Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Våga prata om sexualitet och psykisk ohälsa

”Frågor som rör psykisk ohälsa, sexualitet, könsidentitet och samliv behöver lyftas i fler sammanhang”, skriver debattörerna.
”Frågor som rör psykisk ohälsa, sexualitet, könsidentitet och samliv behöver lyftas i fler sammanhang”, skriver debattörerna. Bild: Bild: Christine Olsson/TT

Dagens ETC.

Det borde vara en rättighet att få tillgång till en vård som ser sexualiteten som en viktig aspekt av individen, skriver dagens debattörer.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Psykisk ohälsa är numera en folksjukdom och en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Sexualiteten påverkas ofta när man drabbas av psykisk ohälsa. Sexualitet, intimitet och närhet är viktiga delar av livet och viktiga aspekter av människans psykiska välbefinnande. Därför kan också sexuell problematik i sig leda till sämre psykisk hälsa. Trots det lyfts frågan sällan i kontakt med vården såvida den hjälpsökande inte själv söker för sexuell problematik.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det kan vara svårt att veta vart i vården man ska vända sig med frågor kring sexualitet. Mottagningar med särskilt fokus på sexualitet saknas på de flesta platser i landet. Sjukvården i stort är också organiserad utifrån ett slags uppdelande mellan psykiska och somatiska (kroppsliga) besvär och frågeställningar kring sexualitet låter sig inte så enkelt indelas enligt denna struktur. För att möta frågor om sexualitet behövs ofta ett helhetstänkande som inbegriper både psyke och somatik och som beaktar även relationella och sociala aspekter.

Folkhälsomyndigheten och statens folkhälsoinstituts rapport ”Sex, hälsa och välbefinnande” från 2012 visar att hälso- och sjukvården brister i att tillgodose behov av rådgivning och behandling kring sexualitet och samlevnad hos vuxna och äldre. Studien visar också att utbildningen inom hälso-och sjukvården ibland negligerar den sexuella aspekten. Fortfarande berörs sexualitet överhuvudtaget inte i någon större utsträckning inom de flesta människovårdande utbildningarna.

Idag är utmattningssyndrom, depression och ångest några av våra vanligaste folksjukdomar. Frågor som rör sex, samliv och partnerskap bör lyftas i såväl primärvård som specialistvård och i andra möten, så att den drabbade och dess partner, i ett tidigt skede, informeras om att dessa sjukdomar kan påverka lust och förmåga till sex, och att det är ett normalt förlopp inom diagnosbilden. Sexualiteten är en aspekt av individen och finns det ingen lust i livet så saknas helt naturligt ofta också den sexuella lusten. Medicinering av olika slag kan också påverka såväl sexuell lust som förmåga. Information och kunskap kring dessa frågor underlättar sjukdomsförloppet genom att skapa förståelse för hur olika faktorer hänger samman och genom att lyfta av det ok av skuld som ofta redan ligger på den drabbade.

Bland äldre är ensamhetsfaktorn en viktig aspekt att beakta, både efter förlust av livspartner och efter att ha drabbats av psykisk ohälsa. Och vad händer med samliv och relation om man plötsligt bli vårdare till sin partner? Vidare är kunskapen om äldre hbtq-personer närmast obefintlig inom äldreomsorgen. En flytt till äldreboende kan innebära att äldre tvingas återgå till ett liv där man måste ljuga om sin sexuella läggning.

Vad händer i samliv om man har en perceptionsförmåga som innebär att man exempelvis uppfattar känsel annorlunda? Om man dessutom har svårt att förstå eller läsa av sociala koder, vilket inte är ovanligt när man har någon form av autismspektrumstörning är risken för ensamhet och övergrepp större. Okunskapen kring dessa tillstånd är en bidragande orsak till denna risk.

De flesta HBTQ personer mår bra, men både fysisk och psykisk ohälsa är vanligare och ofta allvarligare än hos den övriga befolkningen. Nedsatt psykiskt välbefinnande är dubbelt så vanligt och självmordsförsök förekommer betydligt oftare än hos unga heterosexuella. Var fjärde homo- och bisexuell kvinna och var tionde man har någon gång försökt ta sitt liv.

Studien ”Suicide and Suicide Risk in Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Populations: Review and Recommendations, Journal of Homosexuality” från 2011 visar alarmerande siffror för självmordsrisken hos personer med transsexualism. De främsta orsakerna anges vara oförstående föräldrar och bristande social acceptans. Bland de som genomgår behandling är självmord så vanligt som 800 av 100 000 i jämförelse med 13,3 per 100 000 bland den övriga befolkningen i Sverige. Mörkertalen antas vara stora, eftersom man i studien bara kunde undersöka den grupp som får behandling i form av hormonterapi och/eller könskorrigering. Antalet självmordsförsök varierar i kliniska undersökningar. Nyare studier visar att upp till 30 procent av transsexuella som söker hjälp någon gång försökt ta sitt liv.

Frågor som rör psykisk ohälsa, sexualitet, könsidentitet och samliv behöver lyftas i fler sammanhang. Sexualitet är starkt kopplat till vår upplevelse av identitet. Idag är det inte en självklarhet att bemötas utifrån ett helhetsperspektiv när man söker vård. Det borde vara en rättighet att få tillgång till en vård som ser sexualiteten som en viktig aspekt av individen.

Maria Andersson, Generalsekreterare RFSU

Louise Kimby, Mobiliseringsansvarig (H)järnkoll

Carl von Essen, Generalsekreterare Mind

00:00 / 00:00