer fastigheterna att administreras av statliga organ.

• Ett mer modernt och rakryggat samhälle. I en monarki frodas fjäsk och personkult kring kungligheterna. Grundidén med nuvarande statsskick är ju att monarken är satt över alla andra människor. Många är också de som upprätthåller detta oskick för egen vinning.

Frågan om statsskicket handlar om principer. Ska verkligen landets högsta offentliga ämbete, i en demokrati, gå i arv inom en familj bara för att ”det alltid har varit så”? En abdikation blir en unik möjlighet för oss i Sverige att demokratisera vårt statsskick. Det är hög tid att Sveriges invånare ges rätten att välja sin egen statschef.