Växtbaserad skolmat är inte symbolpolitik, Moderaterna

REPLIK. Christofer Fjellner (M) och Andréa Hedin (M) skrev en debattartikel i Dagens ETC den 21 april, där de bland annat ifrågasätter minskningen av kött i skola och omsorg.

Tack för ert engagemang i klimatfrågan. Men att beskriva mindre kött på skolor och äldreboenden som ”symbolpolitik” som ”slår direkt mot de sköraste och svagaste” är en inramning som inte tål att ställas mot fakta. Det är en retorisk konstruktion där allt som inte är motorvägar och elbilar reduceras till känslopolitik. Verkligheten är den motsatta.

Maten är en av få utsläppskällor som en kommun faktiskt rår över i sin egen verksamhet. När Stockholm serverar måltider i skolor, förskolor och på vård- och omsorgsboenden är råvaruvalet en konkret klimatåtgärd, inte en symbol.

Svenskt nötkött orsakar cirka 56 gånger mer växthusgaser per kilo protein än bönor, enligt Rise:s klimatdatabas. Att byta ut köttet mot baljväxter sänker måltidens klimatavtryck kraftigt, utan att näringen går förlorad. Tvärtom: protein, järn, fiber och folat finns i överflöd i den växtbaserade tallriken.

Detta är inte ideologi. Det är inköpspolitik baserad på vetenskap, och det är precis den sortens åtgärd kommuner ska göra när staten sviker.

Påståendet att kostomställningen ”slår direkt mot de sköraste och svagaste” är inte bara fel, det är upp och ner. WHO klassar processat kött som cancerframkallande. Livsmedelsverkets maxgräns på 350 gram rött kött och chark per vecka finns för att minska risken för tjock- och ändtarmscancer samt hjärt-kärlsjukdom.

Myndighetens egen modellering visar att om svenskarna höll sig under gränsen skulle vi få cirka 3 500 färre cancerfall och 14 900 färre fall av hjärt-kärlsjukdom per år.

Äldre på vård- och omsorgsboenden är precis den grupp som har mest att vinna på en kost rik på baljväxter, fullkorn och grönsaker, och minst att vinna på chark till frukost. Att kalla det omsorg att försvara korven är att förväxla vana med välfärd.

Ni ställer dessutom kostomställningen mot elektrifiering av transporter, som om kommunen tvingades välja. Det är en falsk dikotomi. Stockholm kan både bygga ut elbussladdningen och minska köttet i måltiderna – åtgärderna konkurrerar varken om budget eller beslutsvägar.

Att låtsas annat är inte realism, det är retorisk dimridå. Klimatomställningen är aldrig endera-eller, den är alltid både-och, och en kommun som inte använder alla verktyg den faktiskt har sviker sitt uppdrag.

Vill ni leta riktig symbolpolitik bör ni börja på EU-nivå. 82 procent av jordbruksstöden går till animalieproduktion, som samtidigt står för 84 procent av matsektorns klimatutsläpp, enligt Nature Food 2024. Nötkött och lamm fick över 580 gånger mer i CAP-stöd än baljväxter under 2020.

Det är inte en fri marknad. Det är politiskt riggade priser som gör det dyra billigt och det billiga dyrt. Att i det läget kalla en kommunal måltidsreform för ”symbolpolitik” är att vända kikaren bak och fram. De verkliga subventionerna, de som faktiskt påverkar svensken vid kassan, går inte till bönorna i skolmaten – utan till charken i kyldisken.

Stockholmarna förtjänar en klimatpolitik som bygger på vetenskap, inte på en ovilja att se maten som en politisk fråga överhuvudtaget. Skolmat och äldrekost är inte småsaker. Det är vardagens infrastruktur, och den ska byggas av Livsmedelsverkets kostråd och Rise:s klimatdata, inte av populism.

Om Moderaterna i Stockholm menar allvar med att värna de sköraste kan de börja med att läsa kostråden i stället för att raljera om dem.