Tidö har problem med synen på barns rättigheter

För tre år sedan presenterade regeringen och Sverigedemokraterna överenskommelsen Tidöavtalet. Rädda Barnen uttryckte redan då oro för att den skulle leda till en försämring för barns rättigheter. När vi nu följer upp genomförandet av Tidöavtalet, ser vi att våra farhågor har besannats.

Ända sedan 1990 har Sverige varit bundet att följa barnkonventionen. Därefter har det gradvis skett förbättringar i lagstiftning och i praktiken. Ett viktigt steg togs 2020 då barnkonventionen blev svensk lag och fick samma rättsliga bindande verkan som andra lagar. Men nu har trenden vänt.

Tre år med Tidöavtalet har flyttat Sverige längre ifrån barnkonventionen. Regeringen har förvisso presenterat förslag som kan främja barns situation, så som ny socialtjänst och stärkt barnrättsperspektiv på skyddade boenden – men samtidigt sker stora reformer som går emot barns rättigheter.  

Till exempel att 13-åringar ska kunna dömas till fängelse.

De senaste tre åren har Rädda barnen identifierat minst 26 statliga utredningar vilka innehåller ett eller flera förslag som allvarligt riskerar att inskränka eller kränka barns lagstadgade rättigheter. I flera fall har regeringen gått vidare med förslagen. Bara under en vecka i september presenterade regeringen reformer med åtta åtgärder som går emot barnkonventionen. Till exempel att 13-åringar ska kunna dömas till fängelse, att redan utsatta barnfamiljer ska få det ännu tuffare ekonomiskt, att nyanlända ska kvalificera sig för att få barnbidrag och att barn som inte misstänks för brott, eller har begått brott, ska kunna få fotboja som en öppenvårdsinsats från socialtjänsten.

Vi kan se att förslagen gör en tydlig skillnad på barn och barn. Till exempel barn i socioekonomisk utsatthet, som riskerar stigmatisering och försämrade villkor till följd av åtgärder som bidragstak eller att barnfamiljer ska kunna vräkas om någon i hushållet begått brott i närområdet. Barn som begått brott riskerar strängare straff och barnfängelser. Nyanlända barns chans till en trygg uppväxt och utveckling hotas av förslag om mer begränsad välfärd, tillfälliga uppehållstillstånd och stora svårigheter kring familjeåterförening. Vi möter barn från flera av de drabbade grupperna i vår verksamhet. Diskrimineringen är något de märker av tydligt.

Det saknas inte kunskap eller varningssignaler. Flera av förslagen går emot såväl forskning som beprövad erfarenhet, och har kritiserats av regeringens egna expertmyndigheter och Lagrådet. Kritik kommer även från yrkesverksamma som ska tillämpa lagarna. Trots varningsflaggorna går regeringen vidare med åtgärderna.

Det vi ser är ett mönster som förändrar hur vårt samhälle förhåller sig till barn. Fram träder en syn där barn ska straffas i stället för att skyddas, där rättigheter gäller vissa barn och försvagas för andra. Men det går att utveckla politiska reformer för utmaningar som kriminalitet och segregation, på ett sätt som respekterar och stärker barns lagstadgade rättigheter. Våra politiker behöver prioritera lösningar som fungerar.

• Säkerställ att alla politiska reformer lever upp till barnkonventionens krav och att inga åtgärder leder till att rättigheter dras tillbaka för en grupp barn. Dra tillbaka förslag som hotar barns rättigheter.

• Säkerställ att reformer bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Ta vara på all den kunskap om barn och fungerande metoder som finns hos praktiker och andra experter, innan förslag läggs fram.

• Hitta strukturerade sätt att ta in och beakta barns åsikter i alla beslutsprocesser, även i lagförslag.

Vi är skyldiga att stå på barnens sida. Inte som slagträ i debatter, utan som människor med rätt att växa upp i trygghet och med framtidstro, oavsett bakgrund.