Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vårdskador skördar fler offer än trafiken

”Vårdskador medför förlängda sjukhusvistelser för runt 50 000 patienter varje år”, skriver debattörerna. 
”Vårdskador medför förlängda sjukhusvistelser för runt 50 000 patienter varje år”, skriver debattörerna.  Bild: Bild: Claudio Bresciani/TT

Dagens ETC.

Varje år drabbas 100 000 patienter av vårdskador. Vart tionde vårdtillfälle leder alltså till skador. Trots att vårdskadorna skördar fler offer än trafikolyckor och gängvåldet tillsammans, så satsar samhället alldeles för lite resurser på att öka kunskapen om hur detta kan undvikas. Det skriver Mats Berglund, riksdagsledamot MP och Dag Larsson, riksdagsledamot S som båda sitter i socialförsäkringsutskottet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vårdskador är tyvärr vanliga i Sverige. Varje år drabbas cirka 100 000 patienter av vårdskador – alltså skador som skulle kunna undvikas. Det motsvarar ungefär en skada vid vart tionde vårdtillfälle. Dessvärre stannar det inte ”enbart” vid skador. 1 200 personer dör årligen på grund av vårdskador vilket betyder att hälso- och sjukvården skördar många fler dödsoffer än trafikolyckorna och gängvåldet tillsammans.

Det bristande säkerhetsläget inom vården orsakar stort mänskligt lidande och innebär ett enormt resursslöseri i redan ansträngda budgetar. Exempelvis medför vårdskadorna förlängda sjukhusvistelser för runt 50 000 patienter varje år. Kostnaden för dessa beräknas vara cirka sju miljarder kronor per år, vilket motsvarar ungefär 14 procent av de totala kostnaderna för all somatisk sjukhusvård. Det är kostnader som drabbar andra delar av sjukvården och som istället kunde användas för annan vård, inte minst för att kapa köerna. Räknar man även in kostnaderna för förlorad arbetsinkomst, rehabiliteringskostnader, med mera, så är den totala samhällskostnaden mångdubbelt högre.

Exakt hur omfattande problemet är vet vi inte då mörkertalet är stort. Siffrorna ovan handlar enbart om den somatiska (kroppsliga) sjukhusvården, eftersom det saknas data från andra delar av vården, såsom barnsjukvård, hemsjukvård, primärvård och psykiatri. Då och då kommer varningar och larm om risker för patientsäkerheten, såsom långa väntetider i cancervården, eller leveransproblem som skapar många inställda operationer. Men dessa larm bemöts ofta av lugnande besked om att ”patientsäkerheten har högsta prioritet” och att ”patientsäkerheten inte är hotad”. Man kan undra vad det egentligen betyder och på vilka grunder olika uttalanden vilar. Vi menar att det finns ett behov av tydliga och faktabaserade beskrivningar av riskerna och säkerhetsnivån för olika delar av hälso- och sjukvården.  

Socialstyrelsen presenterade i somras ett förslag till den första svenska nationella handlingsplanen för patientsäkerhet. Den tar upp fem fokusområden: 1) ökad kunskap om inträffade vårdskador, 2) behov av tillförlitliga och säkra system, processer och rutiner, 3) ökad medvetenhet om hur säker vården är idag, 4) behov av stärkta metoder för analys, lärande och utveckling, 5) ökad riskmedvetenhet och beredskap. 

Handlingsplanens fem prioriterade områden har potential att utgöra grunden i ett fortsatt arbete för en säkrare vård i hela landet. Men vi anser att den saknar konkretion och behöver kompletteras med en tydligare strategi för genomförandet. Exempelvis, hur ska kunskapen utvecklas? Kunskap är ett fundament i planen och därför är frågan om ny forskning helt centralt för att handlingsplanen ska ge effekt i form av stärkt patientsäkerhet och färre vårdskador.

Vi menar att arbetet med patientsäkerhet bör vara baserat på vetenskap i så hög grad som möjligt, liksom vården i övrigt. Tyvärr är forskning kring patientsäkerhet liten i förhållande till problemets storlek och inget forskningsråd eller organisation har idag ett ansvar för forskning eller koordinering av forskning inom området. Årligen avsätts några miljoner till forskningen, vilket kan jämföras med vägtrafiken, där det avsätts 100 miljoner kronor årligen till säkerhetsforskning från offentliga medel. Detta trots att omkomna och skadade är radikalt fler inom sjukvården än inom trafiken.

Behovet av ökad kunskap kring vårdskadorna och deras konsekvenser är stort. Inte minst i en tid när vården genomgår stora förändringar med nya, avancerade behandlingar, förändrad organisation och framför allt ökande digitalisering. Det krävs en bättre systematik för att förutse och förebygga risker och oönskade konsekvenser.

Målet måste vara att kraftigt minska både kostnader och personligt lidande. Ingen ska behöva drabbas av onödiga vårdskador som skulle kunna förebyggas genom mer kunskap och ett effektivt arbete för att stärka säkerheten i vården.

00:00 / 00:00