Debatt: Hotet mot den fria kulturen kommer från höger

Det börjar bli skarpt läge i ”kulturkriget”. I allt fler länder världen över är det fria ordet förenat med livsfara. Konstnärer stoppas, fängslas och dödas. Oersättliga konstverk attackeras och dödas. Totalitära krafter gör sitt bästa för att radera kulturyttringar som avviker från den egna världsbilden. Vi ser det i Putins Ryssland, i Orbáns Ungern och i Trumps USA, där presidenten dragit in bidragen för många kulturorganisationer, satt sig själv som styrelseordförande i den viktiga institutionen Kennedy center och gjort sig av med personer vars åsikter han inte gillar.

Offentligt finansierad konst och kultur ska kunna detaljstyras av politiker och principen om armlängds avstånd i praktiken skrotas.

Där är vi inte i Sverige än. Men kulturkriget pågår även här hemma. Gång på gång ertappas SD-politiker med försök att styra vad som ställs ut på museer, vad man får läsa på bibliotek eller spela på en scen. I framtidsvisionen Tidö 2.0 visar en samlad höger sina kort helt öppet: offentligt finansierad konst och kultur ska kunna detaljstyras av politiker och principen om armlängds avstånd i praktiken skrotas.

I Region Stockholm har Moderaterna slagit in på samma väg. De går ogenerat fram med förslag om drastiska sänkningar av kulturbudgeten och avskaffade offentliga stöd för bland annat folkbildning. Samtidigt deklarerar Kristdemokraterna stolt att de vill avskaffa hela Region Stockholms kulturförvaltning i sitt budgetförslag för 2026.

Nyligen krävde Moderaterna att kulturutövares privata åsikter ska avgöra om verksamheter ska få kulturbidrag eller inte. Det banar väg för åsiktsregistrering och reser en rad allvarsamma frågetecken. Ska vi bara ge kulturbidrag till verk där alla medverkande har privata åsikter som vi håller med om? Var går gränsen och hur håller vi reda på vad var och en tycker?

Konstnärer åtnjuter yttrande- och åsiktsfrihet, precis som alla andra medborgare. Den som bryter mot lagen ska lagföras. Man kan tycka om konst och man kan tycka mindre om den. Man kan tycka om konstnären eller man kan tycka illa om konstnären. Ingen behöver ta del av konst som man inte uppskattar.

Men deras privata åsikter ska inte påverka möjligheten till offentlig finansiering.

Konsten är en nödvändig del av ett demokratiskt och öppet samhälle. Därför måste vi värna och fortsätta finansiera den infrastruktur som möjliggör ett fritt kulturliv i Stockholm. Syftet är att sprida glädje, provocera, överraska och väcka nya tankar, inte bekräfta det vi redan tycker. Stödet till kulturen måste särskiljas från innehållet i kulturuttrycken som inte ska styras av politiska agendor eller personliga tyckanden om konstnärernas åsikter.

 Att det här ens behöver sägas 2025 är oroande i sig.