Debatt: Vårt välstånd är organiserat slöseri

Vårt nuvarande ekonomiska system bygger på ständigt ökande ekonomisk tillväxt. Tillväxten är i sin tur en värdemätare på välstånd i vår marknadsekonomi men också ett stort bidrag till våra miljöproblem. Om välstånd istället hade mätts utifrån människornas välbefinnande, där inte bara ekonomin räknades hade säkert förutsättningarna för samhällets hållbarhet sett annorlunda ut.

Sveriges ekonomiska tillväxttakt har under det tidiga 2000-talet legat på omkring 3 – 4 procent årligen. Det ständiga kravet på ökad tillväxt har tvingat fram metoder för att få människor att konsumera mer. Samtidigt strävar allt fler efter ett hållbart samhälle, men utvecklingen av miljövänliga produkter går stick i stäv med behovet av ekonomisk tillväxt. När marknaden blir mättad borde vi ju inte behöva köpa nya produkter innan de gamla blivit obrukbara.

När jag var liten, under 1950-talet, skaffade vi en telefon. Av Vänersborgs 17 000 invånare var det bara ett hundratal som hade telefon. Antalet telefoner ökade sedan snabbt och bidrog till den ekonomiska tillväxten. Så småningom hade i stort sett alla hushåll i Sverige en telefon. Marknaden var mättad. Tillväxten inom telekombranschen minskade och i stort sett all tillverkning av telefoner i Sverige upphörde. I samband med mobiltelefonexplosionen i början av 1990-talet startade en ny uppgång, men även då fick vi se samma mönster. Ericsson gick från att vara en av de största tillverkarna i världen till att lägga ned all mobiltelefontillverkning.

Under 1970-talet arbetade jag som konstruktör på Saab. Saab 96 tillverkades nästan oförändrad under tjugo år. Sedan följde SAAB 99, 90, 900, 9000 och 9–5 med allt kortare livslängd per modell. Alla vet hur det slutade!

Under andra halvan av 1900-talet var produkterna ganska så stabila och säkra. Produkternas ekonomiska och tekniska livslängd ökade, man pratade om svensk kvalitet. Men det innebar också att behovet av att köpa nya produkter minskade på en allt mer mättad marknad.

För att uppnå hållbar utveckling är tidlös design en av de viktigaste faktorerna. Den sparar material, energi, utsläpp och avfall. Men när den ekonomiska tillväxten i Sverige började avta i mitten av 1970-talet kom företagen på begreppet planerat åldrande. Varor måste konsumeras, slitas ut, ersättas och kasseras i allt hastigare tempo för att tillväxten inte ska sjunka.

Filosofin bakom planerat åldrande är att genom design ändra en produkt så att den gamla modellen verkar föråldrad. Förändringar av en produkt görs då inte för att förbättra produkten funktionellt eller estetiskt utan för att göra den tidigare modellen gammalmodig.

Ett bra exempel på detta är att många idag bytt ut sin smarta telefon för att den gamla känns omodern. Det finns till och med företag som lockar kunderna med att de kan byta telefon en gång om året. Modebranschen har fulländat detta med ständigt nya kollektioner och trender. Köplusten trycks in i kunderna. Köpstarka personer byter bil, inte för att den gamla är dålig, utan för att en ny känns fräschare. Det är organiserat slöseri, men det ökar den ekonomiska tillväxten.

Behovet av en ständigt ökande ekonomisk tillväxt går alltså inte ihop med ett hållbart samhälle. Miljöfaktorer som lång hållbarhet, kretsloppsfilosofi och energisparande går stick i stäv med ekonomisk tillväxt som istället kräver korta produktlivslängder med ständig nytillverkning av produkter och energislukande distribution av dessa.

Vi måste stoppa det organiserade slöseriet.