Debatt: Riskerar du att gå i Tidöpartiernas migrationspolitiska väljarfälla?

Den 1 juni 2026 presenterade Tidöpartierna förslag till regler vilka beskrivs som en ventil för att stoppa de så kallade tonårsutvisningarna. Enligt förslaget skjuts risken för utvisning för tonåringarna fram från 18-årsdagen till 21-årsdagen.

Sedan de föreslagna reglerändringarna presenterades under presskonferensen har regeringspartierna insisterat på att tonårsutvisningarna nu har stoppats. Inga fler familjesplittringar på grund av oöverlagda regler! Eller?

Den som ändå känner sig lättad över ”tonårsventilen” behöver veta följande. 

Enligt lagändringar som träder i kraft den 12 juli 2026, vilka Tidöpartierna arbetat fram och drivit igenom under omröstning i riksdagen den 9 juni (bara dryga veckan efter att ”tonårsutvisningarna stoppades”) gäller att det inte längre finns möjlighet för flyktingar eller alternativt skyddsbehövande, bland andra, att få permanent uppehållstillstånd. 

En människa som inte kan återvända till sitt hemland, exempelvis på grund av risk för tortyr eller avrättning, kommer att behöva vänta i sju år innan hon har en chans att få stanna i Sverige permanent genom ett svenskt medborgarskap. 

Eftersom Migrationsverkets handläggningstid för en medborgarskapsansökan som utgångspunkt är 56 månader innebär det dock i praktiken en väntetid på närmare 11 år. Avskaffandet av permanenta uppehållstillstånd innebär att allt fler, en dag, kommer att riskera att stå utan en fortsatt grund för uppehållstillstånd, trots att de levt i Sverige mycket länge. 

Den som hängt med i debatten om tonårsutvisningarna vet att beviljandet av tidsbegränsade uppehållstillstånd framför permanenta uppehållstillstånd varit en av de avgörande orsakerna bakom tonårsutvisningarna. 

Den 2 juni 2026, redan dagen efter Tidöpartierna presenterade ”tonårsventilen”, hölls en ny presskonferens om ytterligare regeländringar – nya skärpta regler för under vilka premisser familjer kommer att få återförenas och fortsätta leva med varandra i Sverige. 

En person som har uppehållstillstånd i Sverige behöver redan idag, bland annat, kunna visa att den kan försörja sig själv och sin familj för att familjen ska få uppehållstillstånd i Sverige genom anknytning. Det finns ett försörjningskrav för den som vill leva med sin familj i landet. 

Kravet medför redan nu, exempelvis, att en mamma som går på föräldraledighet för att ta hand om sitt nyfödda barn, genom att gå ner i inkomst under föräldraledigheten, kan förlora möjligheten att få leva med barnets pappa i Sverige om pappan är i behov av uppehållstillstånd.

Dessa regler kallades under presskonferensen den 2 juni för ”kravlösa” av Tidöpartierna. De vill därför kraftigt höja försörjningskravet. Det nya försörjningskravet skulle innebära att en mamma som vill bo i Sverige med sitt barn och samtidigt återförenas med barnets pappa som utgångspunkt behöver en månadsinkomst på 41 538 kronor före skatt. Medianlönen i Sverige är 37 100 kronor. 

I tillägg till det kraftigt höjda försörjningskravet vill Tidöpartierna införa en väntetid på två år för de som fått uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande och önskar återförenas med sina anhöriga i Sverige. I praktiken innebär det, med Migrationsverkets nuvarande generella handläggningstider, att den faktiska väntetiden kommer att uppgå till närmare tre år. Då, om man bortser från eventuell tid som familjemedlemmarna behövt leva åtskilda efter flykten från deras hemland. 

Tyvärr är vi en enkel juridisk analys bort från att kunna sia om att framtiden med Tidöpartierna innebär fler svårsmälta utvisningar och familjesplittringar, inte färre. Partiernas skyltande med att ”tonårsutvisningarna stoppats” framstår närmast som ett sätt att försöka vinna tillbaka väljare med empati. 

Vill du rösta på någon av Tidöpartierna på valdagen så gör du det. Men det får inte ske i tron om att du har lagt din röst på en human migrationspolitik. Gå inte i Tidöpartiernas migrationspolitiska väljarfälla.